Idag är de sista dagen på denna månaden. Tänk va tiden går fort.

För första gången på 10 år har jag missat att gå ljus i alingsås. Är väldigt besviken... Men de blir ju att ta igen de nästa år. Får väl gå två gånger då =)

Ja de händer ju inte mycket nu. Jag ligger i sängen, går upp och tar en kopp kaffe och cigarett sedan är de tillbaka i sängen igen. Så mina dagar är inte så spännande =(

Idag va min far här och hjälpte mig fixa ordning i extra rummet. De va väldigt rörigt men nu kan jag ju ta mig in där. Så de är skönt att de har hänt något idag.

Men annars är dagarna otroligt långsamma.

För en stund sedan gick min bästa vän. De är så underbart att få dom här små besöken. Jag orkar ju inte sitta uppe så länge. De är skönt när man har personer runt omkring sig som förstår att man kanske inte kan sitta uppe mer än 10 minuter. Jag har svårt att säga ifrån att ex. nu måste jag gå och lägga mig. Jag kan sitta och kämpa till svetten rinner i pannan för jag har så fruktansvärt ont. Jag kan sitta och bita mig i kinden tills blodet rinner.

Jag måste lära mig att säga ifrån!!!

Därför är de så skönt när jag får besök av min bästa vän som ser i mina ögon att nu är de bra. Jag behöver inte kämpa.

Jag älskar att träffa vänner och jag önskar att jag hade orkt ta mig ut mer och träffa alla.

Men nu är de som de är och jag får acceptera de.

Jag är helt slut!!! Som människa...

De börjar bli riktigt jobbigt nu med värken nu. Har inte orkt någontin på flera dagar. Är så trött på detta nu. De känns så ensamt...

Men jag fick besök av två vänner idag, så skönt att träffa lite annat folk än assistenterna. Vi tog en kopp kaffe och sedan satt vi och pratade minnen.

Jag känner att mitt sociala liv blivit lidanade, men jag orkar inte. Kraften att orka sitta upp längre än tio min finns inte.

När ska den komma tillbaka?!

Jag känner mig helt slut...

De har varit världigt mycket igår och idag. Igår va de soff bytar dag =) Mio tog tillbaka den gamla soffan och gav mig en ny pga att tyget var felproduktion, de blev så nopprigt. Så nu hr jag fått en helt ny. Va väl inte riktigt den färg jag hade tänkt mig. Men de blev bättre när den kom in och va installerad =) Så de va skönt.

Sedan under tiden mio killarn montera ihop soffan kom husvärden och skulle fixa lite i lägenheten. Så de blev lite mycket. Och jag satt upp alldeles för mycket, så ryggen har gjort jävligt ont.

De blev bra!!

Idag har jag varit hos min rehab läkaren. Hon skriver intyg som jag kan behöva ha till försäkrnings kassan. Och nu är de dax att ansöka till nu aktivitetsersättning. Men just nu känns de helt otroligt att de skall behövas för jag känner mig helt kass. Men de är klart dom skall ha sitt intyg.

Fast allt blir så jobbigt när kroppen inte orkar att behöva på med massa kläder och ge sig ut i skit väder för att träffa läkarn.

Så nu kommer de inte bli annat än sängen de närmate dagarna.

Så underbart!!! Kom just in efter en underbar promenad i solen. Första gången jag är ute på en runda sedan operationen. Jag va orolig att jag inte skulle klara av att sitta i permobilen. Men med en kudde i svanken så gick de bra. Jag fick köra sakta och se mig för så de inte va massa gropar.

Men hurra de gick bättre än jag trott =) Och de va så underbart att komma ut i friska luften. Man får lite ny energi =)

Men nu blir de sängen resten av dagen.

Här är lite kort på Oskar bus nere vid sjön

Och jag ser helt uppstoppad ut. Men är de första promenaden så måste man klä på sig en väldigt massa kläder =)

Oskar spanar ut över vattnet. Men de blev inget bad idag =) Hurra tycker matte!!

De är inget roligt att ligga här mer... Jag vill kunna komma ut och ta en promenad eller bara in till stan och titta i affärer.

Man ligger i sängen 98% av tiden, man har ont helatiden och de är skit tråkigt väder. De är ju son gjort för att bli deprimerad...

Men de ska jag inte har jag bestämt mig för!!!

Men de skulle ju inte vara konstigt om man blev de, man har ju en annan syn på allt nu.

Jag har ju tidigare varit väldigt långt ner i en deprisson. De va när jag låg på sahlgrenska i 1 ½ år. Jag såg ingen framtid, de fanns ingen glädje, de fanns ingenting.

Jag va känslo kall mot allt och alla. Men de gjorde också att jag försökte avsluta livet. Men jag tror de mer va ett rop på hjälp än ett riktigt försök. Jo en gång va de på riktigt men jag lyckades inte. Detta va väl 2004 tror jag. Jag låg på sahlgrenska under den tiden. Sedan fick jag ju min Oskar och då vände allt.

Efter jag skaffa han har jag aldrig gjort något sådant, sedan har jag viserligen tänkt tanken många gånger. Men Oskar räddade mitt liv.

Om jag skall vara ärlig har tanken på att avsluta livet kommit upp då och då, för man orkar inte med smärtan.

De är när jag har som värst ont som dom tankarna kan komma upp, men jag skulle inte göra de för jag har så mycket som jag älskar runt omkring mig.

Men ibland är de svårt, riktigt svårt...

Just haft besök av underbara vänner som kom med kanon god tårta!!

Så skönt att de börjar bli som vanligt igen. Men de är inget kul att bara ligga i sängen. Vill kunna komma ut lite och bara känna frihet, men kroppen strejkar för de.

Snart måste jag ju kunna klara av de, men värken är för mycket fortfarande.

Fick idag en efterlängtad sov morgon. Kl. 12 vaknade jag!!!! Helt underbart att bara få sova ut, men de satte också sina spår. Jag blev ju sen med att ta tablettena och de gör att jag blir väldigt illamående och känner mig allmänt vissen. Men bara jag får i mig dom och sen stund senare så blir de bättre.

De blev ju en god tårta till frukost =)

Sedan har jag ju fått tagit stygnen där pumpen satt. Jag blev ju väldigt besviken för att de sydde på utsidan och inte inifrån. De blir ju inte så snyggt ärr när man syr som dom gjort. Men men de är som de är...

Här är de innan stygnen är tagna...

Efter... De kommer ju att blekna med tiden. Men de är tråkigt med ytterligare ett ärr. De som va efter de satt in pumpen så man nästan inte.

Men de känns märkligt nu när man inte känner en hård klump i magen längre. Så skönt på ett sätt att den är borta, men jag skulle vilja ha en smärtlindring...

Min lille bus pojk

Full fart!!! Inte lätt att få med han på bild  =)

Fina miner kan han med göra ;)

Svea fick komma ut i buren och titta på. Hon älskar att vara där.

Vi får inte ha katter lösa, så då fick de bli denna lösningen istället.

Och de är kanon!!! Men på detta kort kan man ju bara se en vit sak! Och de är ju lilla Svea =)

Då har jag varit i ett dygn snart. Och oj va de tar på krafterna.

På sahlgrenska låg jag bara i sängen och ut och rökte imellan åt. Men nu blir de att man sitter uppe mer och sedan är de väldigt bökigt när man inte kan gå så bra utan måste ha rullstolen helatiden. Så värken är ju betydligt värre nu än när jag låg på SU, men jag måste nog lära mig att lägga mig oftare.

Men varför skall de vara så svårt att lyssna på kroppen?! De är något jag aldrig kunnat, men jag måste.

När jag belv utskriven fick jag inte hämtat ut metadonet för de fanns inget på apoteket. Och avdelningen gav mig bara tre tabletter att ta med hem. Så de skulle räcka tills i kväll.

Och enligt apoteket va de beställningsvara så jag skulle bli utan tabletter helt för att avdelningen vägrade ge mig en tablett till.

Men jag rick raggat tag en burk på ett apotek i Alingsås som jag skulle hämta idag. Men hur skall de gå till att ta sig in till stan. Jag får inte sitta i bil och jag orkar inte åka permobil för jag har så jävla ont.

De är narkotika klassade så jag kan inte skicka npgon att hämta dom utan fullmakt. Så allt blev väldigt besvärligt. Men jag lyckades få tag i dom på apoteket så de räckte jag skrev en lapp med mitt person nr. och underskrift så va de inga problem.

Men jag fattar inte varför allt skall vara så besvärligt... Man har så mycket som behäver göras när man kommer hem och på de har man också fruktansvärt ont.

Kroppen eller hjärnan orkar inte...

Men nu skall jag vila en stund sedan skall jag försöka mig ut på en kortare runda med Oskar i solskenet =) Hoppas jag fixar de. Och de ska bli spännande att se om jag kan sitta i permobilen nu när jag har en ny ställning på ryggen.

De är svårt att sitta bekvämt och de är jätte viktigt att jag gör de för annars spänner man sig och får jätte ont.

Och klarar jag inte av att gå ut får de bli lite bus på trädgården =)