Undra vad detta år har att erbjuda...

Jag känner att de inte börjar så bra som jag hoppats på. Men man får göra de bästa av vad man har.

Min rygg har inte förändrats något sedan jag sker senast. Jag har fortfarande lika ont och jag hoppas så att de inte blir värre.

På åter besöket sa läkarn att de är en metallbit som man känner på ryggen. Men man kunde inte se de på röntgen plåtarna. Han sa att de har rubbats och jag har inte samma ställning i ryggen som jag hade efter operationen. Men för att de inte syns på röntgen plåtarna gör de inget åt de. Men problemet är att de inte tar röntgen när man har olika kropps positioner.

Sedan kan de ta ett tag innan de visar sig. Men de är väldigt smärtsamt när man har byxor som sitter över ryggen. Och de är just över där metallbiten ligger ytligt. Huden nyps mellan metall och byxa.

Men jag skall dit igen den 18 januari för en ny röntgen.

Just nu känner jag för att gå i ide och inte visa mig på evigheter. De hade varit så underbart. 

Varför kan man inte tillåt sig själv att må dåligt och ha dåliga dagar?! Varför ska man alltid vara så glad?!

Men allt handlar om att jag bara vill ha ett lyckligt liv och få dagarna att gå.

Man måste bita ihop när de är tufft och inte gräva ner sig. Eller som jag kan säga ibland. De är bara att kämpa på för de är ingen annan som gör de åt dig.

Nu är de nytt år och de är bara att hoppas på att de blir bättre än de förra. Och fira de nya året med vänner och familj och så klart lila Oskar och Svea =)

Just nu känns de som de aldrig kommer att bli tisdag. Vaknade idag med en fruktansvärd kramp i bröstkorgen. Vid varje andetag krampade de. Fick bara fram en jävla massa stönande ... Försökte mig på att prata i telefon, men de gick inte. De tar nästan en timme innan medicinerna har full effekt. Och fan vilken tid de är ibland.

Nu fram åt kvällen kommer krampen tillbaka och de börjar nu bli ett helvete igen. De är lite tidigt att ta kvälls medicinerna redan så jag får försöka stå ut en timme till.

Jag har bäddat ner mig med värmefilten och ska sätta på några tigerbalsam plåster där jag kommer år. Sedan är de bara att försöka distrahera hjärnan och hoppas på att de inte blir värre.

Imorgon kommer min familj hem på besök och vi ska fika. De är alltid mysigt att träffa familjen. Hoppades så att vi kan ses allihop snart, men de bor en bra bit bort =( Så vi ses jätte sällan.

Sedan har jag inte berättat om den underbara kenneln jag varit i kontakt med.

Jag skall skaffa mig en till vovve. En Curly Coated Reteriver. En brun hane.

Kenneln ligger i värmland så de är en bra bit att åka en men de är de värt när man letar den perfekta hunden =)

Jag känner att allt är perfekt. Men de jobbiga är nu att de inte är säkert hon är dräktig. Tiken visar alla täcken på att vara dräktig men de kan lika gärna vara skendräktighet =( Så nu håller vi alla tummar!!!! De är beräknade runt den 20 januari =) Jag vill ha!!! Allt känns så rätt!!!

Jag åkte in till akuten... Efter att pratat med Sahlgrenska som sa till mig att åka till akuten åkte jag in. Kom dit vid 15.30 och fick komma in direkt nästan. Fick prata med en sköterska som ville att jag skulle lägga mig. Efter en stund kom en väldigt försynt kvinlig läkare som inte viste vad hon skulle börja. De va som hon knappt vågade ta i mig. Efter att ha pratat en stund fick jag kommit iväg till röntgen.

På sahlgrenska tar man skolios röntgen stående  men här fick jag ligga på en britts. Man får en helt annan kroppsposition då och man får mycket svårare att jämnföra tidigare bilder.

Efter att kommit tillbaka till rummet på akuten fick jag ligga där utan besked om någonting. Efter två timmar kom de och körde iväg mig igen till röntgen. Då ville SU ha andra bilder. Fick vara på röntgen i 50 min för att vänta på att en läkare behagade ringa och säga att bilderna va ok.

Men när kl va 24.00 kom de och sa att dom på Sahlgrenska inte kommer granska bilderna föränns imorgon. Och att de ville att jag skulle befinna mig på Su kl. 9 på morgonen.

Jag fick inte ett ända svar!!!! Jag va på akuten i 8 timmar utan att få veta någonting!!!!! Sedan vill de att jag skall vara på su 9 på morgonen. Jag hade fruktansvärt ont i ryggen och de fanns inga möjligheter jag skulle klara av att åka dit så tidigt.

Jag ringde dit på morgonen och då kom vi överänns om att jag väntar tills jag skall dit på tisdag. De finns inga skolios läkare där nu så de kunde inte titta på mig ändå...

Jag undrar vad man är värd...

Min känsel har blivit mycket sämre, smärtorna har blivit värre, jag har fått fruktansvärd yrsel, en hård knöl brevid ryggraden och de värsta jag kan inte längre stå rakt. Fan har hänt!!!

Jag har den senaste tiden haft en fruktansvärd känsla.

För snart 2 veckor sedan gjorde jag något riktigt dumt!!!! I ren ilska böjde jag mig hastigt fram och de small till i ryggen. Jag blev för ett kort tag av med känseln i benen ch fick fruktansvärt ont. Jag kände direkt tt nogåt måste gått sönder i ryggen. Men efter som jag har gått igenom så mycket med ryggen så har jag försökt att förtränga de och intala mig själv att de inte r någon fara.

Men nu måste jag nog gör något... Smärtorna bara tilltar och min känsel kommer och går mer ofta nu. Igår upptäckte jag en stenhård knöl vid sidan om ryggraden och de är ingen svulnad utan en stenhård klump. De känns som om de kan vara en skruv

Jag har vid flera tillfällen tidigare när stagen losnat känt detta och  nu har de nog häänt igen. Men jag vill inte!!!

Jag har i flera dagar funderat på att ringa till Sahlgrenska men drar mig för de. Senaste gången stagen gick av ringde jag de och jag fick ett spydigt svar om att jag skulle åka in och röntga mig för att lugna nerverna. Dom tyckte inte jag var klok som kune få för mig att stgen kunnat gå av en 3 :e gång.

Men jag känner de jag känner. Jag vill bli motbevisad, mer än gärna.

Vad är de som gör att stagen lossnar så lätt??? De va inte mycket jag böjde mig fram så jag fattar inte. Då stagen gick av va de likadant. Jag böjde mig fram jätte lite och de small till.

FAN!!!! Vet inte hur mycket man ska orka med!!!!!!

Vågar inte ringa för att få redan på sanningen, jag kan ju ha fel förhoppningsvis!!

FRÅGAN ÄR HUR KALLT SKA DE BLI??

Varför ska man behöva ta så mycket beslut hela tiden?!

Lss handläggaren ringde just för att fråga hur jag vill göra med min tillfälliga utökning av assistans. Jag fick efter operationen utökning av min assistans med 4 timmar. De har varit kanon för att jag har kännt mig tryggare. Men efter nyår går de ut och jag går tillbaka till mina 13 timmar om dagen.

De har varit så skönt att veta att man inte behöver gå och lägga sig kl 22 och sedan ligga kvar där. Jag har jätte svårt att sova pga att jag har så mycket med värk på kvällen. Jag har svårt att ligga still och måste upp ibland och röra mig. Men är jag själv är de riskabelt för jag ramlar så lätt.

De har ofta hänt att jag trillar och kommer ingenstans. Ofta kan ju Oskar hjälpa mig upp, men de beror ofta på hur känslen är i benen.

Så jag vet inte hur jag ska göra.

Ska jag leva med oro eller ska jag söka mer timmar? De är frågan.

De är också otorligt jobbigt att aldrig vara själv också. Men de är tufft att inte göra som man vill.

Vill jag vara uppe till kl. 24 så kan jag inte de för jag har ingen som kan hjälpa mig. Kan ibland känna mig som ett barn som måste gå och lägga sig när mamma säger till. Och de är ingen rolig  känsla.

Så jag får fundera på vad jag ska göra...