Nu är helgen över och min syster dotter har åkt hem. Hon har varit här hela helgen och de har varit jätte mysigt.

I lördags var vi på stan och de märks att jag varit borta länge för jag träffade massor av folk jag inte sett på länge. Många ville stanna och prata för att fråga hur de är. De är härligt att veta att folk tänker på en när de är som värst.

Så efter en mysig dag på stan blev de spa kväll med melodifestivalen.

Under dagen idag har hon hjälpt mig att klippa gräs och städa av inne. De är så otroligt jobbigt att inte kunna göra de själv. Jag tycker de är mysigt att ligga och fixa i landen, men de går ju inte längre.

Och idag firade vi mamma på mors dag. Min bror, mamma, pappa och syster dotter va här hemma hos mig och de blev smörgåstårta och jordgubbs tårta =)

Men nu är jag helt slut. De har varit en intensiv helg så kroppen har gett upp helt.

"Allt gott som inte har något ont med sig" Eller hur säger man ;)

 Imorgon blir de planering inför Stockholms resan. Valpen är leverans klar 21/6 Och jag tänkte åka upp redan den 19 för att se mig lite omkring när jag ändå är där.

Men nu den 7/6 ska jag in och operera tårna äntligen och denna gången ska de bli av för jag har väntat i över tre år. Jag skulle gjort de redan i februari men då hade stagen gått av så de blev ingen. Så nu ska de göras för jag vill ha allt avklarat för att sedan kunna gå vidare.

Men nu ska jag bara hitta en assistent som kan åka med till Stockholm. De kommer bli en jobbig resa och hem vägen kommer inte bli lättare när man har en valp med sig. Stanna och ut och rastas lite titt som tätt. Men vad kul de ska bli för då är han MIN!!!

Så nu tycker jag veckorna kan gå så jag får pussa lite på honom. Och utan alla som ställt upp med bidrag till valp hade jag aldrig fått uppleva detta. Så jag vet aldrig hur jag ska kunna tacka!!

De som återstår nu är 2000 kr jag håller på att försöka få ihop till. Och sedan är de min lilla pojk jag kommer hem med.

Valp kursen är redan bokad och kommer starta på sen sommaren. De ska bli så roligt!! De känns som jag fått nytt liv igen. Vore de inte för mina hundar så hade allt varit väldigt tungt. Men de är alltid glada och älskar mig oavsätt jag har en dålig dag och bara är ledsen eller jag är på toppen humör.

Så ännu ett stort tack till alla som gör detta möjligt <3

Värmen slår ut mig totalt och för inte tala om Oskar. Han ligger helt utslagen på golvet. Får han välja ligger han gärna inne. Promenaderna går bara att göra på kvällen när de svalnat av lite.

Så varje kväll blir de en tur ner till sjön så han kan svalka sig.

Men de är skönt för min kropp när värmen är här. Lederna blir smörjda och jag blir rörligare.

Värken i ryggen är tyvärr den samma, men de är vad de är.

Härom dagen va valpen 4 veckor. Dom växer och dom börjar busa allt mer. Men de där med namn är svårt. Oskar är ju döpt efter min morfar och jag tror jag ska döpa valpen efter min farfar. Så de blir nog Fritz =) Jag har tidigare för några år sedan haft en katt som hette Fritz och jag gillar de namnet =)

Så Fritz får de nog bli!! Men jag ska tänka lite till. De är så svårt att komma på namn. Jag vill ha människo namn på hunden så jag får sätta mig med kalendern. Resan upp är bokad nu. Jag kommer att hämta hem honom den 21/6 dagen innan midsommar. Så tänkte jag passa på att åka upp på tisdag och komma hem på torsdag. Får försöka se mig omkring lite när jag ändå är där.

Undra vad Oskar kommer tycka. Åh nej ännu en valp!!!!!

Oskar är ju tyvärr lite för snäll så valpen får ju göra vad han vill. Tugga sönder honom, äta upp hans mat, ta hans ben m.m

Så de blir att passa så valpen inte tar överhand. De är otroligt skönt att de är på sommaren för jag kommer att vara ute i stugan väldigt mycket. Jag längtar!!!

Valpkurs är redan bokad och de kommer jag gå i Göteborg på hundens hus. De är en intensiv kurs så den är bara på 4 tillfällen. De är ju bra för då kan man gå vidare i höst sedan och gå lydnad.

Jag ser så fram emot detta. Min bästa vän har också en valp så vi kommer att gå samtidigt. Valparna kommer få växa upp ihop. Hennes valp är en labrador som är en månad äldre är min lille kille.

Oskar kan behöva lite ledigt ibland =)

Men nu blir de att spola av Oskar med vatten slangen en gång till så han kan svalka av sig lite.

Så ni får ha en underbar dag så ses vi snart igen!!

De är länge sedan jag skrev något nu. De har varit en fruktansvärt tuff tid, men nu börjar jag komma tillbaka.

Början på detta året har varit ett helvete rent ut sagt. Jag har legat inne på Shalgrenska länge pga komplikationer ännu en gång. De har bara varit för mycket...

Ska man klara allt? Ska man behöva stå ut med allt?

Ja tydligen..

Hur livet kan te sig så här fattar jag inte. Man ska behöva vara en bricka i spelet som alla vill spela.

Man måste ta allt läkarna säger till en. De kommer och sätter sig på sängkanten med ett leende och tror allt är bra. Men de är inte så lätt.

Att ha smärtor som äter upp en inifrån så man inte vet vart man ska ta vägen. Man vänder sig i sängen om och om igen, upp ur sängen och ner igen. De man vill är bara att få hjälp. Men då kommer dom med sina leenden på läpparna och säger att de kan inte vara så farligt.

Vem har smärtan? De är ju inte dom...

Men nu slipper jag dom ett tag. Först om en månad ska jag tillbaka och ta nya infektions prover för att se så de inte stigit. Först då kan jag bli av med antibiotikan.

Jag har snart ätit antibiotika ett år. Förra årets infektion gjorde så att jag va tvungen att äta de ett halv år. Men denna gången har jag fått ett mycket starkare antibiotika så jag förhoppningsvis bara behöver ha de en månad till.

Så nu har jag opererat ryggen 13 ggr och är livrädd att de ska gå sönder igen. De får inte hända...

Och på avdelningen känns de som att dom tror jag inte är försiktig. Denna gången stagen gick sönder skulle jag bara sätta mig tillrätta i rullstolen. Jag kan inte vara mer försiktig än vad jag redan är. Men de känns inget roligt att inte bli trodd.

Jag gör vad jag kan, för de får inte hända igen. Vet inte hur mycket till jag orkar.

Men när man väl står där har man inget val.

Men jag kan inte tänka på de hela tiden utan ta vara på de jag har. Nu har jag varit hemma i lite mer än en vecka. De har varit så skönt att bara vara den jag är.

Men från de ena till de andra.

Fick ett mail igår. De va någon som skrivit till mig och frågade om jag va intresserad av att skriva en bok. En bok om mitt liv och om min syn på sjukvården jag fått.

De kändes väldigt märkligt att få den fråga. Och så känns de som att boken bara skulle handla om de tragiska som hänt. Men jag ska fundera på de ett tag så får jag se.

Jag känner mig inte riktigt redo för de. Att behöva dra fram allt man förträngt. Alla spydiga kommentarer och alla misstag. Men jag vet inte.

Nu ska jag lägga mig för imorgon har jag anställnings intervju som jag hoppas kommer gå kanon.

Så ha de nu så bra så hörs vi snart igen.