Skulle till vårdcentralen idag för att be en läkare lyssna på ryggen och sedan kontakta Sahlgrenska. Men vaknade idag och ryggen knarrar inte...

Då va de ingen mening med att gå dit så jag fick avboka tiden. Jag ringde istället skolios sköterskan och pratade med henne om de. Hon skall nu imorgon prata med min läkare för att se vad dom skall göra.

Han sa på senaste återbesöket att han skulle prata med den andra läkaren som vad med under operationen, för att se vad han tycker de skall göra.

Men självklart hade han inte gjort de ännu. Jag fattar inte vad de är som ska vara så svårt!!!

Och de värsta är att han bara skall vara där imorgon, sedan är han inte där på hela februari. Och då händer ingenting.

Men hon sa att om de inte händer något imorgon får jag åka in och sätta mig på akuten. Men fy vad jobbigt!! Träffa nya läkare som inte vet något, som aldrig vet hur dom skall hantera de hela.

Fasen!!!

Men annars har de varit en lugn dag. Grannarna var inne på en kopp kaffe. Jätte trevligt!! Jag älskar att träffa nya människor.

Nu skall jag äta lite mat och sedan ta en runda med Oskar. Sedan är de sängen resten av dagen!!

Har haft fruktansvärt ont idag så de blir en väldigt tidig kväll!!!

Startade dagen med en härlig långpromenad i skogen men Oskar och pappa, Kaffe termosen och hemma bakade muffins va självklart med =)

Oskar älskar att skutta runt i skogen. De finns en väg i skogen som jag kan köra permobien så jag måste gå samma vä tillbaka. Men på vägen in la jag ett spår som fick ligga och gotta till sig. Vi gick vidare och satte oss i solskenet och drack kaffe. De va helt underbart!!!

På vägen hem igen såg vi ett par som hade med sig ved och satt och grillade på en bergstopp. De så så mysigt ut och jag har nu bestämt att de blir grillning nästa vända till skogen =)

När vi gick ´hem hade vi glömt av att vi lagt ett spår, men oskar snappade upp de och då kom jag ihåg de. Pappa tog med sig Oskar och gick spåret och han va kanon duktig!!!

Sedan bar de av till sommarstugan för att titta till den. Massor av snö kvar, de är som att komma till ett annat landskap. De tråkiga var att hela växthuset har rasat in. De har bara stått i 1½ år så jag kan inte fatta hur de bara kan rasa in. Metallen är förvriden och har gått av på flera ställen. Rena måndags exemplaret!!!

Så nu har jag fotat de och skall kontakta tillverkaren och fråga vad de är för skit de säljer... Tråkigt för de va en 60 års present av hanns syskon.

Imorgon skall jag till vårdcentralen för att träffa en läkare. Jag ringde dit i fredags för jag hade så ont så jag nästan inte kunde röra mig. Men fick svar av dom att "vad vill du vi ska göra??" Jag bad om att få träffa en läkare för att han skulle kunna höra hur de låter i ryggen och sedan kontakta sahlgrenka. För dom bryr sig inte. Men jag får väl se vad dom säger imorgon. Jag hoppas så att jag får träffa någon bra som kan hjälpa mig.

Håll tummarna!!!!

Tråkigt!!!

Dagnarna går.. Jag för vissa, men inte för mig.

De känns som om tiden stod still och allt annat bara rinner ifrån mig.

Stagen i ryggen är verklígen inte bra nu. Vid varje rörelse jag gör knarar och knakar de. Jag kan känna hur kotorna förflyttar sig i ryggen och ibland kommer nerverna i kläm och jag skriker som en stucken gris.

Har idag försökt att få tag på någon på sahlgrenska utan resultat. Sedan ringde jag vårdcentralen för att se om jag kan få komma dit och träffa en läkare sim kan lyssna och känna på ryggen. Så kan han sedan kontakta min skolioc läkare och meddela att de inte är som de ska.

När jag va på återbesöket sa han att de hörs ju inget och de syns inget på röntgen plåtarna så vi väntar och ser.

Men nu LÅTER de!!!! Folk som står brevid mig hör de. De är inget som är diskret direkt.

Så nu ligger jag i sängen och kan inte göra något utan att de knäcker och gör fruktansvärt ont.

Jag är inte den som gråter i första taget men nu kan man fan inte stoppa de ibland.

Men vad ska man göra när de inte lyssnar... Känner mig så fruktansvärt makt lös..

Kommer inte att klara mig till återbesöket om 3 månader. Och jag vill inte åka och sätta mig på akuten för att träffa en AT-läkare som inte har en aning om vad dom skall göra. 

FAN!!!! Blir bara så trött på allt.

Förbannad och ledsen!!!!!!!!

Kan ingen bara lösa de åt mig, för min ork är slut....

Då va de fredag ännu en gång. Jag saknar fredagens betydelse. Att veta att man jobbat färdigt inför helgen. Att man fick lov att ta de lungt.

Nu känns fredag som vilken dag som helst. Tycker de är så fruktansvärt tråkigt att gå hemma. Tänk att få jobba, känna sig behövd. Jag har inte jobbat sedan min första rygg operation hösten 2003. Innan dess jobbade jag som undersköterska på lasarettet och jag stortrivdes. Jag älskade mitt jobb och de betydde allt för mig.

Jag skulle kunna göra vad som helst för att få jobba igen om de så bara va någon timme.

Men min kropp vägrar... Om jag inte va så noga med att ha en fritid, inte brydde mig om hygienen, eller va nöjd med att bo i sängen och inte ha ett liv så hade jag kanske klarat av att jobba någon timme i veckan. Men när de ibland är ett heltidsjobb att duscha vet jag inte om de är så bra.

Men jag vill bara känna mig behövd. Känna att jag kan göra en annan människa glad. Jag vill vara uppskattad...

Just nu känner jag mig som ett ner fallet löv som dras med i vinden, fastnar i en massa buskar och slår stenhårt in i en trädstam då och då. Och bara väntar på att förmutna. Men de går inte så fort så de är väl bara att göra de bästa av vad man har.

Men jag har just nu bestämt att de blir frukost i skogen imorgon. Med kaffe och en god macka. Och de är inte illa. Ska se om jag kan fånga Oskar på bild =) Han springer om en tok i skogen så de är inte de lättaste att få bra bilder på honom då.

Underbart att äntligen få se solen. De var ett tag sedan och de känner jag direkt. Kroppen känns som en stel pinne och humöret är inte på topp. Så idag gäller de att suga åt sig all energi som bara går.

Om en stund kommer en kompis och hennes lilla vovve på besök. Ska bli trevligt, ta en kopp kaffe och sedan en promenad i solen. De får nog bli en tur till skogen så hundarna kan få springa. De är sådan lycka att se en hund springa lös och njuta av livet. Jag kan känna ett lugn som lägger sig när jag ser Oskar skutta runt i blåbärsriset och han är bara så lycklig. De är obetalbart!!

Nu på förmiddgen har en elektriker varit här och dragit elen till mitt nya dörr öppnar system. Jag skall få en kod dosa och dörrknapp så jag slipper hålla på med nycklar. De kommer att bli kanon.

Nu har jag varit på de andra återbesöker efter operationen och de gick sådär...

Jag skulle vara där 11.45 och kom inte in till läkaren föränns 13.40 2 timmar satt vi där och vänta. Men de är inget ovanlig att man kommer in till mottagningen och blir iväg skickad till fiket för att de är så försenat. De planerar otroligt dåligt. Man är ny opererad i ryggen och man får inte sitta upp förlänge, men man kan inte ligga någonstans. De tänker inte...

Men till gårdagens besök. Han kände på ryggen och konstaterade att de hårda knölarna som är på var sida om ryggen är bäckenskruvarna som sticker ut. Han skickade mig till rötgen för att se om de ändrats i ryggen.

Plåtarna visade inget denna gång, men han menade på igen att de har ju ändrats i ryggen men eftersom de inte visar på plåtarna gör de inget. Så nu ska vi vänta tills de visar sig, för förr eller senare kommer de visa sig och då kommer de operera om mig.

Jag försökte förklara för honom att varje dag blir bra värre och värre och jag vet att de snart inte kommer att gå längre. Men jag måste vänta på röntgen plåtarna. Han sa att troligten ligger de trasiga i läge och därför synt de inte på plåtarna.

Men jag fattar inte vad de väntar på. Alla vet att de är sönder och jag får mer och mer ont varför inte spara mig på allt lidande och göra något?! Men nä!!!

Så nu skulle han prata med den andra kirurgen som va med under operationen och fråga vad han tycker. Och så ska jag tillbaka om 3 månader och ta nya plåtar och se om de visar något.

Fan jag orkar inte mer.............

Undra vad som kommer sägas imorgon???

Jag skall träffa ortopeden imorgon igen för att se hur de skall göra med ryggen. Efter att de har ändrat sig i ryggen har jag fått väldigt ont igen. Musklerna börjar att krampa och de ena leder till de andra. Men de slutar alltid i en jävla massa värk och ingen ork...

Men jag undrar vad jag vill dom skall göra. Jag vet attm gör de inget åt de kommer bara leda till att jag får mer ont och att de kommer bli påfrestningar på stagen så de kommer att brista tillslut. Och i slut änden blir de ändå operation.

Men jag vill inte mer. Varför!!! Undra när man kommer slippa allt vad sjukvård är?!

Men jag får vänta och se vad de säger imorgon.

Nu ska jag snart hem till min underbara vän. De är så skönt att ha sina vänner. Både som stöd och att få skingra tankarna från allt tråkigt. Är man själv blir de lätt att man fastnar i de negativa tankarna.

Så underbart att ni finns!!!

Då har man legat inne på sjukhus en vända igen. Att de aldrig kan ta slut...

Denna gång va de lunginflamation. Jag började känna av att de gjode ont när jag andades redan för två veckor sedan. Jag försökte att inte bry mig, men tilslut ringde jag sjukvårdsupplysningen och då fick jag svaret att de va ångest. Hm...

Jag har ont när jag andas men bara på en sida. Faste hon menade på att de var ångest. Jag väntade och de gick en vecka. Så förra måndagen var jag på vårdcentralen som sedan skickade mig vidare till akuten.

Läkaren röntagde mig och såg att jag hade en regäl lunginflamation i höger sida och jag fick utskrivet kåvepinin.

Jag kände att de bara blev värre och värre men envis som jag är väntade jag tills torsdag innan jag åkte till akuten igen.

De tog nya prover och dom va ju inte så bra.. 247 låg crp (infektionsvärde) på och de ska ligga på ca. 6 och jag syresatte mig riktigt dåligt så de ända va att lägga in mig så jag kunde få intrevenös antibiotika.

Idag tog de nya prover och crp hade gått ner till 77 så de är ju på väg ner och nu hoppas jag de fortsätter. Först kom läkaren och sa att jag kunde åka hem. Men efter ett par timmar kom han och sa att han ville jag skulle vara kvar. För jag har även en lungsäcksinflamation och dåliga blodvärden. Men då hade jag redan ställt in mig på att få komma hem till min älsklingar så de va inget alternativ.

Men jag lovade att komma tillbaka om jag blev sämre igen.

Nä fy jag kan bara inte ligga där längre. De va inget fel på personalen men jag vill inte ligga inne mer än vad jag måste.

Har ju ett liv hemma med.

Så nu skall jag bara vila så mycket jag kan. Men känner jag mig själv rätt så blir inte de så mycket, men jag skall verkligen försöka så jag blir av med detta snart.