De är en fråga jag ställer mig ofta. Att varje dag är en kamp de vet alla. Men att man även kämpar med att orka strida mot sjukvården, är fruktansvärt.

Att man skulle ge med sig av sjukvårdens sätt att hantera min sitvation är ett misslyckande. Jag ska minsann inte misslyckas. Jag har rätten till ett hyffsat liv.  

Tänk att varje gång man ska till läkaren måste man ha mor eller far med sig. Jag är 28 år och kan inte åka på återbesök själv. Och de handlar inte om att jag inte klarar av de. Utan de är för att vissa läkare behandlar mig som skit. Man får upp slängt i ansiktet att man har ont överallt så de är bara att gilla läget.

Nu har de börjat prata om att jag har problem med nacken.

Efter jag var hos handkirurgen senast ville hon skicka mig på en undersökning som kollar nervbanorna ner till händerna. Jag har under de senaste två åren börjat få fruktansvärt ont i händerna. De spränger i dom och dom domnar även bort. Att använda händerna är min räddning för att slippa tänka på värken. Att få vara kreativ ocg kunna skapa. Jag bara älskar de.

Men de har tyvärr blivigt väldigt svårt eftersom jag får så ont. Händerna svullnar upp och spränger.

Efter att jag gjorde nevro undersökningen fick jag svar att de visade ingenting på de nerverna nere i händerna. Min handkirurg ringde upp och hon tycker nu man måste gå vidare med undersökningar av nacken. Allt tyder på att de ligger nerver i kläm i nacken.

De värsta är när båda armarna och händerna bortdomnade och jag kan inte lyfta dom. Varför ska de bli så. Kan de inte vara något som bara försvinner.

Jag har visserligen bevisat för läkarna att de haft fel förr.

De senaste va för en månad sedan. Jag gjorde en gastroskopi. De gick ner med en kamera och tittade. Efteråt kom läkaren och dömde mig direkt. Du är gluten intolerant. Jag blev helt knäck. Varför kan de aldrig ta slut!!!

Jag lämnade sjukhuset nästan gråtandes och visst glutan kan man lära sig att kontrollera men de är svårt. Men va fan kan de inte räcka med problem....

Men jag sa till läkaren att jag vill ha provsvaret innan han dömmer mig.

Och för en vecka sedan kom beskedet.

Jag har de INTE!!!!

Haha där fick han!! Han sa att han jobbat med detta i 30 år och han har sett detta många gånger så han dömde mig direkt. Men där fick han!!!

De är så skönt när man får rätt.

Nästa besök som väntar är återbesök hos ortopeden 20 dec. Undra om jag får sluta med antibiotikan. Har ätit de sedan juni nu och de får fasen vara bra nu tycker jag.

Men men de är bara att bita ihop och kämpa.

Nu ska jag starta en ny blogg om lilla Malte och hans framsteg och förhoppningsvis kommer att bli en bra servicehund.

Ha de gott allihop och var rädda om er