Nu har läkaren varit här. Att de äntligen finns mänskliga läkare! Jag trodde inte dom exsistera.

Jag sa att jag ville hem imorgon men de va han inte lika pigg på. JUag har fortfarande ett dränage kvar men de skall dras under dagen om de är så att de inte kommer mer blod. Sedan väntar de på provsvaren från operationen så de vet vad dom ska sätta in för behandling och hur länge. 

Och till sist har jag även morfinpumpen kvar. Men den tänkte jag de kunde dra under dagen så de blir lite mindre att släpa runt på.

Jag har varit uppe ett flertal gånger och igår hade jag besök av två underbara vänner och även mor och far.

Så på eftermiddagen va jag helt slut. Jag sov, sov och sov. Man tänker inte på de när de väl är här men just då känns de inte jobbigt, men de kommer sedan ett brev på posten med trötthet som bara väller över mig.

Jag behöver hem till mina djur nu. Jag saknar dom otroligt mycket och de är skit jobbigt att vara ifrån dom. Så nu går denna dagen ut på att vänta på besked om planen för de trasiga staget. Mär de kan byta ut de. Och sedan behöver dom gjort upp en plan för min smärtlindring som jag ska ha under tiden.

Så har vi även den tråkiga antibiotikan som jag säker ska ha ett halv år eller något sådant.

Men bara de fixar de så får jag komma hem. Så nu har jag bestämt att jag ska hem. Men jag har inte fixat de med assistenter ännu, fast jag ska sätta mig med de nu.

Och så ska jag skriva en annons som ska läggas ut. Så de är mycket nu som väntar där hemma.

Och just i denna stund kom jag på bedömning på smärtcentrum på Angereds lasarett kl. 11!!!!

Oj!!! Sorry jag kommer inte :-S  Får nog ringa nu!! :-(

De har varit alldeles för mycket den sista tiden. Operationer efter operationer.

Tiden tog min älskade vän ifrån mig och jag har tappat allt...

De känns som att behöva börja om på nytt på något sätt. Vart tog den där planerade sommaren vägen?!  Vart tog min planerade framtid vägen?!

Ja ja... De är bara att börja om. Hundkurserna jag hade anmält mig till fick avbokas, de där hund täcket med hans namn på måste jag slänga och även halsbandet som låg där och väntade med hans namn på.

Men nu måste jag glömma och gå vidare har jag fått höra. Men de är inte så lätt. Han va mitt allt <3

Men jag har lovat.

Denna gången skiter jag i vad andra tycker och tänker och kommer skaffa mig en egen hund. Tack vare alla underbara människor som finns runt omkring mig och stöttar mig i valpköpandet kommer de bli en valp i slutet på juni.

De va ett gäng av mina vänner som sa till mig att starta ett event på facebook. "Kampen om Louise nya servicehund" Jag fick hjälp att skriva ihop sidan och många har redan stöttat mig ekonomiskt. För där är ju de stora problemet. Jag har ingen möjlighet att köpa en hund eftersom jag lever på aktivitetsersättning. Vilket innerbär pengar så de täcker räkningar och mat.

Nu har jag legat inne en längre period så nu kommer även massa sjukhus räkningar flygandes från alla håll och kanter. Så nu har jag bara inte min hem hyra utan även sjukhus hyra. De känns så trevligt.

Utan min familj hade de ju inte gått runt.

Jag fattar inte hur försäkringskassan tror att man ska klara sig. Men de är ett kapitel för sig.

Jag har varit i kontakt med en uppfödare för kungspudel som jag tänkt att skaffa och de ligger omkring 15 000 kr. Många har frågat varför jag inte skaffar en blandras eller varför jag inte skaffar en 1 åring som är röntgad och klar.

Men jag vill ha en valp. Oskar min gamle man fick jag inte uppleva valptiden med. Så där av orsaken till att ha en valp. Jag ska även gå valpkurser och jag vill binda banden tidigt.

Sedan anledningen av att jag inte skaffar en blandras är för jag vill lättare försäkra mig om att de finns friska hundar bakåt i ledet. Så jag inte står där med en 1 åring som har c höfter. Då kan jag inte utbilda den till servicehund.

Nu har jag förklarat de. Så en kungspudel blir de!! Uppfödaren är väldigt seriös och jag har fått goda god kontakt med henne. Hon förstår min situation och är underbar att prata med och även hjälpsam. 

Så valpen kommer att födas i slutet av april. Tack o lov äntligen en hund.

Jag har ju så klart Oskar kvar men han ska bli pensionär nu så jag behöver en valp nu för att kunna träna upp till servicehund.

Jag har ju även personlig assistent med de är en sådan trygghet att ha en servicehund vid sin sida som alltid finns där och som känner av om jag skulle bli dålig. De gör ju Oskar men han arbetar klart bäst när jag är själv. Då är han som en hök på mig.

Så jag hoppas ni förstår hur jag tänker.

Så sidan på facebook har redan samlat ihop närmare 5500 kr.

Till er som känner för att hjälpa till kan gå in på denna sidan så hittar ni info där.

10 kr, 25 kr, 100 kr. Allt är till stor hjälp!!

 http://www.facebook.com/#!/events/190819397694574/

Så nu ska jag ta de lite snabbt om ryggen också. Jag blev akut opererad i fredags för infektion i ryggen. De frågade om jag hade haft mycket omkring mig sista tiden. Men jag förstod inte vad dom menade.

De förklarade att om de skett stora förändringar hemma kan vara en stor bidragande faktor till att såret inte läkt som de ska.

De är klart de har hänt massor sista tiden som inte borde hända så nu förstod jag vad dom menade.

Ryggen va fylld med var och sår vätska som stod kvar inne i ryggen. De ran ut ur ärret på ryggen som inte läkte. Så de fick byta förbandet flera gånger per dag bara för att de ran så.

Så nu har dom hunnit operera mig 11 ggr sedan 2003 :,-(

Jag har fortfarande ett trasigt stag i ryggen som måste bytas ut med de kan inte göras föränns infektionen har läkt.

Så de kan bli fram åt hösten. De är tack o lov inget stort ingrepp. De ska gå in och hacka rent allt brosk så de kommer åt staget. Sedan byter de ut de och syr igen. Så ett par dagar senare är man ju hemma igen. Jag brukar vara väldigt pigg efter operation som denna. Jag har ju tyvärr gjort de ett par ggr nu.

Så nu har jag opererats och får väl förhoppningsvis komma hem på tisdag. Och börja äta antibiotika i tablettform.

Sedan så har jag äntligen något roligt att se fram emot.

Den 8 Maj ska Oskar och jag gå kantarellsök kurs sedan i juni kommer valpen så de känns som jag börjar ta tag om mitt liv igen.

Och tack alla mina underbara vänner som funnits för mig. Ni har gjort mig stark!!!!

Massa kramar till er <3

Jag fick åka in med ambulans i torsdags eftermiddag för jag hade sådan värk och att såret läckte, sedan va jag svullen runt hela vänster sidan men även benet har förlorat styrkan.

Men när jag väl kom fick jag först åka till Alingsås lasarett, sedan vidare till mölndahl och till slut sahlgrenska. Under alla ambulans färder de blev fick jag ett läkemedel som heter ketalar. De är så fruktansvärt att få de. Man sover av de, men när man är påväg att vakna upp får man hörsel hallusinationer. Man hör persic allt ggr 100!! De är fruktansvärt men de va tyvärr de ända sätter för att kunna köra ner mig till sahlgrenska.

När jag kom hit va de en läkare här och tittade på mig. jag förklarade för honom att såret har varat och att min assistent klämt ut massa vätska. Så jag sa att de va en infektion.

Men läkaren avfärdade de fort och sa att de va torrt och fint och att den rodnad som va runt sårt va reaktion av förbandet. Jag blev så arg. Tänkte inte ännu en gång ska man inte bli trodd.

Hade de inte varit för att jag hade så ont hade jag åkt hem diretk!! Jag kände mig så lite värd.

Men jag blev ju kvar. Och i går kväll va jag till en undersköterska att mitt förband behövde bytas, så tittade hon konstigt på mig och sa. Men de måste ju vara läkt nu så de är bara dumt och byta de nu före agrafferna ska tas bort. Så jag visade de för henne. Och oj vilken fart de blev på personalen.

De blev snabbt av med förbanndet och skydds kläder och ansikts visir. De kallade på läkare som kom och tittade och klämde. Och fy fansen vad ont de gör. De är så ömt över hela de svullna området.

Svullnaden går från naveln och runt hela sidan tillryggraden.

De va ju detta jag försökte förklara för läkaren när jag kom in.

Så nu för en liten stund sedan tog dom bort några agraffer för att öppna upp såret så de kan rinna ut lättare, och så stack de in en bomulls topps för att ta odling.

Så nu väntar jag med spänning på svarrt. Jag hoppas inte de är multiresistenta (mrsa) bakterier. För är de de kan de ta evig heter innan de kommer att läka. Och jag får äta antibiotika igen. Jag som just slutat nästa, för senaste gången åt jag de från maj till december.

Så jag hoppas så!!!!

Men de som räddar mig nu är att jag har en valp som snart är född och snart är hemma hos mig. Jag längtar så och de ska bli kul. jag älskar mina djur. Och att veta att valpen är min känns fantastiskt! <3  

Nu har jag varit hemma fgrån sjukhuset sedan lördags.

Jag klanske ska skriva kort vad som hänt.

Mina stag i ryggen gick av ännu en gång. Jag blev inlaggd på sjukhus och har legat innlagd en månad nu. 

Denna operationen gick de in från sidan och stagade upp mig fram ifrån som de nu heter. de menas på att de sätter skruuvar och plattor på framsidan av kotpelaren. Detta är fär att stabilisera ännu mer så att de inte ska gå sönder igen. Men jag har fortfarande kvar de trasiga staget som gör skit ont. Och de kunde dom inte byta ut samtidigt och de kanske har att göra med att operationen som dom gjorde tog 11 timmar så de hade blivit ännu längre. Så så fort såret har läkt ska de öppna upp igen för att hacka rent från brosk skom bildats när de läkt. så de kommer bli operation nr.11

Jag är trätt på detta nu! Vet inte hur jag ska fixa en operation till. Efter denna operationen blev jag liggande på iva i nästan 4 dagar bara för att jag hade så ont. mina föräldrar hade varit och hälsat på mig, men just då hade de sövt ner mig igen för att jag hade så ont. Sköterskan hade sagt till min far att de ger morfin som skulle räcka till att däcka en stor elefant. Men eftersom jag är så tillvand behöver jag sky höga doser.

Så jag vet inte hur jag ska orka med.

De som höll mig vid liv va tanken på att jag snart skulle får trädda mina vovvar igen.

Men dagen innan jag skulle komma hem kom beskedet.

Jag har blivit av med min valp Malte :-(

Jag vill inte gå för mycket på anledningen till de, men i stora drag hade jag brytit mot av foder värds avtalet och inte sköt om honom på bästa sätt. Vilket jag inte kan förstå. För alla val jag gjorde va för hundens bästa. Så nu känner jag mig helt tom. Han va ju min bäbis.

De är ju på samma sätt som om du skulle adoptera ett barn och efter ett halvår kommer adoptionsbyrån och säger att nä du kan inte ta hand om en hund!!

Vissa kan jag hålla med om att jag inte skötte honom på bästa sätt den tiden jag legat inne men de kan jag inyte göra mycket åt och de förutsättningarna visste uppfödaren men men. Nu får jag bearbeta sorgen och försöka ta mig iu genom detta.

men de är skit tråkigt för han va en sådan bra hund. Och jag kan trotts detta som hänt rekomendera folk att köpa hund där om man nu ändå ska ha en rhodesian ridgeback för de har kanon hundar.

Men jag kommer inte göra de.

Så nu står jag här och har gått miste av ett halvår dyrbar tid. Jag ska ju skaffa en för att att utbilda till servicehund. Och min gamla servicehund är snart 8 år och han vill inte jobba så länge till och han får bara jobba tills han är 10. Så nu måste jag skaffa en för de tar cirka 2½-3 år inann hunden blir klar. så för att jag inte ska stå utan måste jag ha en NU!!

Men jag valde på förra hunden att ta honom på foder för att jag inte har pengarna till att köpa en hund oh jag vill ha en ren rasig för att de är lättare att hålla koll på om de drar med sig ex. dåliga höfter och andra ras bundna sjukdomar.

Men så kom de fram på facebook att läget är så här och då va de några som direkt ville ställa upp och så sa de till mig att skaffa en sida på fb där jag skriver om just de och att jag söker all hjälp jag kan få för att snart kunna köpa en hund.  Först kändes de inte bra för jag kände mig som en snyltare, men så va de en klok människa som sa att de är ju faktiskt frivilligt att hjälpa till :-)

Så jag öppnade en sida.

Under dagen igår när jag startat den  fick jag redan ihop 1500 kr.  De är ju kanon.

Jag ska skaffa mig en stor pudel. Jag behöver ha höjden från en sådan och sedan arbets viljan. Så de känns så skönt att jag äntligen hittat etn bra ras. Sedan fäller de inte heller men de svåra är ju päls vården. Fast jag har tänkt att ha han ner klippt. Men de roligast av allt är att jag ska ha en black and tan. De har färgerna och täckningen som en doberman för exempel. De som är nu då att en pudel kostar 15 000 kr oavsätt vilken färg jag ska ha. Och många undrar väl varför jag ska åka ända till tyskland. Men jag ser de även som en weekend semester så resan är inget konstigt. Men de är ju pengarna till hunden.. Hur fasen ska detta gå till???!!!

Men jag är oerhört tacksam för átt folk ställer upp och hjälper mig. Jag trodde inte de va möjligt :-)

De är vänner de :-)

Och sedan lägger jag även upp en bild på en sådan hund ja ska skaffa mig. Detta är en dvärgpudel och jag ska ha en storpudel men de ända som skiljer dessa två är storleken :-)

Visstär dom fina?! Jag älskar dom <3

Sedan till er som känner att ni vill hjälpa till med en liten peng så lägger jag upp länken här!

http://www.facebook.com/#!/events/190819397694574/