Jag fick åka in med ambulans i torsdags eftermiddag för jag hade sådan värk och att såret läckte, sedan va jag svullen runt hela vänster sidan men även benet har förlorat styrkan.

Men när jag väl kom fick jag först åka till Alingsås lasarett, sedan vidare till mölndahl och till slut sahlgrenska. Under alla ambulans färder de blev fick jag ett läkemedel som heter ketalar. De är så fruktansvärt att få de. Man sover av de, men när man är påväg att vakna upp får man hörsel hallusinationer. Man hör persic allt ggr 100!! De är fruktansvärt men de va tyvärr de ända sätter för att kunna köra ner mig till sahlgrenska.

När jag kom hit va de en läkare här och tittade på mig. jag förklarade för honom att såret har varat och att min assistent klämt ut massa vätska. Så jag sa att de va en infektion.

Men läkaren avfärdade de fort och sa att de va torrt och fint och att den rodnad som va runt sårt va reaktion av förbandet. Jag blev så arg. Tänkte inte ännu en gång ska man inte bli trodd.

Hade de inte varit för att jag hade så ont hade jag åkt hem diretk!! Jag kände mig så lite värd.

Men jag blev ju kvar. Och i går kväll va jag till en undersköterska att mitt förband behövde bytas, så tittade hon konstigt på mig och sa. Men de måste ju vara läkt nu så de är bara dumt och byta de nu före agrafferna ska tas bort. Så jag visade de för henne. Och oj vilken fart de blev på personalen.

De blev snabbt av med förbanndet och skydds kläder och ansikts visir. De kallade på läkare som kom och tittade och klämde. Och fy fansen vad ont de gör. De är så ömt över hela de svullna området.

Svullnaden går från naveln och runt hela sidan tillryggraden.

De va ju detta jag försökte förklara för läkaren när jag kom in.

Så nu för en liten stund sedan tog dom bort några agraffer för att öppna upp såret så de kan rinna ut lättare, och så stack de in en bomulls topps för att ta odling.

Så nu väntar jag med spänning på svarrt. Jag hoppas inte de är multiresistenta (mrsa) bakterier. För är de de kan de ta evig heter innan de kommer att läka. Och jag får äta antibiotika igen. Jag som just slutat nästa, för senaste gången åt jag de från maj till december.

Så jag hoppas så!!!!

Men de som räddar mig nu är att jag har en valp som snart är född och snart är hemma hos mig. Jag längtar så och de ska bli kul. jag älskar mina djur. Och att veta att valpen är min känns fantastiskt! <3