Fattar inte vad jag gjort för fel i mitt förra liv som gjort att jag fått så mycket otur i detta. Men en sak vet jag och de är att jag måste varit ett svin!!!

Ni som följt mig här på bloggen vet ju att jag fått höj och sänkbart kök insatt nu i somras. De som byggde köket lovade till en början att de skulle ta max 1 vecka att sätta in, men de slutade med att de tog över 4 veckor.

Nu igår har de hänt de som inte får hända.

Jag satte på diskmaskinen och gick ut för att röka och prata i telefon.

Satt i telefonen ute i ca 40 minuter då jag vänder för att rulla in. När jag ska trycka koden till dörren händer de ingenting. Jag har el öppning så att dörren öppnas med hjälp av en kod.

Jag tittar in i lägenheten och upptäcker att de är strömavbrott och de gör ju att dörren inte går att öppna med kod. Så de ända sättet var att öppna med nyckel men den var ju innaför dörren.

En go grann pojk fick klättra in genom fönstret som var öppet till kattburen. De var vatten över hela golvet i köket.

När jag kommer in tillslut tittar jag på alla proppar och inget är fel. Så jag ringer sicuritas som kom hit väldigt fort. Han tittar på de och får tillslut igång de. Jordfelsbrytaren hade slått ifrån.

Vi står och pratar och han ska titta på vattnet. Då sprutar de vatten under diskbänken. Jag fattar snabbt att de är från biskmaskinen så jag stänger av de fort. Då tittar han in under bänken där de hänger skivor som ska täcka rören. Då har skivorna hakat fast i rören som går till diskmaskinen och knäckt ett rör. Jag har inte märkt något när jag höjt och sänkt bänken. Så de har sprutat vatten där medans jag suttit ute och pratat i telefon. De har läckt vatten genom väggen och in i gästrummet. Tack o lov kom och min bästa väns pappa som kan fan ta mig allt!! Han skruvade av skydds skivan och sätter ihop rören. Och sedan va de bara att torka vatten. De är massor av vatten under gaderober och under golvmattan.

Så nu står jag där med vatten läcka och förstörda saker. Fan ta Peab som har dåliga hantverkare.

Fick just tag på dom och de kommer först i morgon. Så underbart stressigt de kommer att bli då jag även skall göra årsprov med Oskar i morgon!!!

FAN!!!!

Måste berätta om händelsen i lördags när jag skulle åka till Partille på hundutställningen.

Chaffören va som vanligt väldigt sen. Men när vi väl va påväg till Partille satt vi och pratade hela vägen. Jag sa till honom att de ligger mellan Furulund och Landvetter. Jag har aldrig varit där tidigare men jag har sett skylte ett flertal gånger när jag skulle till Landvetter.

Men när vi börjar närma oss Partille kör han till andra sidan stan! Jag funderade på vart vi var på väg men tänkte sedan att he har väl flyttat sedan jag åkt där senast.

Efter en stund stannade han i ett radhusområde och började öppna bildörren. Han sa att jag var framme!!

Jag fattade ingenting!! Jag sa genst till att de inte stämde så han fick ringa västtrafik och se vad som blivit fel. Jag tänkte för mig själv att jag skulle behöva köra permobilen med Oskar hela vågen till utställningen. De är säker 1½ mil.

Men efter att parat med västtrafik fick han order om att köra mig till rätt ställe.

När vi var på väg upp sa han att han va väldigt osäker eftersom jag sa att de låg i furulund och de stämde inte alls med adressen han hade fått.

Då frågade jag varför han inte fråga mig igen och sedan varför vi inte åkte dit direkt.

Då fick jag upp slängt i ansiktet att han får inte lyssna på vad jag säger för han kör sjuka människor och dom är inte friska i huvudet.

Jag blev vansining och frågade om han tyckte jag verkade förståndshandikappad när vi har suttit och pratat i över en halv timme.

Så sa han att han inte får lita på mig enligt lag!!!

Bara för att jag sitter i permobil betyder inte de att jag är förståndshandikappad!!! Fy va arg jag var. Tårarna bara rann och jag kände att jag inte va värd ett skit!!!

Så först komer han försent, sedan kör han fel och efter de säger han till mig att jag är sjuk i huvudet!!!

Hur fan kan man säga till en annan människa att man är sjuk i huvudet!!!

De var den värsta resa jag någonsin gjort...

Så igår ringde jag västrafik och frågade om de finns lag på att de inte få lyssna på resenärerna. Hon svara klart nej!! De ska lyssna på oss sa hon och hon skulle genast ringa till chaffören och ge han en tillsägelse. Och hon skulle skicka mig ett skriftligt svar på vad han hade sagt.

Men fy vad arg jag är och kränkt!!!

Idag blir jag 28 år. Tiden går så fort men samtidigt känns de som den står stilla. De är nu exakt 8 år sedan helvetet med ryggen brakade loss. Jag förstörde ju ryggen när jag var på vintersol på Teneriffa och blev hem skickad med ambulansflyg. Så min 20 års dag firade jag på Alingsås Lasarette. Jag minns de så väl, som om de var igår. Jag låg där och väntade på operation för ryggen.

Mina underbara vänner kom och min familj. Jag har firat många högtidsdagar på sjukhus. När jag låg inne i 2 år så firade jag allt där. De värsta va nog nyårsafton. När jag satt själv på tolvslaget på balkongen på sahlgrenska. Jag har aldrig kännt mig så ensam någon gång som jag gjorde då.

Men när jag tittar tillbaka på dessa år kan jag känna att de är otroligt att jag sitter här idag. Att jag har orkat.

De har varit många gånger jag varit påväg att ge upp. Även önskat att jag fyllt 85 i stället för 25 för då hade jag inte haft så många år kvar med allt detta lidande.

Men de gå inte och tänka så, utan bara ta en dag i taget.

Så idag ska jag fira min 28 års dag men att bara ta de lugnt och titta på regnet =)
Så ha nu en toppen dag och tack till alla som finns i mitt liv som gör så att livet är värt och kämpa för. TACK!!!!

Ibland kan jag undra om jag vill veta sanningen eller om de är bättre med lögner. Eller om man vill kalla de undanhålla sanningen.

De är så ofta som man känner sig till stort besvär vart man än vänder sig.

Igår var jag på stan och de är väldigt sällan nu för tiden. Jag tycker om att gå på stan men vart man än ska så är de hopplöst att ta sig fram. Efter varje 5 meter måsta man säga ursäkta kan du flytta på dig så jag kommer fram, eller uräkta kan du ta bort din barnvagn för den står ivägen.

Alingsås är nog den stad som är sämst anpassad i hela sverige tror jag.

De är kullersten överallt och till 90% av alla affärer är de trappor för att komma in. Men de värsta är nog all kullersten. Så har dom lagt släta plattor för rullstolar och barnvagnar som en slinga man ska gå. Jag kan inte själv bestämma att jag vill ta mig till ett visst ställe utan de är bara att följa spåren i gatan. Kör jag på kullersten får jag skit ont i ryggen oh jag förstör även hjulen på rullstolen.

Eller när jag var inne på kapphal igår rev jag ner massa strumpbyxor för att de var för trångt. jag bad självklart om ursäkt men innerst inna va jag vansinnig för att dom packar affären med så mycket saker att jag bara kommer fram till en tredjedel av kläderna.

Men efter de kändes de som hon försöljde mig i hela affären för att se så jag inte körde på några kläder eller rev ner något mer. Kan hon inte bara komma fram till mig istället och säga att jag ska gå där ifrån för jag vet att de va de hon tänkte. Jag smutsar ju ner kläderna med mina hjul. Men de är ju klart hon inte får säga så, men den känns bättre att hon säger de än att hon ska förfölja mig i hela affären.

Jag hatar att vara till besvär. Vet jag att jag ska åka med någon så försöker jag lämna rullstolen hemma för att personen inte ska behöva lyfta den tunga stolen, men igentligen behöver jag ha den hela tiden. Fast väljer jag att ha med den blir de kanske de att folk inte vill ha med mig för att de bli bökigt.

Jag känner mig ofta till besvär. Sedan känner jag att folk inte vågar be mig om hjälp och de vet jag inte varför men de är väl för att jag sitter i stol och har den värken jag har. Men jag vill också kunna hjälpa till, inte bara vara den som får hjälp. De är jätte svårt att alltid bli betraktad som en svag person som inte kan hjälpa till. De finns alltid något jag kan göra och jag sätter gränserna inte ni. Jag kan faktiskt säga nej!!!