Fan de finns inget värre än att ligga här i sängen och svetten bara rinner....

Eller jo en sak till och det är att korsetten fortfarande inte kommit ännu. Och de betyder att jag fortfarande inte får gå ur sängen. Vad hemskt det är att bara ligga här och varenda liten cell i kroppen skriker efter rörelse men jag får inte för att inte den stackars kortsetten kommit ännu.

Jag får komma upp och sitta på sängkanten en jätte kortstund och sedan får jag stå, men de går inte så bra eftersom jag har ryggmärgsbedövning i en pump som gör att benen domnar bort. Men NU måste jag komma ur sängen!!!!! Klarar inte en dag till!!!

Efter de är de sagt att jag skall flyttas tillbaka till Alingsås lasarett och de ska bli skönt att komma närmare hem. Kunna träffa Oskar och mina vänner och familj lite lättare. Men har underfbara vänner här i gbg som ocksåp kommer och hölsar på mig ofta och ytan dom hade de varit olidligt. Så ett stor tack till er <3

Så nu hoppas jag att alla med mig håller tummarna för att korsetten kommer i morgon så jag kan få komma upp. För nu har jag varit sängliggande i 1 ½ vecka!!!! Inte en dag till!!!!!

Jag nu va den gjord.. Stagen small av i tisdags förra veckan och har sedan dess legat platt fall i sängen. Jag fick först ligga på iva i Alingsås för att senare transporteras till Shalgrenska och opererades i fredags.

De värsta är nu att jag inte få komma upp ur sängen utan min korsett. Och den beställdes i måndags och har ännu inte kommit. Fattar inte vart jag ska ta vägen. De kryper i hela kroppen. Men jag har tack o lov fått lov att sitta på sängkanten. Men nu måste de hända något snart!!!!!

Men de svar jag får är att den förhoppnings vis kommer imorgon.

Ni får ursäkta stavning och sådan men jag orkar inte läsa igenom allt och ändra. Ta de för vad de är. Ögonen och huvudet är inte helt med ännu =)

Men vill bara säga tack till alla som stöttar mig så mycket!! Älskar er!! Hade inte fixat dtta en gång till om de inte vore för mina underbara vänner och familj.

Nu ska jag vila en stund till. De blir inte så tätt med blogg inlägg nu för jag har inte riktigt orken.

Kramar på er alla <3

Jag nu va den gjord.. Stagen small av i tisdags förra veckan och har sedan dess legat platt fall i sängen. Jag fick först ligga på iva i Alingsås för att senare transporteras till Shalgrenska och opererades i fredags.

De värsta är nu att jag inte få komma upp ur sängen utan min korsett. Och den beställdes i måndags och har ännu inte kommit. Fattar inte vart jag ska ta vägen. De kryper i hela kroppen. Men jag har tack o lov fått lov att sitta på sängkanten. Men nu måste de hända något snart!!!!!

Men de svar jag får är att den förhoppnings vis kommer imorgon.

Ni får ursäkta stavning och sådan men jag orkar inte läsa igenom allt och ändra. Ta de för vad de är. Ögonen och huvudet är inte helt med ännu =)

Men vill bara säga tack till alla som stöttar mig så mycket!! Älskar er!! Hade inte fixat dtta en gång till om de inte vore för mina underbara vänner och familj.

Nu ska jag vila en stund till. De blir inte så tätt med blogg inlägg nu för jag har inte riktigt orken.

Kramar på er alla <3

Trotts att man vaknar upp till massa snö så va de ändå en härlig dag.

Träffade en gammal kompis som jag inte sett på evigheter. De va roligt att träffas och ta en långpromenad med hundarna.

Oskar är förälskad i en av hennes hundar och de har han varit i flera år. Kan inte nämna hennes namn utan att han springer och letar. Så de värmde extra mycket att han fick träffa henne fter så länge.

Men nu ligger jag ner bäddad i sängen och känner mig som en strandad säl =) Helt slut...

Imorgon ska jag inte göra mycket. Lite pyssel blir de nog. Skall göra klart korgen till alla kattleksaker. Den blir vit med massa tass avtryck i olika färgen. Tänk vilken fantasi man kan ha ;)

Men den kommer ni aldrig få se ;) För de är inget vackert!! Haha

Jag önskar så att man kunde haft en kreativ sida. Eller da har jag kanske men jag har svårt att få de snyggt de jag gör =)

Jag får göra de till mig själv och ingen annan. Men de är så otroligt skönt att bara sitta i sin egna värld och pyssla. För då får jag annat att tänka än smärtan. Så jag skiter i om de inte blir snyggt bara jag slipper värken!!!

De har varit så skönt att inte skriva på ett par dagar. De va väldigt energi krävande att skriva för Alingsås Tidningen varje dag. Men måste även säga att de va väldigt roligt. Tankarna började snurra och jag fick ibland en och annan komplimang.

Det va roligt att träffa folk på stan som hade följt bloggen som tyckte de va väldigt bra. Jag kan nog ibland känna väldigt behov av att veta att jag gjort något bra. De är speciellt när jag mår dåligt och ha väldigt ont. Då kan jag ibland sakna en klapp på axeln och någon säger till mig att jag är bra som kämpar på.

Alla människor har mer eller mindre behov av bekräftelse. Och jag är inte den som söker de utan jag vet att de jag gör har jag gjort så gott jag kan. Men så kommer jag in i en nere period och då hade de varit underbart att få den bekräftelsen.

Men denna veckan har annars varit upp och ner. Jag var iväg på hundkurs i tisdags förmiddag och de gick bra ett tag, sedan fick jag så ont att jag fick ta en paus och titta på. Senare den dagen var jag på vårdcentralen för att få kortison i höften.

Läkaren va helt fantastisk. Han fråga vad de va för sjukdom jag hade, han kollade upp vad de var för någon. De har jag aldrig varit med om tidigare, utan de brukar vara -ja ha Beal´s syndrom de har jag alf´drig hört talas om. Och sedan är de inget mer.

Han kände på höften och gav mig en spruta. Efter de frågade han även om den andra och jag har ju ont i den med min de var inte lika akut som den vänstra. Men han tyckte de var lika bra att ta den också när jag ändå var där. Så skönt med en läkare som lyssnar!!! Han tog problemet på största allvar. Men han blev helt chockad över att de på Sahlgrenska inte gör något åt ryggen, han fattar inte att de inte gör en ct.

Men då blev jag väldigt besviken. Om han nu tyckte de var så fruktansvärt att jag skall gå så här kan väl han kontakta dom och förklara hur illa de är. Men nej...

Han tyckte jag skulle ligga på dom. Men jag okar inte mer.

Jag ringer och jag ringer!!!! Kan ingen annan ringa!!!

Men jag är glad att jag fick kortison i höfterna, tyvärr tod den inte alls i den ondaste höften utan de blev värre. Men den som jag inte hade så ont i den är nästan helt bra nu. Så jag får tänka på att en höft är bättre =)

Nu sitter jag ute och tittar på snön som faller och undrar om de inte tar slut någon gång.

Sedan sitter jag också och försöker formulera en annons om dag matte. Jag vill så gärna ha hund nu och jag ser på Oskar så att han behöver ha sällskap. Så jag tänkte att jag skulle bli dag matte åt någon vovve så den slipper sitta hemma hela dagarna. Jag är ju ändå hemma så mycket och Oskar hade mått kanon av de. Så jag får väl se om någon nappar =)

Blir så trött på allt ibland...

I måndags ringde jag smärtmottagningen för att förnya mitt recept på Metadon. Då fick jag svaret att jag skulle ringa tillbaka på tisdagen. Jag ringde och fick pratat med smärtsköterska och hon gick och la en lapp framför läkaren när hon hade mig i telefonen. Han svarade att han genast skulle fixa detta. Men de har ännu inte kommit in något recept och jag måsta ha dom imon för jag tar mina sista tabeltter på morgonen i morgon. Under hela dagen idag har jag nog ringt till mottagningen 10 gånger och ingen svarar. De har telefontid men de hjälper inte när ingen svarar. Hur fan ska jag göra nu?!

Får jag dom inte kommer jag få ett helvete.

Jag avskyr detta att alltid behöva jaga folk. Kan man inte bara göra de med en gång så är de gjort. Fattar ingenting.

Annars har denna dagen varit fruktansvärd. De var länge sedan jag hade så ont i var enda liten cell i kroppen som jag haft idag. Men de är väl straffet för att jag hade roligt på hundträffen igår antar jag. De är som vanligt. Anstränger jag mig ena dagen ligger jag sedan i två.

Ibland undrar man om de är värt de. De kanske är bättre att ligga i sängen hela dagen och hoppas på att livet bli bra.

Men de är inte min grej att bara vara. Jag är tvärt om jag mpste lära mig att ta de lugnt och lyssna på kroppen.

När jag får riktigt jävla ont kör jag på till tusen stället och försöker göra annat så jag inte tänker på värken så mycket. Men de jag aldrig tänker på i dom lägerna är att de alltid blir 10 gånger värre. Så jag måste alltid ha någon som stoppar mig, sliter sakerna ur händerna på mig och tvinga mig i säng.

Ofta slutar de med att jag har så ont att jag blir medvetslös och ramlar ihop på golvet.

Jag kan ofta känna oro över att ramla ihop och bli liggande. Tänk om de händer på natten när ingen är här.. Tänk om jag blir liggande på rygg och kräkt och sedan andas in de. De har hänt att jag andats in mina egna spyor när jag varit medvetslös och de är inte så bra. Jag har vaknat upp ur respirator och inte vetat vad som hänt. Och de är så fruktansvärt. Jag är förvirrad och helt fruktansvärd att ha och göra med. Och jag minns sällan vad som hänt. Hatar den känslan.

Men man kan inte ständigt gå och oroa sig över vad som kan hända för då orkar man inte leva. Händer de så händer de, och jag försöker tänka på att gå och lägga mig om jag börjar känna att de är på gång.

Imorgon får jag besök av en kompis som jag sällan träffar tyvärr. De ska bli härligt. Vi tar väl en promenad med hundarna och sedan skall jag trimma hennes hund så han blir snygg och fin =)

Oj va denna dagen gick fort!!! Blev så besviken när jag satt på hundträningen och såg att de va dax för taxin att komma. De är så roligt och underbart att träffa gänget.Man kan vara sig själv och folk förstår om man inte är på topp.

De är vänner för livet jag har där. Och utan dom blir de tufft.

Idag är jag så trött. Ögonen går i kors på mig. Jag har inte sovit mycket den sista tiden så i natt hoppas jag på de.

Men jag gjorde något väldigt klumpigt idag. Eller jag får skylla på katten Svea som fick för sig att smita ut i morse, vilket hon inte får. Och när jag skall fånga tag ihenne måste jag bokstavligt talat slänga mig på terassen för att fånga henne. Jag är ju inte smidigast i stan efter att blivit sletopererad i hela ryggen. Så ja klumigt blev de och fan... Vrider till foten så de krasar i vart enda ben. FY!!!!! Vad ont de gör... Men får se de positivt de va den foten jag har väldigt lite känsle i så de hade varit värre om jag hade full känsel. =) Eftersom de gör så fruktansvärt ont med lite känsel vågar jag inte tänka på hur de hade varit med annars :s

Men men är man klumpig så är man och vad skulle jag annars göra. Kan ju inte låta mitt lilla barnsliga barn vara ute på vift själv och jag skulle ju på hund kurs. Så vad gör man inte för sina djur. Jo man offrar liv och lem =) haha

Men jag hoppas de är bättre imon för så här ont kan de fasen inte göra.

Ännu ett nytt blogg inlägg till Alingsås Tidningen är gjort och denna gång blev de om allas förutfattade meningar angående mina Metadon.

Ni som inte hittar länken till Alingsås Tidningenshemsida kommer den här http://www.alingsastidning.se/nyhet_visa.asp?id=7887&sidnamn=VECKANS BLOGG

Slänger ut lite kort från Oskar´s träning idag.  

Mycket kläder blir de. Känner sig helt uppstoppad när man är ute.

Måste spana på dom andra imellan varven

Och så tränade vi larmning några gånger och de gick kanon!!!

Va även tvungen att lägga upp detta kortet på honom när han solar magen =) De är knappt solen täcker hela kroppen =)

Men nu blir de god natt för  inatt har jag betämt mig för att jag SKA sova!!    

Idag va första inlägget med i Alingsås Tidningen. Fy va nervös jag va närjag skulle öppna tidningen i morse. Jag visste ju vad som skulle stå, men de va ändå märkligt. Men men de blev bra ändå =)

Oskar såg väldigt liten ut på bilden.

Idag skulle jag ringa Sahlgrenska för att få tag på smärtläkaren. Mina metadon är slut nu på torsdag så jag måste ha ett nytt recept. Jag ringde till dom på smärtmottagningen och fick prata med sköterskan, men fick bara till svar att de inte fanns läkare på plats och att jag skulle återkomma i morgon. Varför ska man behöva jaga dom så. De kan väl inte vara så svårt att skriva en lapp vad jag behöver. Nä...

Ibland undrar jag om dom tror att man inte har bättre saker för sig än att sitta och passa telefontider och sitta i telefon kö. Bara för att jag råkar vara sjukskriven betyder inte de att jag alltid är hemma, eller inte har något att göra.

Men de har hänt flera gånger att de exempelvis ska lämna hjälpmedel som de va sist. Helt plötsligt ringde de på telefonen, de va en kvinna som stod hemma hos mig och skulle lämna nya hjul till rullstolen. Jag som va på vårdcentralen kunde ju inte ta emot dom och ja va i akut behov av nya. Så hon hade just satt sig i bilen när hon ringde utan att lämna hjulen. Men varför inte ringa och boka en tid och se så jag verkligen är hemma?! Men hon fick vända och åka tillbaka till mig igen. De är ju så onödigt för alla inblandade. De går inte ihop...

Jag har ett liv!!! Jag sitter inte hemma och väntar på att livet ska gå...

Imorgon, eller idag för klockan är mycket nu skall jag till långedrag och vara med på servicehunds träning. De ska bli så roligt. Igentligen orkar jag inte men jag måste. De va så länge sedan jag var med nu och jag saknar alla så. Men jag tänkte att jag får göra så mycket jag orkar. Annars får jag sitta och titta på och kanske ta lite kort på alla =)

Men bara resan är jobbit, men va fasen bit ihop så ska väl de gå de med.

Vilken statistik höjning de va på sidan efter att jag bloggat i Alingsås Tidningen. De va ju synd jag inte skrivit något här idag då =) Men man kan inte ligga på topp jämt =) haha

Sov gott allihop. Tyvärr blir de inte mycket sömn här känner jag för jag har så förbannat ont i min höft.

Och just nu kom jag på att jag väntar på en magnetröntgen på höfterna. Och den remissen skulle läkaren på v-centralen skickat innan han gick på semester i juni 2010 =) Undra om de är gjort??? Tror inte de....

Fan va man får tjata.. Tycker inte om de!!!