Blir så trött på allt ibland...

I måndags ringde jag smärtmottagningen för att förnya mitt recept på Metadon. Då fick jag svaret att jag skulle ringa tillbaka på tisdagen. Jag ringde och fick pratat med smärtsköterska och hon gick och la en lapp framför läkaren när hon hade mig i telefonen. Han svarade att han genast skulle fixa detta. Men de har ännu inte kommit in något recept och jag måsta ha dom imon för jag tar mina sista tabeltter på morgonen i morgon. Under hela dagen idag har jag nog ringt till mottagningen 10 gånger och ingen svarar. De har telefontid men de hjälper inte när ingen svarar. Hur fan ska jag göra nu?!

Får jag dom inte kommer jag få ett helvete.

Jag avskyr detta att alltid behöva jaga folk. Kan man inte bara göra de med en gång så är de gjort. Fattar ingenting.

Annars har denna dagen varit fruktansvärd. De var länge sedan jag hade så ont i var enda liten cell i kroppen som jag haft idag. Men de är väl straffet för att jag hade roligt på hundträffen igår antar jag. De är som vanligt. Anstränger jag mig ena dagen ligger jag sedan i två.

Ibland undrar man om de är värt de. De kanske är bättre att ligga i sängen hela dagen och hoppas på att livet bli bra.

Men de är inte min grej att bara vara. Jag är tvärt om jag mpste lära mig att ta de lugnt och lyssna på kroppen.

När jag får riktigt jävla ont kör jag på till tusen stället och försöker göra annat så jag inte tänker på värken så mycket. Men de jag aldrig tänker på i dom lägerna är att de alltid blir 10 gånger värre. Så jag måste alltid ha någon som stoppar mig, sliter sakerna ur händerna på mig och tvinga mig i säng.

Ofta slutar de med att jag har så ont att jag blir medvetslös och ramlar ihop på golvet.

Jag kan ofta känna oro över att ramla ihop och bli liggande. Tänk om de händer på natten när ingen är här.. Tänk om jag blir liggande på rygg och kräkt och sedan andas in de. De har hänt att jag andats in mina egna spyor när jag varit medvetslös och de är inte så bra. Jag har vaknat upp ur respirator och inte vetat vad som hänt. Och de är så fruktansvärt. Jag är förvirrad och helt fruktansvärd att ha och göra med. Och jag minns sällan vad som hänt. Hatar den känslan.

Men man kan inte ständigt gå och oroa sig över vad som kan hända för då orkar man inte leva. Händer de så händer de, och jag försöker tänka på att gå och lägga mig om jag börjar känna att de är på gång.

Imorgon får jag besök av en kompis som jag sällan träffar tyvärr. De ska bli härligt. Vi tar väl en promenad med hundarna och sedan skall jag trimma hennes hund så han blir snygg och fin =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De är så skönt att äntligen vara fri!!! Första gången på flera flera år som jag idag för första gången känt mig helt lycklig inom mig. Och att jag äntligen fått mitt självförtroende tillbaka som jag saknat sedan gymnasiet. Tänk att de kan bli så....

De sista dagarna har varit riktigt tuffa. Jag har varit på hundkurs både måndag och onsdag i göteborg. De är väldigt långt att åka men jag storm trivs att gå på hundens hus så de är de värt!! Men efter att åka dit blir ju kroppen helt slut. Det...

I måndags va de dax för första tillfället på hundkursen. Jag går på Hundens hus i Göteborg. Pappa hade lånat ut sin bil till mig så assistenten kunde köra. De är så krångligt när man ska ta färdtjäns när man har tider att passa. Så vi åkte. På ...

Nu har jag varit i stugan i snart en vecka. De är anledningen till att jag inte skrivit på ett tag. Här ute har jag väldigt dålig mottagning på internet så de går inte att skriva. Men idag fick jag låna mina föräldrars mobila bredband så nu går de bä...

Efter en tuff tid efter operationen i tårna har de börjat vända. Första tiden låg jag bara och skakade av smärta. Man förstår ju varför de gör ont när dom knäckt benen i tårna och spikat ihop dom igen. Fast jag kan inte minnas att de gjorde lika ont ...