De har varit så skönt att inte skriva på ett par dagar. De va väldigt energi krävande att skriva för Alingsås Tidningen varje dag. Men måste även säga att de va väldigt roligt. Tankarna började snurra och jag fick ibland en och annan komplimang.

Det va roligt att träffa folk på stan som hade följt bloggen som tyckte de va väldigt bra. Jag kan nog ibland känna väldigt behov av att veta att jag gjort något bra. De är speciellt när jag mår dåligt och ha väldigt ont. Då kan jag ibland sakna en klapp på axeln och någon säger till mig att jag är bra som kämpar på.

Alla människor har mer eller mindre behov av bekräftelse. Och jag är inte den som söker de utan jag vet att de jag gör har jag gjort så gott jag kan. Men så kommer jag in i en nere period och då hade de varit underbart att få den bekräftelsen.

Men denna veckan har annars varit upp och ner. Jag var iväg på hundkurs i tisdags förmiddag och de gick bra ett tag, sedan fick jag så ont att jag fick ta en paus och titta på. Senare den dagen var jag på vårdcentralen för att få kortison i höften.

Läkaren va helt fantastisk. Han fråga vad de va för sjukdom jag hade, han kollade upp vad de var för någon. De har jag aldrig varit med om tidigare, utan de brukar vara -ja ha Beal´s syndrom de har jag alf´drig hört talas om. Och sedan är de inget mer.

Han kände på höften och gav mig en spruta. Efter de frågade han även om den andra och jag har ju ont i den med min de var inte lika akut som den vänstra. Men han tyckte de var lika bra att ta den också när jag ändå var där. Så skönt med en läkare som lyssnar!!! Han tog problemet på största allvar. Men han blev helt chockad över att de på Sahlgrenska inte gör något åt ryggen, han fattar inte att de inte gör en ct.

Men då blev jag väldigt besviken. Om han nu tyckte de var så fruktansvärt att jag skall gå så här kan väl han kontakta dom och förklara hur illa de är. Men nej...

Han tyckte jag skulle ligga på dom. Men jag okar inte mer.

Jag ringer och jag ringer!!!! Kan ingen annan ringa!!!

Men jag är glad att jag fick kortison i höfterna, tyvärr tod den inte alls i den ondaste höften utan de blev värre. Men den som jag inte hade så ont i den är nästan helt bra nu. Så jag får tänka på att en höft är bättre =)

Nu sitter jag ute och tittar på snön som faller och undrar om de inte tar slut någon gång.

Sedan sitter jag också och försöker formulera en annons om dag matte. Jag vill så gärna ha hund nu och jag ser på Oskar så att han behöver ha sällskap. Så jag tänkte att jag skulle bli dag matte åt någon vovve så den slipper sitta hemma hela dagarna. Jag är ju ändå hemma så mycket och Oskar hade mått kanon av de. Så jag får väl se om någon nappar =)