Dagnarna går.. Jag för vissa, men inte för mig.

De känns som om tiden stod still och allt annat bara rinner ifrån mig.

Stagen i ryggen är verklígen inte bra nu. Vid varje rörelse jag gör knarar och knakar de. Jag kan känna hur kotorna förflyttar sig i ryggen och ibland kommer nerverna i kläm och jag skriker som en stucken gris.

Har idag försökt att få tag på någon på sahlgrenska utan resultat. Sedan ringde jag vårdcentralen för att se om jag kan få komma dit och träffa en läkare sim kan lyssna och känna på ryggen. Så kan han sedan kontakta min skolioc läkare och meddela att de inte är som de ska.

När jag va på återbesöket sa han att de hörs ju inget och de syns inget på röntgen plåtarna så vi väntar och ser.

Men nu LÅTER de!!!! Folk som står brevid mig hör de. De är inget som är diskret direkt.

Så nu ligger jag i sängen och kan inte göra något utan att de knäcker och gör fruktansvärt ont.

Jag är inte den som gråter i första taget men nu kan man fan inte stoppa de ibland.

Men vad ska man göra när de inte lyssnar... Känner mig så fruktansvärt makt lös..

Kommer inte att klara mig till återbesöket om 3 månader. Och jag vill inte åka och sätta mig på akuten för att träffa en AT-läkare som inte har en aning om vad dom skall göra. 

FAN!!!! Blir bara så trött på allt.

Förbannad och ledsen!!!!!!!!

Kan ingen bara lösa de åt mig, för min ork är slut....