FRÅGAN ÄR HUR KALLT SKA DE BLI??

Varför ska man behöva ta så mycket beslut hela tiden?!

Lss handläggaren ringde just för att fråga hur jag vill göra med min tillfälliga utökning av assistans. Jag fick efter operationen utökning av min assistans med 4 timmar. De har varit kanon för att jag har kännt mig tryggare. Men efter nyår går de ut och jag går tillbaka till mina 13 timmar om dagen.

De har varit så skönt att veta att man inte behöver gå och lägga sig kl 22 och sedan ligga kvar där. Jag har jätte svårt att sova pga att jag har så mycket med värk på kvällen. Jag har svårt att ligga still och måste upp ibland och röra mig. Men är jag själv är de riskabelt för jag ramlar så lätt.

De har ofta hänt att jag trillar och kommer ingenstans. Ofta kan ju Oskar hjälpa mig upp, men de beror ofta på hur känslen är i benen.

Så jag vet inte hur jag ska göra.

Ska jag leva med oro eller ska jag söka mer timmar? De är frågan.

De är också otorligt jobbigt att aldrig vara själv också. Men de är tufft att inte göra som man vill.

Vill jag vara uppe till kl. 24 så kan jag inte de för jag har ingen som kan hjälpa mig. Kan ibland känna mig som ett barn som måste gå och lägga sig när mamma säger till. Och de är ingen rolig  känsla.

Så jag får fundera på vad jag ska göra...