Undra vad detta år har att erbjuda...

Jag känner att de inte börjar så bra som jag hoppats på. Men man får göra de bästa av vad man har.

Min rygg har inte förändrats något sedan jag sker senast. Jag har fortfarande lika ont och jag hoppas så att de inte blir värre.

På åter besöket sa läkarn att de är en metallbit som man känner på ryggen. Men man kunde inte se de på röntgen plåtarna. Han sa att de har rubbats och jag har inte samma ställning i ryggen som jag hade efter operationen. Men för att de inte syns på röntgen plåtarna gör de inget åt de. Men problemet är att de inte tar röntgen när man har olika kropps positioner.

Sedan kan de ta ett tag innan de visar sig. Men de är väldigt smärtsamt när man har byxor som sitter över ryggen. Och de är just över där metallbiten ligger ytligt. Huden nyps mellan metall och byxa.

Men jag skall dit igen den 18 januari för en ny röntgen.

Just nu känner jag för att gå i ide och inte visa mig på evigheter. De hade varit så underbart. 

Varför kan man inte tillåt sig själv att må dåligt och ha dåliga dagar?! Varför ska man alltid vara så glad?!

Men allt handlar om att jag bara vill ha ett lyckligt liv och få dagarna att gå.

Man måste bita ihop när de är tufft och inte gräva ner sig. Eller som jag kan säga ibland. De är bara att kämpa på för de är ingen annan som gör de åt dig.

Nu är de nytt år och de är bara att hoppas på att de blir bättre än de förra. Och fira de nya året med vänner och familj och så klart lila Oskar och Svea =)