Trött efter en tur i skogen =) Min lilla pojk <3

Måste ju bara ha något i munnen när man blir klappad. Då hittar man lite pengar på bordet att hålla i =)  

Börjar känna mig ensam igen. Saknar Oskar....

Tänk hur man kan älska ett djur så mycket att de gör ont i själen och de känns som om hjärtat gått i bitar.

Jag skaffade oskar när han va 8 veckor och de va efter en period jag legat här på sahlgrenska i ca 1 år och jag hade gått ner mig otroligt mycket psykiskt och jag såg inget ljus över huvudtaget. Jag hade helt enkelt gett upp. De va den gången jag försökte ta mitt liv, de har aldrig hänt efter de. Men man har tänkt tanken många gånger när man har som värst ont.. Men de skulle aldrig hända idag.

Min familj och vänner stöttade mig massor men jag såg fortfarande ingen framtid i de liv jag levde, på sjukhus.

Men då kom vänd punkten mamma och pappa insåg att de som skulle hålla mig kvar i livet va att skaffa en hund. Jag hade alltid pratat om hund hela mitt liv, de va min stora dröm.

I samband med att de bestämdes att jag skulle få en hund blev de även beslutat att jag skulle skrivas ut och att smärtlindringen skulle vara tillräklig. Så allt allt blev kanon.

Jag hittade en underbar kennel och beslutade mig för min lilla Oskar. Jag låg fortfarande inlaggd när man fick ska komma och hälsa på för första gången. Oskar va då 4 veckor och kallades för Elof =)

Jag va mycket besviken och ledsen för att jag inte kunde åka med, men mamma och pappa åkte dit och uppfödan hade samlat alla köpare och hade information. Så när mamma och pappa kom till mig med kort och en lång lista med info. Blev jag så glad. Mamma och Pappa är väl inga hund människor men de va underbara som ställde upp så.

När Oskar va 6 veckor fick jag permition under dagen för att åka och titta på min bebis. Och de va kärlek.

Jag belv senare utskriven och jag fick hem min lilla Oskar. Tyvärr varade inte lyckan länge. Jag hann vara hemma i ca 3 veckor tror jag innan jag va tvungen att bli inlaggd igen pga smärtorna.

Oskar blev kvar hos mamma och pappa som inte visste något om att sköta en hund. Men vad va allternativet, de fanns inga. Min underbara vän Maria hade Oskar ibland för att avlasta lite grann.

Men nästan varje helg va de på sahlgrenska och hölsade på med Oskar. De va en otroligt tuff tid att vara ifrån honon. Då låg jag inne i ca 9 månader.

Jag såg hur Oskar växte och jag fick ingen möjlihet att binda någon relation med honom. Personalen på avdelningen sprang i omgångar ner för att hälsa på honom. Så de har följt honon hela första året nästan.

Men när jag kom hem och skulle börja träna honom va han ju en vilde utan dess like. Ingen fostran över huvudtaget första 9 månaderna. De va tufft.

Men han har fortfarande endel olatheter kvar och de får jag leva med.

Men jag älskar honom över allt annat och skulle jag förlora honom idag vet jag inte hur länge till jag hade orkat.

Han har räddat livet på mig. Så Oskar min pärla Matte kommer snart!!!!

 Här är mitt tillfälliga hem =(

Alla droger som häll mig någorlunda smärtfri

Om inte annat ganska borta ;)

Tack o lov behövde de inte öppna upp hela vägen. Så såret blev inte så långt. Man jag gillar inte att de satte agraffer som de kallas de där häfft klamrarna. De blir inte lika fina ärr av de. Men de ansåg väl att jag hade öppnats upp så många gånger innan så vad gör de med ett fult ärr.

Säger bara till alla som kan LÄMNA BLOD annars hade inte jag levt idag. Jag har nuom bytt mitt blod flera gånger om efter alla operationer.  

    Här är den jä..a CVK som gav mig blodförgiftningen!!!!

Första turem uppe i rullstol och ska självklart ut och röka. Och vad snygg jag är dess utom ;)

Sitter och halvsover med cigg i ena handenen och kaffet i andra :s Ser inte så stabilt ut =) Men ut ska man!!  

Min nya Cvk som jag hoppas bli av med nu i dagarna, Och den har ännu inte skapat några problem. Jag är så otroligt svår stucken därför får jag alltid cvk inatt för att de både skall kunna ta blodprover och de dropp

Min nya rygg!! Man kan se hur de har fäst stagen ner i bäckent , så nu har jag ingen rörlighet alls kvar i ländryggen. Och jag tror de är vad är som behövt göras för länge sedan. För ryggen har alltid rört sig på ett ända ställe och de skapar en otrolig smärta och förslitning. Så jag hoppas detta ska bli bättre.

Sedan måste nalle brumm få visa upp sig lite. De har blivigt en sak mamma gör. För varje gång jag ligger inne så får jag en ny nalle =) Så jag har väldigt många nallar stora som små. Denna gången blev de en stor. Vet inte om de va för stt de va ett stort ingrepp jag skulle göra. Men de är alltid något hon kommer med vid första besöket de är en nalle. Och just denna nalle har fått va min gråt nalle många gånger denna tiden. Speciellt när jag tänker på Oskar och hem längtan. Så han har fått många duschar =)

Fy vad ont de gör på magen. De har nog öppnat upp ca: 8 cm men ändå.... Fy vad de stramar och gör ont. Ryggen känns ju inte i jämnförälse mog detta. Då hade jag visserligenen massa smärtstillande. Men ändå, de stramar....

Har just haft besök av Två underbara vänner med sina vovvar. Så de va så skönt att pussa på lite vovvar, saknar ju min lille pojk så.

Men snart kommer jag väl hem för hoppningsvis och då kan jag pussa på han hur mycket som helst.

Nu kom mamma och min bror!!!

Så ha de bra allihop!!

Klockan 9.30 pkte jag ner till operation. De va smärtläkanr som både sövdemig och opererade mig. Så de va skönt när de inte va massa olika människor inne på operationssalen som de brukar vara. De sövde ner mig fort för jag får så otroligt ont i ryggen av att ligga på de hårda opborden. Ingreppet är ju enkelt och tar bara 30-40 minuter. Så de är skönt för jag slipper få så ont i ryggen efter åt.

Jag va redan uppe på avdelningen igen kl 15 tror jag de va. Sedan har jag sovit fram och tillbaka, men jag smakar fortfarande narkosgas och de är vidrigt.

Så nu har jag ett nytt så på magen också som självklart känns väldigt mycket, i varje rörelse. ONT!!!!

Men nu ska jag slöa framför en film och halvsova lite. Tror jag de blir.

Har just duschat sista gången med hibiskrubb. Och då måste man ha sjuhkuskläder på sig och allt skall vara rent, men att bädda rent i sängen verkar inte vara så noga.

Grann tanten har också duschat två gånger och hennes säng bäddade de rent efter båda gångerna. Jag vet inte om de inte är lika noga med mig... Man börjar ju undra.

Hade en underbar tjej som lång sängen mitt emot som tyvärr bara låg inne i två dagar. Eller för henne va de väl bra, men jag förlorade trevligt sällskap. Men hon uppmärksamade på sin korta vistelse hur illa särbehandlad jag blev. Hon skrev ett brev till avdelningschefen om sin upplevelse av sin vistelse och även hur hon upplevt viss särbehandling på de negativa sättet. De tycker jag är bra gjort.

Jag vågar ännu inte säga något så länge jag ligger inne.

Jag kommer efter denna operation att anmäla hela ortopedverksamheten, både avdelning och mottagning. Jag har blivit så illa behandlad och hotad flera gånger om. Och nu är jag räddd för att säga något fel. Min läkare sa en gång till mig att om jag inte ler nu och ser glad ut så har jag bränt alla skäpp för han är den ända jag har kvar och att all personal på avdelningen avskydde mig. Och då skulle jag ligga på den avdelningen varje gång. Så min oro inför denna operationen va inte skälva ingreppet utan att bli inlagd på avdelningen.

Allt detta är bara en hundradel av vad jag och min familj och vänner har fått stå ut med och höra.

Och nu blir jag liggande ytterligare ett tag till för att ställa in smärtlindringen. Och jag är rent ut av rädd för att ligga här, varför vet jag inte. Men jag är rädd för att höra de ena kränkande efter de andra.

 VILL bara hem!!!!!!

Då får man äta igen. Skönt att slippa ligga och vämta en heldag på att få åka ner till operation. Men från och med 00.00 i natt är de fasta igen. Och inte att för glömma den underbara hibiskrub duschen som skall göras. Men jag vet inte om de skall in i ryggen och ta bort slang resterna som ligger kvar efter att de karvat av den av misstag.

Och enligt de röntgenplåtar jag sett finns de fortfarande slang kvar i ryggen.

Så här ser min pump ut som sitter i magen. Den stora dosan sitter i magen på vänstersida snett brevid naveln. Och den tunna slangen går sedan runt midjan under huden och vidare in i ryggmärgskanalen.

<3 Sedan idag kl. 14.30 är de landskamp med mitt kusin barn på plan =) Och den matchen får man inte missa!!!!! <3

Jag fattar ingenting!! Ena stundern händer de ingenting andra stunden skall man fast. De är planer på att operera ut pumprn idag vad jag tror. De är igen som säger vad som skall göras. Utan jag får gissa mig fram till vad som händer.

Att bli informerad tycker jag är a och o innon sjukvården, men nej inte på denna avdelningen.....

Att man kan ha en så inkompetent sjukhuspersonal som avdelning 16 har är skrämmande.

Eller så kanske de bara är jag som ser bristerna. Visst finns de några underbara i personalen men dom jobba tyvärr inte jämt.

Så vi får väl se om de blir operation eller inte idag då...