Jag skulle ju idag sluta med extra medicin för att imorgon byta till nya.

Under hela  för middagen fick de bra, men senare blev smärtorna bara värre och värre. Jag låg och verkligen försökte att tänka på annat men smärtorna var för intensiva.

Jag kräktes och va helt svimfärdig helatiden, men jag kunde ju nu inte ta något...

Smärtläkarn och Ortopeden skulle prata med varandra om jag kunde få ett annat alternativ under detta dygn. men de pratade aldrig med varandra.

Så mamma kom hit raka vägen efter jobbet, Jag rringde på klockan på sköterskan skulle komma, men jag låg en halvtimme och väntade och kippade efter luft. Tillslut fick mamma få till sköterskorna och säga till.

Så dom beslutade att jag inte kunde ligga med dom smärtorna så de gav mig extra tabletter ändå. Den första hjälpte inte för jag hade legat för länge med värk så jag fick senare en till och då släppte den värsta värken.

De va som att vakna upp från en lång sömn eller nått.

Men nu i kväll fick jag tillbaka smärtorna och jag väntade för länge innan jag bad om en tablett så jag svimmade. Jag va tack o lov bara borta i en kvart eller nått.

Men de är jobbigt átt inte veta när de händer.

Så nu har jag förstört allt känns de som. Nu blir allt utdraget en dag till...

Fan jag vill hem......

Smärtläkarn va här idag. Nu skall jag från och med idag inte ta några extra mediciner alls för att i morgon börja med dom nya tabletterna.

Hur skall de gå till... Har så ont att varje andetag är en plåga och jag försöker just nu att andas för mycket. Men de håller ju inte i längden.

Jag är fruktansvärt rädd att jag skall svimma pga smärtorna och förstöra min rygg. De skulle vara förödande att ramla nu...

När jag väl har börjat med dom nya tabletterna så tar de 4 dagar innan de har max effekt.

Jag undrar nu hur mycket jag orkar stå ut med. Jag känner nu vad är livet värt.

Ett plågsamt helvete, eller ett liv i paradiset... Vad väljer man.

Jag har så ont nu att tankarna tyvärr går åt de hållet nu.

Att leva med smärta hela livet, är de ett liv???

Varför skulle de skära av slangen för... Hade de inte hänt hade jag varit hemma nu. och levt mitt gamla liv. De är klart jag hade fruktansvärda smärtor då med men inget mot vad jag har nu.

Jag vet att jag måste ge dom nya medicinerna en ny chans men man skall orka vänta och se om de har någon effekt också. Och tänk om de inte har de. Då har dom ingen plan B...

Man måste ju alltid ha en plan B, men nej inte denna läkarkåren

Känner mig helt tom....