Har just duschat sista gången med hibiskrubb. Och då måste man ha sjuhkuskläder på sig och allt skall vara rent, men att bädda rent i sängen verkar inte vara så noga.

Grann tanten har också duschat två gånger och hennes säng bäddade de rent efter båda gångerna. Jag vet inte om de inte är lika noga med mig... Man börjar ju undra.

Hade en underbar tjej som lång sängen mitt emot som tyvärr bara låg inne i två dagar. Eller för henne va de väl bra, men jag förlorade trevligt sällskap. Men hon uppmärksamade på sin korta vistelse hur illa särbehandlad jag blev. Hon skrev ett brev till avdelningschefen om sin upplevelse av sin vistelse och även hur hon upplevt viss särbehandling på de negativa sättet. De tycker jag är bra gjort.

Jag vågar ännu inte säga något så länge jag ligger inne.

Jag kommer efter denna operation att anmäla hela ortopedverksamheten, både avdelning och mottagning. Jag har blivit så illa behandlad och hotad flera gånger om. Och nu är jag räddd för att säga något fel. Min läkare sa en gång till mig att om jag inte ler nu och ser glad ut så har jag bränt alla skäpp för han är den ända jag har kvar och att all personal på avdelningen avskydde mig. Och då skulle jag ligga på den avdelningen varje gång. Så min oro inför denna operationen va inte skälva ingreppet utan att bli inlagd på avdelningen.

Allt detta är bara en hundradel av vad jag och min familj och vänner har fått stå ut med och höra.

Och nu blir jag liggande ytterligare ett tag till för att ställa in smärtlindringen. Och jag är rent ut av rädd för att ligga här, varför vet jag inte. Men jag är rädd för att höra de ena kränkande efter de andra.

 VILL bara hem!!!!!!

Då får man äta igen. Skönt att slippa ligga och vämta en heldag på att få åka ner till operation. Men från och med 00.00 i natt är de fasta igen. Och inte att för glömma den underbara hibiskrub duschen som skall göras. Men jag vet inte om de skall in i ryggen och ta bort slang resterna som ligger kvar efter att de karvat av den av misstag.

Och enligt de röntgenplåtar jag sett finns de fortfarande slang kvar i ryggen.

Så här ser min pump ut som sitter i magen. Den stora dosan sitter i magen på vänstersida snett brevid naveln. Och den tunna slangen går sedan runt midjan under huden och vidare in i ryggmärgskanalen.

<3 Sedan idag kl. 14.30 är de landskamp med mitt kusin barn på plan =) Och den matchen får man inte missa!!!!! <3

Jag fattar ingenting!! Ena stundern händer de ingenting andra stunden skall man fast. De är planer på att operera ut pumprn idag vad jag tror. De är igen som säger vad som skall göras. Utan jag får gissa mig fram till vad som händer.

Att bli informerad tycker jag är a och o innon sjukvården, men nej inte på denna avdelningen.....

Att man kan ha en så inkompetent sjukhuspersonal som avdelning 16 har är skrämmande.

Eller så kanske de bara är jag som ser bristerna. Visst finns de några underbara i personalen men dom jobba tyvärr inte jämt.

Så vi får väl se om de blir operation eller inte idag då...