Hur ska de bli kan man undra när de inte vet vad komunikation är..

Man kan ibland undra om de är bättre att varje patient som är klar i huvudet borde ha hand om sin egna journal så de kan bli lite ordning. Hm... jag hade gärna gjort de =) För jag är ju ändå den som samman länkar läkarna och komuniserar imellan dom. Dom frågar mig och jag ställer frågan vidare till till nästa läkare.

Ja dom är ett släkte försig. Hur ska detta sluta?! hahaha

Jag är ju sahlgrenskas försöks kanin och har varit länge nu.

Sedan fattar jag inget av vad smärtläkarna pratar om för de är olika hela tiden beroende på vem man pratar med.

Men nu hoppas jag på att min lilla Oskar kommer och hälsar på i helgen. Måste ringa och övertala mor och far att ta med han på söndag när de kommer =) Så håll nu alla tummar att de lyckas!!! Ska nog ringa nu och se om jag kan prata lite ;)

Oj vilken morron!!

Jag började känna av värken redan vid nio, men ändå skulle jag in i duschen. De va bara ett måste, såg ju inte klok ut i huvet!! Så smärtorna på väg och jag in i duschen.

Efter va de inte speciellt bra...

Efter en lite stund kom ronden och då säger läkaren "Ja Louise du åker väl hem idag?" VA!!!!! De finns ingen komunikation på detta ställe överhuvudtaget. Smärtläkarn sa att jag tidigast åker hem i mitten på nästa vecka, och de sa ha för tre dagar sedan.

Hmm... Börjar fundera på vart man är?!! Är de ett sjukhus detta?

Jag skall skickas hem med extrema smärtor som jag inte kan hantera. Fattar inget!!

Efter läkarn gått bad jag om att få smärtstillande. Efter en halvtimme ser jag sköterskan komma med kaffe och smörgås och ska gå och äta frukost utan att ha varit hos mig med smärtlindring. Okej att de behöver ha rast men jag kunde nästan inte andas för jag hade så ont. De tog en timma och en kvart innan jag fick smärtlindring. Och tack o lov sa jag till om de innan smärtan va som värst Just för att jag inte ville nå smärt toppen för den är så svår att bryta. Men nej jag kom dit innan sköterskan kom.

Sedan efter duschen så lossnade cvk förbandet och de måste vara helt återförslutet för att infektions risken är så stor. Och speciellt eftersom jag just har haft blodförgiftning. Men jag duschade kl. 9 och de har fortfarande inte bytt förband och klockan är nu 12. Sedan hänger den ju löst och de gör väldigt ont när den hänger och dinglar för de drar i styngnen. Den är ju fast sydd på några ställen.

Men men han har väl inte tid... Han står här just nu men har ännu inte nämt något om de. Ska bli spännande och se hur långtid de ska ta.

Forsättning följer!!!

Fy fan vilken dag!!

Har legat och sovit nästan heladagen förutom ett par timmar mitt på dagen, men då låg jag i extrema smärtor... Kunde inte andas nästan och viste inte vilken sida jag skulle ligga på. Jag brukar ivanliga fall hålla på med allt och lite till när jag har ont för att t'nka på annat än värken. Men inte änns de orkade jag. Kunde inte änns röka och då är de illa.... Riktigt illa!!!

Smärt läkarn hade ordinerat sprutor med antiinflam. men han kunde inte skriva in de på ordinatíonslistan. för de behövde en annan läkare göra. Fattar inget.

Smärt läkarn va här på förmiddagen, men ändå va de inte klart när jag legat i fleratimmar med smärtor som höll på att ta livet av mig. Kl, 16,30 fick jag sprutan och då hade jag bett om de sedan kl. 13. Men han sköterskan hade inte försökt att få tag på en läkare försänns då.

Kan inte fatta detta. Sedan är de en medicin som bara används på operation så de finns inte på avdelningen. Så först måste sköterskan fråga avd. chefen för att få ett ok att beställa hem de.

Kan ni fatta!! Man har en patient som fått ordinerat en medicin men ändå måste man få ett godkänt från avdelningschefen innan man beställer hem de.

Fattar inget, vart är sjukvården påväg?!

Men sprutan hjälpte! Så jag blev männiksa igen en stund nu. Men får jag en tablett till av metadonet så stensover jag väl igen.

Jag skulle ju idag sluta med extra medicin för att imorgon byta till nya.

Under hela  för middagen fick de bra, men senare blev smärtorna bara värre och värre. Jag låg och verkligen försökte att tänka på annat men smärtorna var för intensiva.

Jag kräktes och va helt svimfärdig helatiden, men jag kunde ju nu inte ta något...

Smärtläkarn och Ortopeden skulle prata med varandra om jag kunde få ett annat alternativ under detta dygn. men de pratade aldrig med varandra.

Så mamma kom hit raka vägen efter jobbet, Jag rringde på klockan på sköterskan skulle komma, men jag låg en halvtimme och väntade och kippade efter luft. Tillslut fick mamma få till sköterskorna och säga till.

Så dom beslutade att jag inte kunde ligga med dom smärtorna så de gav mig extra tabletter ändå. Den första hjälpte inte för jag hade legat för länge med värk så jag fick senare en till och då släppte den värsta värken.

De va som att vakna upp från en lång sömn eller nått.

Men nu i kväll fick jag tillbaka smärtorna och jag väntade för länge innan jag bad om en tablett så jag svimmade. Jag va tack o lov bara borta i en kvart eller nått.

Men de är jobbigt átt inte veta när de händer.

Så nu har jag förstört allt känns de som. Nu blir allt utdraget en dag till...

Fan jag vill hem......

Smärtläkarn va här idag. Nu skall jag från och med idag inte ta några extra mediciner alls för att i morgon börja med dom nya tabletterna.

Hur skall de gå till... Har så ont att varje andetag är en plåga och jag försöker just nu att andas för mycket. Men de håller ju inte i längden.

Jag är fruktansvärt rädd att jag skall svimma pga smärtorna och förstöra min rygg. De skulle vara förödande att ramla nu...

När jag väl har börjat med dom nya tabletterna så tar de 4 dagar innan de har max effekt.

Jag undrar nu hur mycket jag orkar stå ut med. Jag känner nu vad är livet värt.

Ett plågsamt helvete, eller ett liv i paradiset... Vad väljer man.

Jag har så ont nu att tankarna tyvärr går åt de hållet nu.

Att leva med smärta hela livet, är de ett liv???

Varför skulle de skära av slangen för... Hade de inte hänt hade jag varit hemma nu. och levt mitt gamla liv. De är klart jag hade fruktansvärda smärtor då med men inget mot vad jag har nu.

Jag vet att jag måste ge dom nya medicinerna en ny chans men man skall orka vänta och se om de har någon effekt också. Och tänk om de inte har de. Då har dom ingen plan B...

Man måste ju alltid ha en plan B, men nej inte denna läkarkåren

Känner mig helt tom....

Någon har tagit minsa två coka cola ute i patient kylen!! Hur fan kan en människa vara så oärlig. De är vidrigt....

Jag hade skrivit med svart sprit penna på dom med mitt namn, men ändå kan dom inte låta bli.. FY!!!

Jag skrev en stor lapp och satte upp på kylskåpet.

"Du som tagit mina två coka cola 0,5 l lämna genast tillbaka dom till Louise på säng 7:3" Jag ville ha med lite fula ord men man får ju tänka på barnen =P

Men detta kommer jag att älta, de vet jag. Hahaha

Annars har de varit en fruktansvärd dag. Har haft så ont att jag inte kunnat andas knappt. Imorgon skall jag få träffa ortopeden och smärtläkarn. Skall bli spännande och se vad de har att säga. Min känsel i benet blir ju sämre ibland, men aldrig bättre... Varför? Benet bara viker sig, och känner inget.

Och smärtläkarn ska få förklara för mig hur de har tänkt att jag skall först trappa ut morfinet helt för att sedan gå över till dom andra tabletterna. Hur skall jag klara den ner trappningen när jag redan knappt vet vart jag skall ta vägen pga smärta. Hur tänker dom.... Inte på mig, de är ju en sak som är säker!!!

Jag vet inte om tiden går fort eller om den står stilla...

Jag kan ibland känna att de va en evighet sedan jag opererade ryggen, men de har bara gått en månad.

Kan känna nu att smärtorna ökar och jag skall försöka att inte ta några extra mediciner. Läkarn va uppe idag men jag missade honom, så självklart...

Men enligt sköterskan hade han inte sagt så mycket mer än att jag skall dra ner på morfintabletterna, men jag undrar ibland hur de tänker. Jag har just fått en morfinpump ut opererad och skall nu försöka att inte ta något alls tills de satt in metadonent. Hur skall jag över leva tiden i mellan där? Fattar inget.

Mina smärtor i benen är fruktansvärda och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera de. Jag försöker vara uppe helatiden för att få annat att tänka på men de gör att jag får ännu mer värk.

Vad gör man... De står still

Idag har jag legat här en månad och de känns just nu som de kommer bli en till. Hur ska jag orka, hur ska jag hålla humöret uppe.

Träffar helatiden nya människor som tyvker de är så otroligt att jag kan vara så positiv helatiden och vara så pigg och framåt.

Men ingen fattar att allt bara är en fasad, Ibland undrar jag om jag vet hur jag skall vara mig själv för utom för mina nära och kära. Jag tror inte jag kan de.

Men de är ju fortfarande jag, men jag kanske inte visar hur jag igentligen mår.

Nu skall jag lägga mig och se på film. Varit uppe hela dagen så jag måste ligga en stunde nu om jag skall klara mig utan extra tabletter. Men de kommer bli en jobbig dag. Men de skall gå!!! Jag skall ju hem någon gång!!!!!!

Haft underbart besök av en kompis och hennes kille. Så skönt vi satt ute i solen helatiden och de va underbart!!!

Har haft fruktansvärt ont idag så jag har försökt underhålla mig genom att sitta i solen och titta på folk. Fy jag måste distrahera mig helatiden för att få annat i huvudet än smärta. De är tufft.

Men nu ligger jag helt utslagen i sängen och har tagit en tablett för jag måste vila...

Kroppen orkar snart inte mer. Men nu ska jag börja trappa ut tabletterna för att jag skall kunna börja med nya. Fattar inte hur de ska gå...

Nä nu måste jag vila en stund!!

Tack för underbart sällskap idag!!