De är inget roligt att ligga här mer... Jag vill kunna komma ut och ta en promenad eller bara in till stan och titta i affärer.

Man ligger i sängen 98% av tiden, man har ont helatiden och de är skit tråkigt väder. De är ju son gjort för att bli deprimerad...

Men de ska jag inte har jag bestämt mig för!!!

Men de skulle ju inte vara konstigt om man blev de, man har ju en annan syn på allt nu.

Jag har ju tidigare varit väldigt långt ner i en deprisson. De va när jag låg på sahlgrenska i 1 ½ år. Jag såg ingen framtid, de fanns ingen glädje, de fanns ingenting.

Jag va känslo kall mot allt och alla. Men de gjorde också att jag försökte avsluta livet. Men jag tror de mer va ett rop på hjälp än ett riktigt försök. Jo en gång va de på riktigt men jag lyckades inte. Detta va väl 2004 tror jag. Jag låg på sahlgrenska under den tiden. Sedan fick jag ju min Oskar och då vände allt.

Efter jag skaffa han har jag aldrig gjort något sådant, sedan har jag viserligen tänkt tanken många gånger. Men Oskar räddade mitt liv.

Om jag skall vara ärlig har tanken på att avsluta livet kommit upp då och då, för man orkar inte med smärtan.

De är när jag har som värst ont som dom tankarna kan komma upp, men jag skulle inte göra de för jag har så mycket som jag älskar runt omkring mig.

Men ibland är de svårt, riktigt svårt...

 

Carhrin

24 oktober 2010 12:27

Hej!
Jag kan förstå ungefär hur du känner, att man förändras efter lång tid på sjukhus och med oro och smärtor.
Efter min första operation i våras mådde jag jättedåligt. Jag var arg och ledsen. Jag tyckte att människor runt omkring mig var ytliga och otacksamma, jag blev irriterad när de pratade om sina (i mina ögon) ynkliga problem. Blev tillbakadragen för det kändes som om ingen förstod.
Samtidigt ville jag ju träffa dem för jag ville umgås och hitta på nåt roligt. Men sen när man låg där i sängen igen så kändes allt så tomt, livet kändes tomt och meningslöst.
Jag hade tur som hade min sambo hemma, som jag kunde krama och prata med. Han förstod mig och jag vet inte hur jag hade klarat det annars.
Men trots det mådde jag skit. Efter så många veckor på sjukhus med förnedring och felbehandling kändes det som om själen gått sönder, som om de trampat sönder den och smutsat ner den.
Som tur var blev det bättre allt eftersom jag blev bättre och orkade göra mer saker, träffa vänner, prata, gå på stan mm.
Jag blev gladare och gladare och värdesatte varje de bra stunderna. Jag kände vad underbara min familj och mina vänner var.
Det tog tid, men det blev bra!
Jag tänker på dig och hoppas att det vänder för dig snart.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De är så skönt att äntligen vara fri!!! Första gången på flera flera år som jag idag för första gången känt mig helt lycklig inom mig. Och att jag äntligen fått mitt självförtroende tillbaka som jag saknat sedan gymnasiet. Tänk att de kan bli så....

De sista dagarna har varit riktigt tuffa. Jag har varit på hundkurs både måndag och onsdag i göteborg. De är väldigt långt att åka men jag storm trivs att gå på hundens hus så de är de värt!! Men efter att åka dit blir ju kroppen helt slut. Det...

I måndags va de dax för första tillfället på hundkursen. Jag går på Hundens hus i Göteborg. Pappa hade lånat ut sin bil till mig så assistenten kunde köra. De är så krångligt när man ska ta färdtjäns när man har tider att passa. Så vi åkte. På ...

Nu har jag varit i stugan i snart en vecka. De är anledningen till att jag inte skrivit på ett tag. Här ute har jag väldigt dålig mottagning på internet så de går inte att skriva. Men idag fick jag låna mina föräldrars mobila bredband så nu går de bä...

Efter en tuff tid efter operationen i tårna har de börjat vända. Första tiden låg jag bara och skakade av smärta. Man förstår ju varför de gör ont när dom knäckt benen i tårna och spikat ihop dom igen. Fast jag kan inte minnas att de gjorde lika ont ...