Så fruktansvärt svårt att se sina djur lida.  Oskar har sedan två vekor tillbaka haft problem med blodöra. De vill säga att blod har samlats i öronlappen så de blivit som en stor blodblåsa.

Jag var inne med han hos vetrinären och första besöket fick jag bara besked om att de inte gör något åt om man inte vill av estetiska skäl fixa de. Men vetrinären tyckte inte de behövdes så jag åkte hem. Sedan gick de ett par dagar och jag tycket de blev värre så jag åkte tillbaka. Då fick jag träffa en annan vetrinär som tyckte klart att de skulle opereras. Så jag fick lämna ifrån mig min lilla pojk så de kunde söva honom och sedan sätta massor av stygn igenom örat.

När jag var och hämtade honom var han jätte glad men jag såg på honom att han hade fruktansvärt ont. Fick börja med antibiotika för att de är rötmånad nu och de gör ju inte läkningen lättare.

Men de blev ju inte bättre någon gång...

Så igår ringde jag upp till Alingsås Djurklinik igen och fick prata med Frank Kaså som är vetrinär där uppe och han ville att jag skulle komma upp och visa örat. Så tack o lov var Maria hemma så hon kunde köra oss.

Så Frank tittade på de och beslutade att sätta mer stygn i de. Så nu har han nästan stygn igenom hela örat.

Och jag är så tacksam att dom på djurkliniken sponsrar mig till viss del för annars vet jag inte hur de skulle löst sig. Så operationen igår och blodprov behövde jag inte betala någonting för.

Oskar är ju servicehund och de är därför Alingsås Djurklinik sponsrar. De är ju så viktigt att man har en frisk hund. För Oskar är ju med mig nästan överallt.

Så jag tackar dom jätte mycket för hjälpen och nu håller jag tummarna för att örat läker snabbt. 

Oskar skulle igentligen ställts ut nu på lördag i falköping. De är första gången på länge som han skulle ställas så jag har sett fram emot detta, men jag vill inte dra in han i ringen om han inte är hundra procentig. Så han får vara hemma med mig och vila istället =)

Får ta och vänta tills den inoff utställningen i partille istället. Vore så roligt att få en bedömning på honom. Han har ju ställts förut men de är massor av år sedan.

Oj vad mycket text de blir när man sitter och skriver såhär. Får nog ta och sluta nu. Ha en underbar dag allihop. Och var rädda om er och pussa alla djuren.

De är så ofta som tankarna vandrar iväg. Och tyvärr är de ju inte alltid åt de positiva hållet.

Jag kan ibland för minsta lilla bli irriterad eller tar åt mig av allt och vrider och vänder på de så de blir negativt.

Tankarna kan ibland vandra iväg och jag undrar vad jag gjort för fel? varför fråga dom aldrig mig? Vad har jag nu gjort....

Hm.. Varför skall man plåga sig själv så? Men de är jag expert på. Kan de ha att göra med att de är så mycket motgångar helatiden eller är de dålig självkänsla? Jag vet inte, men jag har alltid haft de så.

Om jag nu får en komplimang så skulle jag kunna vrida på de till något negativt på ett ögonblick. Undrar ibland varför inte folk bara är ärliga och säger att vi är trött på dig? 

Men de är dom där få dagarna på året som drar ner en. När de mesta känns sådär och man önskar att morgondagen vore här.

Fasen man kan inte bara tänka på allt negativt för man blir ju knäpp!!!

Fy för att ha dessa dagar jämt. Jag är så glad och tacksam för de jag har. Sedan kanske kroppen kunde bytas ut men de blir ju svårt har jag hört.

Kanske ska försöka sätta upp mig i någon bytes kö på någon av alla bytesgruppen på facebook =)

Bytes: Trött sliten kropp bytes mot ung frisk och slank!!! Bytes omgående!

Undra om någon skulle nappa ;)

Nä jag får vara glad för dom friska delarna på kroppen, de kunde ju varit värre =)

De blev lite gnäll idag med, men man ska sluta med ett leende =D

De kan vara vissa dagar som man bara inte orkar ta sig ur sängen och de finns dom dagar man orkar göra mer än vad man borde göra. Man lär sig aldrig att lyssna på sin kropp.

Sedan är de ju så att man pressar sin kropp till de yttersta bara för att få vara som alla andra ibland. De är inget kul att behöva gå och lägga sig kl 16 och inte orka ta sig upp ur sängen mer den dagen. Men så ser oftast dagarna ur.

I tisdags fick jag åka till vetrinären med Oskar för han har fått blodöra. De är när öronlappen blir fylld med blod och huden lossnar från broskskivan som ligger mellan huden i örat. De sövde ner honom och tappade ut blodet och satten sedan en massa stygn igenom örat på flera ställen.

Men de är så jobbit att se honom ha så ont. Han har aldrig varit sjuk så att se honom gå och vara så hänging och ned stämd gör jätte ont i mig.

De är alltid så när jag ser någon skada sig eller är sjuk att jag blir väldigt medkänslig. Jag vet hur de är att ha ont. Jag vet hur de är att sloss mot sjukvården. Jag vet hur de är att känna sig helt maktlös över sitt eget liv. Jag vet....

När någon skadar sig kan jag vara där och hjälpa på något sätt. Bara att sitta vid sidan och visa mitt stöd. Att få hjälpa till tillbaka är så skönt för de är alltid jag som behöver hjälp annars.

Men med lilla Oskar kan jag inte göra så mycket. Han är nu 7 år och med åldern kommer krämporna. Jag blir nojig att han bara ska falla ihop en dag. Och då står jag utan hund. Jag känner stressen att skaffa en ny hund för att sedan kunna utbilda den till servicehund. 

Oskar kommer hålla i många år till och vetrinären sa att han är väldigt fräch =)  Men ändå... Jag kan inte släppa de. Så nu till hösten måste de bli en hund. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till...

Nu till en annan sak. Jag har äntligen fått klarhet i vad intervjun på Liseberg skulle vara bra för. De håller nämligen på att göra en dokumentär om Lotta på Liseberg och där kommer de visas. De sa första gången att de skulle visas i direktsändning men tack o lov blev de inte så. Men när den där dokumentären kommer visas vet jag inte =)

Nu skall Oskar få sin antibiotika och sedan åker vi till stugan igen. Ska bli så underbart!!