Varför kan man aldrig lära sig??? De är nog de svåraste med hela sjukdomen att lyssna på sin kropp.

Igår va jag jätte taggad och skulle åka och titta på fotboll igen. Hade sett fram emot detta hela veckan och när dagen väl kommer har jag skit ont.

Men jag hade bestämt mig att åka så när klockan började närma sig 14 skulle jag bara gå från sovrummet till köket och då gick jag i golvet.

Jag kunde ju satt mig i rullstolen och rullat den biten, men nej jag fick för mig att gå de få stegen. Men att göra de när man inte har någon som helst känsel i benen är ju inte så bra.

Jag visste ju att jag inte hade känsel men jag har ju gått förr utan de så jag chansade. Och de ska man aldrig göra när man planerat att åka iväg. Så jag ramlade och de kändes inte så bra i ryggen. Fan kan man aldrig lära sig!!!

Så jag missade tyvärr fotbollen och fick stanna hemma och ta de lugnt.

När jag ska beskriva hur mina ben känns så brukar de vara att när jag är som bäst känns benen som när benen somnar när man kanske suttit på dom och de bara pirrar. Då är benen bra. Och när dom är som sämst känner jag inget alls. Minsta lilla de viker i knät viker sig hela benet. Jag kan ibland känna hur de kliar i exempelvis låret och jag kliar o kliar utan att känna något, tillslut får jag sitta och slå mig själv för att jag inte har någon beröringskänsel.

Men att jag änns försöker gå när jag inte har någon känsel är ju helt sjukt. Men jag är sådan att jag alltid ska försöka. "De kanske går idag"

Ibland skulle jag behöva bli fast bunden i rullstolen så jag verkligen sitter still =)

Men att lyssna till sin kropp är nog de svåraste.

När jag har som ondast kan jag ju bli medvetslös pga smärtorna. Och att lyssna till sin kropp då att tex. gå och lägga sig kan jag istället dra igång och göra massor som jag inte borde. Bara för att tänka på annat än värken. Men då riskerar jag ju istället att svimma av och ramla och göra mig väldigt illa. De var så jag fick bäcken frakturen engång.

Men när de har gått så långt att jag är på väg att bli medvetslös har jag inget vett alls. Oskar kan ju känna av innan jag svimmar och de är han väldigt duktig på att markera men de är ofta som jag bara viftar bort de och fortsätter med de jag gör istället för att lyssna på honom och gå och lägga mig.

Men någon gång kanske jag lär mig, men frågan är vad som ska hända för att jag ska göra de. Jag kan ibland ha legat avsvimmad på golvet i flera timmar. De har hänt att jag tittat på film och i första reklam pausen gått ut och rökt och sedan gått in och ramlat ihop och vaknat när filmen varit slut.

Men när jag vaknar ligger Oskar alltid som en lite kloss tätt intill mig och de känns alltid så skönt att veta att han är där. Han är min kärlek han <3

Men nu ska vi ta en promenad oh hoppas på att de kommer lite värme.

Ha en underbar dag!!