Härom dagen fick jag för mig att jag skulle gå själv till skogen med Oskar. De är ju ingen bra idèe men jag ville bara vara själv.

Jag körde ner på en stig som jag brukar ta när jag ska plocka svamp. De är inte den lättaste terängen men de går att ta sig fram.

När jag va framme där jag brukar stanna klev jag ur permobilen för att plocka upp några kantareller som skrek på mig. Tar ett par steg och pang halkar jag på en blöt mossa och sätter underbenet på en sten. Åh fy vad ont de gjorde!!!! Jag trodde först jag brutit benet men tack o lov klarade jag mig. Oskar kom direkt springande till mig för att hjälpa mig upp, men de gick bara inte. De var glas halt.

Tillslut kändes de helt hopplöst. Hur ska jag komma upp??

Jag funderade på om jag skulle ringa någon men vad ska jag säga att jag är. "Jag är bakom träd nr. 187 till vänster och när du kommit dig går du snett till höger bakom en tall!!" Vad säger man...

Men helt plötsligt kommer en kvinna och plockar svamp längre bort. Jag ser min chans och skickar iväg Oskar för att hämta henne. Han skuttar iväg och tycker de är jätte roligt. Han får hämta hjälp och de ser han som en rolig lek. Så kvinnan kom och hjälpte mig så jag kom upp sedan gick jag en tillsägelse att jag inte skall gå till skogen själv =)

Jag är så tacksam att jag har Oskar tänk att bli liggande där i leran. Inget roligt alls.

Så nu har jag ett stort blåmärke som resultat efter ett jäkligt dumt beslut. Men lite svamp hittade jag ju =) Och Oskar fick hämta hjälp och hade jätte roligt =) Så de va inte bara dåligt ;)