Mysigt!!!

Som allid =)

 Ibland hittar han rent vatten, men har föredrar lerpölar =)

   Min fina kille <3

Låg och funderade igår kväll.

Varje dag tar jag på mig en mask. Ett skyddsnät som sitter där utan att jag tänker på de. Jag spelar ett spel kanske...

Så fort jag visar mig för någon eller sätter fötterna utanför dörren åker fasaden upp. Jag visar mig bättre än vad de igentligen är. Frågar någon hur jag mår säger jag aldrig sanningen. Men undra varför..

Jag gör de ju inte medvetet utan de bara blir.

Kan de vara för att rädd omgivningen från allt de jobbiga?

Svarar jag att de är bra blir de ju aldrig jobbigt för den personen som jag pratat med. Inga svåra följd frågor, utan de blir ett bra svar.

Fast jag gör de nog mycket för min egen del. Att säga att allt är bra kan jag ju lura mig själv ett tag till och tränga bort de jobbiga.

Att klä upp sig och sminka sig är ju också ett sätt att rädda sig själv, eller i mitt fall är de så.

Ska jag till läkaren försöker jag alltid snygga till mig så gott de går. Men de svåra blir då att dom inte tror jag har de så jobbigt som jag har de. Bara för jag sminkat mig betyder ju inte de att värken har försvunnit, men de kan många människor tro.

Får ofta frågan om de blivit bra nu eftersom jag ser så pigg ut. De är ju både bra och dåligt. Jag har lyckats visa en god fasad, men samtidigt kan jag tänka att varför kan inte jag få se pigg ut bara för att jag har värk.

Jag lever med svåra smärtor dygnet runt och de är nog mitt livlina att jag orkar fixa till mig i bland. Och att fasaden åker upp är nog min räddning också. För att gå runt och vara deppig och gräva ner sig är inte ett sätt att leva på. Man måste göra de bästa av vad man har.

Så jag försöker alltid att vara glad men sedan har jag mina dagar som jag inte orkar hålla den goda minen. Men då håller jag mig oftast ifrån folk så de slipper se hur jobbit de är.

Så mitt svar på frågan är nog "Är de falskhet eller räddar jag mig själv?" är nog att jag räddar mig själv. Jag tycker falskhet är fruktansvärt och skulle aldrig medvetet vara falsk. Men tanken slog mig ändå.

Undra vad folk tycker om mitt sätt att vara?

Jag är ju ändå alltid mig själv när jag är bland människor. Jag är glad när jag är med människor och de är så skönt att bara få vara glad. Jag har min jobbiga tid på kvällen och natten då jag är själv. Då kan jag gräva ner mig och tycka synd om mig själv när ingen annan är med.

Många som lever med en kronisk sjukdom kan lätta bli bittra. Om jag någonsin skulle bli bitter så hoppas jag ni säger till. De är de värsta jag vet. Man får klart ha dåliga dagar, men man måste alltid försöka tänka på de som är bra.

Jag kan ibland tänka på i höstas när mitt hjärta slutade slå flera gånger. Jag kunde varit död. Och då hade jag missat massor som hänt och kommer att hända. Sedan kan ju ibland tanken komma när de är som värst att varför lyckades dom få igång hjärtat. Men de är ju inget konstigt att tänka så, speciellt inte när man har så ont att man bara ligger och skriker och vrider och vänder sig av smästor. Att aldrig få en paus från värken kan göra en tokig ibland.

Men jag försöker då istället tänka på allt positivt jag har omkring mig. Jag har Oskar, katterna, min familj och alla mina underbara vänner som gör att jag orkar. 

Så man får ta varje dag som den kommer och när de är som värst tar jag en timme i taget och ibland en minut. Så njut av de goda ni har och var rädda om er för de kommer ni längst på <3 

Hm.....

Satt och funderade på varför man spelar på hjul. Igår var jag på Liseberg och de första jag gör är och vinner en stor cholkadkaka på nästan 3 kg. Men man nöjer sig inte där utan går vidare och spelar på nästa hjul och vinner en ishink, två center rullar, en påse daim och till sist en tavla. Och allt jag spelade för va en hundralapp.

Fasen ska jag med allt de!!! Men de är ju sssååå roligt att spela!! Spänningen stiger och grattis du vann!!!!

Vi träffas några vänner varje måndag på Liseberg och igår hade vi alla tur. Alla vann varsin stjärnvinst!!

Men nästa vecka skall jag nog inte spela på cholkadhjulen för de är ju inte riktigt de jag skall äta. Kanske ska lämna förslag på frukthjul.

En stjärnvinst ett bananträd =) Kanske inte lika roligt att vinna men de är ju nyttigt =)

Oskar var ju med som vanligt och han skötte sig så bra!! Han hade sten koll på mig och hjälpte mig vid flera tillfällen. De är så skönt att ha den tryggheten att veta att han finns där om de skulle hända något.

Men jag har gjort något väldigt dumt...

Innan Lotta på Liseberg började kom en vakt fram till mig och frågade om de får göra en intervju med mig nästa vecka. Och jag tänkte att de har jag ju gjort förr så de kan jag ju ställa upp på. Han förklarade vem som skulle prata med mig och sedan presenterade han mig för killen. De var vad jag förstod en känd person men jag har aldrig sett människan förut.

När de hade gått tänkte jag på vad de är jag ställt upp på...

Och jag skall bli intrevjuad i direktsändning nästa måndag!!!!!!! FAN!!!

Fy vad hemst... När de frågade mig tänkte jag inte på att de skulle sändas i tv... Så nu har jag lite ångest, eller inte så lite.

Jag fick inte veta vad de skall fråga mig och jag kan inte förbereda mig på något sätt. Vad jag förstod skall de vara om att jag kan komma och titta på Lotta på Liseberg och att Oskar får följa med in. Men jag vill fortfarande inte visa upp mig i tv. Jag får be dom filma bara på Oskar =)

Varför kan man aldrig tänka innan man svarar!!! Jag i ett nötskal...

Så nu hoppas jag på fint väder. Och så ska jag kräva att jag blir sminkad och fin som kändisarna blir ;) Och så vill jag ha mycket betalt, för att skämma ut sig i tv gör man inte varje dag. Haha

Så vill ni se mig göra bort mig ska ni titta på Lotta på Liseberg på måndag =) Haha

Känner mig lite förvirrad idag =) De är bara söndag men de känns som måndag. Dagarna går så fort. Jag har varit i sommar stugan i nästan 4 veckor på grund av ombyggnationen i köket hemma. Men nu har jag varit hemma sedan i onsdags. Efter att ha plockat in allt i skåpen och städat överallt känns de som jag äntligen börjar komma iordning. Men jag har hittat flera fel som bygggubben har försökt att gömma.

Jag har fått beviljat av kommunen ett höj och sänkbart kök. De hade beslutat att de skulle kosta 170 000 kr. De är otroligt stora summor de handlar om för att sätta in motorer bakom skåpen och byta ut spis och lite sånt. De lämnar över bygget till en firma som sedan utför allt. Och jag kan tycket att de skall vara proffsigt gjort. Men när man tex sätter upp en kakelplatta med ett stort hål i och fyller igen de med latex känns de lite klantigt eller sätter in en bänkskiva med ett borrhål i laminatet brevid kranen. Tänk allt vatten som kommer tränga in där och orsaka vatten skador. Hm... Fattar inte vad de tänker med ibland.

Så nu har jag skrivit en lång lista med fel som måste åtgärdas och då kommer de bli dammigt igen och så kommer de väl ta ett par veckor.

Jag var på hundutställning i fredags. De va kanon kul att äntligen komma iväg på de. Har längtat så. De va perfekt väder för både två benta och fyrbenta. Dagen innan hade de varit skyfall där så de va tungt att köra rullstolen i gräset. Min assistent föder upp rhodesian ridgeback så vi hade med en av hennes hundar. Så intressant att se vad domarna tycker olika. Ena dagen dålig andra bra. Eller jag tycker de va fina resultat båda dagarna men jag är ju inte lika van hund utställare så jag skulle bli jätte nöjd med en slät etta som de heter. Men andra dagen gick de väldigt bra för henne. Jag behöver plugga på lite om hundutställning känner jag inför nästa hund. Jag vill gärna ställa nästa hund. Tycker dock de är mycket tråkigt att jag inte kan ställa själv. Men att sitta i rullstolen och rulla runt i ringen med hund slutar nog bara med att kopplet trasslar in sig i hjulen och jag ligger på marken. Så nä de får jag nog få någon annan till att göra.

Men nu vill jag ha hund!! Kan inte vänta längre.

De går i ett!! Igår kom jag hem från stugan för att se hur köket blivit. Jag är mycket nöjd och de kommer bli så mycket lättare och framför allt roligare att vara i köket. Men allt ligger fortfarande överallt...

Känns som man inte kommer någonstans när man ska packa upp allt, och vart ska jag ställa sakerna. Hm.. Fundera ut på vad man använder mest för att kunna ställa de i skåpen som är höj och sänk bara. Eftersom jag är ensam får man bara en elhiss och de räcker till fyra skåp. Men komma på vad som ska stå där och inte va ju inte de lättaste. Så de får bli som de blir så får jag väl flytta runt sakerna sedan.

Igår var jag på Liseberg och träffade mina underbara Sos vänner. Kanske ska förklara att sos står för svenska service och signalhundsförbundet. Jätte mysigt att träffas. Vi tittar alltid på Lotta på Liseberg och har bra platser längst fram vid sidan för att hundarna ska få lugn och ro. Men i går va de allt annat än lugn och ro för min del.

Oskar har vi 7 års ålder kommit på att han är hane och att han skall intressera sig för flickor. En av tejerna hade med sin löp tik och de var jag berädd på, men jag trodde inte Oskar skulle bli som han blev. Han gjorde sig så snygg för henne och hade mer än gärna fixat en stor hög valpar mitt inne på Liseberg. Han pep och skakade under hela kvällen. Jag har alltid varit skonad från allt vad sådant heter, men nu så fick jag allt på en gång.

Jag har tidigare haft hemma tik för planerad parning vid några tillfällen utan att de hänt något. Oskar ha alltid slängt sig på rygg och lekt. Så nu har jag äntligen fått en man till hund ;)

Så man kanske ska använda honom till avel nu då ;) Han kan ju!!! Haha

Tänk att de tar lite längre tid för andra att fatta sig på de kvinnliga könet =)  

Idag skall jag ner till Sahlgrenska igen för att se hur de är med infektionen. Jag har inte märkt någon förbättring på antibiotikan utan snarare försämring. Jag får mer och mer ont och de rinner fortfarande innanför huden. De lilla hålet på ryggen har fått ihop, men de är inte så bra för då läcker inte skiten ut. Fast jag kan inte hålla på att peta upp de, för jag har inte fått instruktioner på hur de ska gå till. Så idag får jag väll hoppas på att de kommer på en bättre lösning. Och sedan skall jag röntgas för att kontrollera att de läker som de ska. Fast jag tror ju inte att de läker så bra med en infektion runt skruvarna. Men jag får så.

Så ha nu en underbar dag allihop så ses vi och hörs vi =)

Idag bär de av till shalgrenska igen. Denna gången för att göra en nevrolog status på händerna. De kommer sätta in nålar i händerna och på armarna och sedan skicka elektriska inpulser för att se om jag har några nerver i kläm. Jag kan få extremt ont i händerna mellanåt och de svullnar upp kraftigt. Sedan domnar även fingrarna av.

Så min läkare vill titta på de först innan jag skall operera mig för de vanliga med händerna för att kunna passa på att göra något åt de undertiden de ändå öppnar upp. Och de känns ju skönt för då behöver de inte operera så många gånger.

Mina handoperationer är vanligt underhålls arbete som jag kallar de. Det är för att huden inne på fingrarna drar ihop sig. Och de är något jag har opererat massor med gånger, sedan jag var två år gammal.

Jag saknar att kunna pyssla. Tex att göra smycken. Men det är omöjligt nu för att jag får sådan värk att händerna känns som dom skall explodera. Så på ett sätt hoppas jag att de visar något på undersökningen idag, så jag kan få de fixat när de ändå öppnar upp. Men samtidigt vill jag inte ha mer skit nu... Men men de är bara att vänta och se.

Sedan är de ryggen som inte blir bra. Hålet har nästan gått igen helt så de kan inte rinna ut någon vätska. De kommer små små droppar bara, men jag känner hur de rinner innanför huden.

Jag skulle behöva öppna upp hålet så de som är där inne kan rinna ut, men få någon att peta in en pinne i ryggen är inte de lättaste. Så jag måste nog vända mig till vårdcentralen eller passa på när jag är på shalgrenska att gå in till ortopeden. Jag får se hur jag gör.

Oskar skall gällafall få stanna hemma idag. Han slipper shalgrenska. Han tycker de är fruktansvärt tråkigt att gå omkring där och jag har ju min assistent med mig. Så Oskar skall på dagis till älskade Maria idag.

Han avgudar henne, så honom går de ingen nöd på.

Sedan bär de av till stugan i eftermiddag igen, för lägenheten är fortfarande inte klar. Köksbygget tog mycket längre tid än de skulle vara tänkt. Och golvläggaren hade trasig bil så de kunde inte komma föränns på eftermiddagen. Så jag kommer nog inte kunna flytta hem igen föränns i slutet på veckan. Men de blir super bra när de blir klart =)

Satt och funderade en stund igår och de är aldrig bra...

Jag har otroligt mycket underbara vänner som alltid finns där och stöttar mig i alla svåra stunder. Dom kommer och hälsa på när jag ligger in lagd, hjälper mig med Oskar eller bara ringer för att prata skit en stund.

Men vad gör jag?? Varför kan aldrig jag hjälpa?

När får jag ge glädje och kärlek tillbaka? Jag känner att jag bara tar och tar.

Nu när de är så mycket hela tiden med ryggen så blir de att jag glömmer att höra av mig till mina nära och kära. Förvisso har jag alltid varit dålig på att höra av mig till folk och de vet dom som står mig nära.

Vet inte varför jag alltid har haft svårt att tex. lyfta luren och ringa, men sådan har jag alltid varit. Och de har inget med att göra att jag inte tänker på dom, utan jag är bara dålig på de.

Mina dagar går ut på att i största möjliga mån tänka på annat än värken. Varje dag skriker kroppen av smärtor och jag försöker helatiden tränga bort de. Att inte låta smärtan ta över är fruktansvärt krävande. Hjärnan går på hög varv helatiden och de surrar och surrar. Man blir så trött inte bara fysiskt utan även psykiskt på att ha smärtor. Sedan är de ju inte bara värken som är de är helatiden utan nu är de ju också infektionen man går och tänker på.

Jag var på återbesök hos ortopeden i tisdags och fick inte ut så mycket av de. Jag kan sluta med korsetten om jag inte skall göra något väldigt krävande. Men infektionen är ju fortfarande kvar. Han petade upp hålet lite för att de skall kunna rinna ut vätska. Men de ligger mycket vätska i bäckenet som inte kan rinna ut. Och de är de som gör så fruktansvärt ont nu. De känna som ett hårt tryck runt svanskotan och bäcken kammen. Men vad gör man åt de? Inget!! Ännu...

Jag skall tillbaka om två veckor för att se hur infektionsvärderna ser ut och även se hur de lilla hålet är. Men de är så svårt för att hålet läker ju igen och då blir vätskan ståendes där innanför. Och skall man försöka hålla de öppet får man peta upp de helatiden.

Nä jag vet inte... De jag vet de är att de gör fan så ont i bäckenet och jag vet inte hur länge till jag står ut med dessa smärtor. De rinner innanför huden och vad ska den vätskan ta vägen?

De är så mycket man tänker på helatiden. Och mina älskade vänner som alltid finns där får oftas ta smällen. Jag önskar så att jag kunde hjälpa dem på samma sätt de har hjälpt mig. Men de kommer aldrig att gå för de är så otroligt mycket hjälp.

Fast jag hoppas dom vet hur mycket jag uppskattar dom och hur tacksam jag är för all hjälp jag fått genom åren.

Nu är de envecka sedan jag fick min dom mrsa. Antibiotikan verkar inte hjälpa. De rinner som en kran från ryggen och jag kan känna hur de rinner innanför ryggen och ner i bäckenet. I början på veckan pratade jag med skolios sköterskan för att jag har så ont i bäckenet. Men de gav mig inget att prata med henne. De började med att hon sa att jag inte hade mrsa utan att jag bara hade en svår behandlad infektion. Sedan sa hon att jag kan ju inte känna hur de rinner innanför ryggen. Men hon har aldrig trott på mig tidigare. När stagen hade gått av sa hon att jag skulle åka in och röntga mig för att lugna nerverna. Men undra vem man ska tro på? Infektionsläkaren och otropeden eller sköterskan? Mrsa eller inte? Hm...På tisdag skall jag på återbesök till otropeden. De ska bli väldigt spännande och se vad han säger. När jag var hos honom sist så tittade han på såret. Han drog bara upp tröjan till hälften och sa att de såg bra ut. Jag tänkte aldrig då på hålet som läcker. Och eftersom han sa att de såg bra ut tänkte jag inte mer på de. Men redan då hade jag ju infektionen. Men från en sak till en annan. Nu har dom äntligen börjat med köket. Jag skall ju få ett höj och sänkbart kök. De började i tisdags förra veckan och jag fick besked om att de bara skulle ta den veckan. Men nej då... I tisdag när jag ver hemma och tittade till de har de inte kommit långt alls och de kommer inte bli klara denna veckan heller. Nackdelen är att de vet att jag har någonstans att bo undertiden så därför skyndar de ju inte på. Jag bor nu i stugan och kan inte titta till dem varje dag heller för att se hur de går. Men man ska ju inte behöva övervaka dom för att de skall skynda på. När jag kom hem fick jag en chock!!! De är grejer överallt. Och de är ju inte rädd om mina saker heller. De har ställ allt i vardagsrummet och hade jag vetat de hade jag tagit bort mina mattor och flyttat på saker. Men nu står allt på de. Fan de är inga billiga mattor!!!Men jag hoppas bara att de blir klart snart så jag kan komma hem. Fast jag älskar att vara i stugan. Oskar leker och skuttar runt med min assistents lilla valp Leo. Så Oskar stor trivs och de är så underbart att se.