Nu är de envecka sedan jag fick min dom mrsa. Antibiotikan verkar inte hjälpa. De rinner som en kran från ryggen och jag kan känna hur de rinner innanför ryggen och ner i bäckenet. I början på veckan pratade jag med skolios sköterskan för att jag har så ont i bäckenet. Men de gav mig inget att prata med henne. De började med att hon sa att jag inte hade mrsa utan att jag bara hade en svår behandlad infektion. Sedan sa hon att jag kan ju inte känna hur de rinner innanför ryggen. Men hon har aldrig trott på mig tidigare. När stagen hade gått av sa hon att jag skulle åka in och röntga mig för att lugna nerverna. Men undra vem man ska tro på? Infektionsläkaren och otropeden eller sköterskan? Mrsa eller inte? Hm...På tisdag skall jag på återbesök till otropeden. De ska bli väldigt spännande och se vad han säger. När jag var hos honom sist så tittade han på såret. Han drog bara upp tröjan till hälften och sa att de såg bra ut. Jag tänkte aldrig då på hålet som läcker. Och eftersom han sa att de såg bra ut tänkte jag inte mer på de. Men redan då hade jag ju infektionen. Men från en sak till en annan. Nu har dom äntligen börjat med köket. Jag skall ju få ett höj och sänkbart kök. De började i tisdags förra veckan och jag fick besked om att de bara skulle ta den veckan. Men nej då... I tisdag när jag ver hemma och tittade till de har de inte kommit långt alls och de kommer inte bli klara denna veckan heller. Nackdelen är att de vet att jag har någonstans att bo undertiden så därför skyndar de ju inte på. Jag bor nu i stugan och kan inte titta till dem varje dag heller för att se hur de går. Men man ska ju inte behöva övervaka dom för att de skall skynda på. När jag kom hem fick jag en chock!!! De är grejer överallt. Och de är ju inte rädd om mina saker heller. De har ställ allt i vardagsrummet och hade jag vetat de hade jag tagit bort mina mattor och flyttat på saker. Men nu står allt på de. Fan de är inga billiga mattor!!!Men jag hoppas bara att de blir klart snart så jag kan komma hem. Fast jag älskar att vara i stugan. Oskar leker och skuttar runt med min assistents lilla valp Leo. Så Oskar stor trivs och de är så underbart att se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De är så skönt att äntligen vara fri!!! Första gången på flera flera år som jag idag för första gången känt mig helt lycklig inom mig. Och att jag äntligen fått mitt självförtroende tillbaka som jag saknat sedan gymnasiet. Tänk att de kan bli så....

De sista dagarna har varit riktigt tuffa. Jag har varit på hundkurs både måndag och onsdag i göteborg. De är väldigt långt att åka men jag storm trivs att gå på hundens hus så de är de värt!! Men efter att åka dit blir ju kroppen helt slut. Det...

I måndags va de dax för första tillfället på hundkursen. Jag går på Hundens hus i Göteborg. Pappa hade lånat ut sin bil till mig så assistenten kunde köra. De är så krångligt när man ska ta färdtjäns när man har tider att passa. Så vi åkte. På ...

Nu har jag varit i stugan i snart en vecka. De är anledningen till att jag inte skrivit på ett tag. Här ute har jag väldigt dålig mottagning på internet så de går inte att skriva. Men idag fick jag låna mina föräldrars mobila bredband så nu går de bä...

Efter en tuff tid efter operationen i tårna har de börjat vända. Första tiden låg jag bara och skakade av smärta. Man förstår ju varför de gör ont när dom knäckt benen i tårna och spikat ihop dom igen. Fast jag kan inte minnas att de gjorde lika ont ...