Åkte till Shalgrenska igår för att de skulle titta på ryggen där de läcker. De har ju nu läckt i över 2 månader varje dag. Men självklart när jag väl ska dit läckte de ingenting. De va jätte torrt. Tycktye de va väldigt pinsamt när jag kom dit. De är ju därför jag gått med de så länge bara för att de är ett så litet och obetydligt.

Jag fick satt mig där och förklara att de läckt länge och att jag inte har kommit in tidigare och visat de bara för att jag tyckt att de varit så litet. Jag har bara väntat på att de ska läka ihop och sluta kladda ner mina kläder.

Men de va ju inte så litet som jag trodde...

Läkaren tittade först på ryggen och undrade var de var. De är ju nästan att man inte ser något. Han hittade de lilla hålet tillslut och fick fram en bomulls topps som han borrade in med i hålet. Och FY va de gjorde ont.

När han väl va inne kändes de inget så gjorde han de ett par gånger. Sedan frågade jag hur långt han va inne med toppsen. Då drar han fram en kladdig pinne och visar att den har varit inne mer än 7 cm. Trodde inte de var så stort!!! Då visade de sig att jag fått en hålrum som är större än 1 dl. Så nu skall jag vänta på odlingssvaren som tar en vecka innan de sätter in någon antibiotika. Jag bävar så för att de skall behöva öppna upp de igen och spola rent. FY!!! Så nu är de dax att hållatummarna igen.

Men jag kan inte låtabli att tänka va fan har jag gjort för att behöva stå ut med allt detta. Men de är ju inget förbestämt utan allt bara händer. Och självklart skall jag få allt skit... Hm.. låter som jag tycker lite synd om mig själv, de får jag sluta med!! Med en gång!!

Ha nu en underbar dag. Idag skall jag träffas med servicehundarna i Nolhagapark. Skall bli mycket mysigt!!