Tänk vad tiden går fort!!! För över 8 veckor sedan föddes min lilla prins.

De va nog menat att jag skulle ha honom eftersom vi är födda på samma dag, 5 september.

Jag har "aldrig" tidigare fostrat en valp eftersom jag låg inne på sjukhus hela Oskars första år. När de va dax att skaffa ny hund va de många som tyckte jag skulle skaffa en vuxen hund. Men de skulle inte komma på frågan denna gång. Jag va fast besluten. Sedan valet av hund va de också många som påpekade att är de verkligen en så bra ras. Malte är en Rhodesian Ridgeback. Många tyckte att är inte de en väldigt skarp ras. Jag har många ridgeback i min omgivning och jag har aldrig träffat en opålitlig hund. De finns många Labradorer och golden reteriver som är opålitliga men de är aldrig något man tar upp. De flesta blir vad man gör de till och visst vissa raser har mer ex. vakt i sig än andra.

Men jag kunde inte fått en bättre hund än min kära Malte. Han är en hund som är så efterlängtad!!

Jag va och hämtade honom i torsdags kväll förra veckan och sedan dess har allt gått kanon.

Han är jätte duktig med att kissa ute och visst har de hänt olyckor men de är ju när jag inte varit upp märksam. Men han sover hela natten och äter jättebra. Fast en sak kan han inte och de är att få igång Oskar att leka =)

Han försöker och försöker men utan ett resultat. Men han är helt kanon!!

Han har redan lärt sig att han måste klättra upp på rullstolen för att jag ska kunna lyfta upp honom. Han älskar att bära på saker. Jag tror att han kommer bli en toppen hund och framför allt en bra servicehund åt mig. Så nu börjar projekt söka fonder för att kunna utbilda honom när de är dax.

Men nu ser jag all lill killen vaknar så de är dax att gå ut igen. Tack för att jag har en trädgård =)

Idag är de måndag och jag har nu varit i skåne sedan förra onsdagen. De är alltid lika underbart att komma hit. När jag satte mig i soffan så kändes de inte som att jag varit här ifrån i över ett år. <de kändes som om jag vaknade upp till en ny dag.

Jag stor trivs här nere alla är så underbara mot mig.

De är min bästa vän Erika's föräldrar och släkt jag är och hälsar på. Erika fick bort i januari 2008 och efter de har jag fortfarande underbar kontakt med hennes nära och kära.

Erikas bortgång tog otroligt hårt och vi var tvilling själar. Hon kunde läsa mig och jag henne. Vi viste var vi hade varandra och vi stod varandra så nära som man kan göra.

Erika levde med sin epilepsi i många år och de tog hårt på hennes kropp.

Vi förstod varandra i alla lägen. Hade jag de tufft så kunde jag prata de henne och hon förtod vad jag pratade om.

Vi träffades för första gången när jag skulle göra inprovningen med Oskar. Hon skulle utbilda sin new fondland till Epilepsi hund. De va jätte duktiga och va ett härligt par. Vi började genast prata och blev oskiljbara vänner med en gång.

Jag har alltid trott att man inte kan hitta sin bästa vän bara genom att säga hej, men de gjorde vi.

Vi va otroligt olika men ändå lika. Vi kompliterade varandra på alla sätt.

När epilepsin tog henne ifrån oss rasade hela värden samman och jag kunde inte fatta att de någonsin kunde hända. Varför togs hon ifrån oss...

Att jag haft hennes familj och vänner har varit den stora räddningen. Jag kan alltid komma ner till dom. Och dom får mig att må bra. Jag känner mig som en del i familjen som alltid finns där.

Och nu är de snart dax att åka hem för denna gång. Jag kommer sakna alla massor och nu bröjer de nog tyvärr ett tag innan jag kommer igen.

På torsdag hämtar jag hem valpen och då får jag inte åka färdtjänst. Så de kommer bli fruktansvärt tråkigt.

Ha nu en underbar dag allihopa och va rädda om varandra. Kramar

Nu har jag varit på sjukhuset två dagar i rad.

I måndags var de dax för den vidriga gastroskopin. Jag fick tack o lov så mycket lugnande att jag däckade ganska fort. De va fruktansvärt nervöst. Jag skulle göra denna undersökning bara för att jag förlorar i järn, b12 och folsyra. Mitt blod värde har legat väldigt lågt så de beghöver utredas varför.

Efter att jag var klar kom läkaren till mig på iva. Han hade tagit prover på tolvfinger tarmen för vad han kunde se så är jag gluten intollerant. Så han va nästan säker på att de va så, men jag hoppas nu på att provet visar något annat.

Fan jag kan inte ha ännu mer...  Tycker inte att de är rättvist att vissa får allt och andra inget. De finns ju gluten i nästan allt känns de som. Men de slut giltliga provsvaret kommer om ca 2 veckor. Så de är mitt hopp nu, att läkaren såg fel!!!!

Efter den undersökningen och de beskedet va ju den dagen förstörd.

Igår va de dax för nästa besök. Ortopeden på Sahlgrenska. Jag skulle få veta om jag skall fortsätta med antibiotikan. När man kommer till ortopeden får man alltid räkna med att de är timmars vänte tid. Men tack o lov inte igår.

De började med att jag skulle ta ett nytt infektions värde. Tack o lov bara ett stick i fingret för jag är så jäkla svår stucken, så de hade tagit hela dagen.

Sitter inne med sköterskan på rummet man tar prover och väntar på varet. De två senaste gångerna har de inte visat något. Men NU!!! Fan infektionsvärderna har gått upp och de känns som någon slagit mig i magen när svaret kom. Inte de också....

Fick träffa läkaren med en gång och han sa direkt att jag ska äta antibiotika i minst två månader till!!

Jag var så säker på innan vi åkte ner att jag skulle få sluta med dom.

Samtidigt vet jag att en infektion i ryggen kan ta jätte lång tid innan de försvinner. Men varför ska de just drabba mig... Jag har ätit antibiotika 5 månader redan och nu ytterligare 2 månader.

Detta är helt otroligt. Först gluten och sedan detta.

Jag undrar så vad som kommer att hända nästa vecka när jag ska till smärtmottagingen. De blir väl säkert att dom inte tänker göra mer, utan jag får ha så här jäkla ont. Skulle inte förvåna mig om de säger så.

Men men de är bara att vänta och se.

Idag ska jag gälla fall ner till mina underbara vänner i skåne. Så som jag längtat och de har bara varit massa förhinder. Fast idag ska jag iväg om jag så ska rulla med rullstolen dit =)

Och när jag kommer hem där ifrån på onsdag nästa vecka ska jag hämta hem min lilla Malte. De ska blir så mysigt.

Så hoppas ni får en underbar dag och va rädda om er.

De har varit för mycket sista tiden. Men mig och med mina djur.

Men nu hoppas jag att allt ska vara löst.

Jag har mått skit dåligt den sista tiden. Har haft fruktansvärda problem med magkatarr. Under de senaste 8 åren har jag ätit medicin för magkatarr och de är ju bara för att jag äter så mycket mediciner. På en dag stoppar jag i mig ca. 20 st tabletter och ibland mer. Och de sliter på kroppen.

Men nu den senaste veckan har jag känns att min magsårs medicin börjat sluta hjälpa. Jag har legat utslagen i sängen hela veckan och har inte ork till något. De är inte roligt att sova bort hela dagar men vad fan ska jag göra.

I onsdags ringde jag v-centralen och ville byta sort sedan skulle jag även ha lite andra mediciner. När jag kommer till Apoteket har han inte skrivit ut några nya. Jag fick ringa i tordags igen och då skulle han skriva ut.

När min assistent åker för att hämta ut dom har han skrivit ut en 14 st packet och de hade inte apoteket hemma, men man kunde byta till en annan sort som va presic likadan. Då visar de sig att de är den sorten jag har hemma.... Varför skriver han ut en sort som jag vill byta ut???

Är så trött på detta.. Så nu får jag ligga och må dåligt hela helgen till jag fått ringt dom på måndag.

Fast jag funderar på om jag ska skita i och ta de med v-centralen för jag ska nämligen in till lasarettet på måndag och göra den vidriga undersökningen. Gastroskopi!!!!! Men denna gången blir jag sövd tack o lov. Och då får jag ju även träffa en kirurgläkare som kanske kan skriva ut något annat.

Varför ska dom hela tiden krångla till de!!!

Sedan har min stackars lilla Sixten legat inne på weterinär station från Måndag tills igår. Min stackars lilla pojk. De visade sig att han hade akut urinsten som total blockerade urinröret. Så de fick söva honom och sätta kateter och ge han massor av medicin. Men nu är han hemma och är mycket bättre. Nu kommer de svåra att han och Svea min andra katt ska äta olika sorters mat i 6 veckor så de kommer bli skit tufft!! De får äta i varsitt rum och sedan får jag ta bort maten. Men huvudsaken är att han bli bättre =) 

Min lilla Sixten <3

Idag ska jag till lasarettet och göra en gastroskopi. De är när dom går in med en liten kamera genom matstrupen och ner i magsäcken.

Eftersom jag fått blodbrist vill de undersöka och se om de kan vara något med magen som gör att jag inte tar upp vissa änmen.

Men de är så fruktansvärt... Har gjort de en gång tidigare och då sa jag en gång aldrig mer. Fast nu måste jag.

Jag fick något medel som jag skulle drick flera liter av men de kom upp lika fort som de kom ner. Så jag fattar inte hur detta ska går.

Jag är livrädd!!!

Men får försöka tänka på något bra. Men de är inte de lättaste.

Igår var jag hos min assistent som föder upp rhodesian ridgeback. Hon har ju nu en kull på 11 valpar som är 4 ½ vecka. Dom är helt underbara.

Jag hoppas så att de blir någon bra servicehund av någon av pojkarna.

Så om några veckor kommer lilla Malte hem. Ska bli så roigt, men också väldigt mycket jobb. De kommer bli roligt att Oskar äntligen får en kompis att busa med. Han börjar ju bli till åren men har barnasinnet kvar.

Nä nu ska jag väl göra mig i ordning för att åka till lasarettet snart. Undersökningen görs på operation. Men jag vet fortfarande inte om jag kommer klara av de. Vill inte!!!!

Så vi får väl se. De kanske inte blir något.

Igår va de dax för de årliga servicehunds provet för Oskar. De är obligatioriskt för att de ska får arbeta ett år till.

Dagen började med att en elektrolux kille kom för att kolla på ugnen som inte funkar som den ska. Han påstod att den va ok men jag fattar inte hur de kan vara ok när man ex. ska baka och man måste vända plåten undertiden för att de inte ska bli brännt längst in och obakt ute vis glaset.

Men han sa att allt va som de ska.

Sedan när han gått kommer alla gubbar som byggt mit kök för att kolla på vatten länkan i köket och lilla sovrummet. Så hela lägenheten va full med gubbar ett tag.

Så när klockan närmade sig 12 fick jag lämna alla här hemma och börja be ge mig till Nolhaga där årsprovet skulle hållas. På vägen skulle jag in till ICA maxi för att lämna tillbaka en dricka koncentrat som jag köpt förra veckan som hade gått ut i juli. Den andra jag köpte håller till 2012. Så den jag fick tag på va självklart dålig. Tycker att Ica borde kolla datum märkningen oftare =)

Sedan påväg ner till nolhaga blir Oskar på hoppad av en stor blandrashund. Ägaren tog ett hårt grepp om hundens halsband när hon såg oss, men hunden slet sig och attakerade Oskar. Tack o lov hade hunden munkorg så de hände inget och Oskar flydde iväg och jag släppte kopplet. Oskar vänder alltid bort huvudet när de är andra hundar han inte känner bara för att undvika konflikt. Men de är inte alltid de hjälper =(

Men efter de va de bara att göra årsprovet direkt. Jag va ju helt skakig efter händelsen så mitt humör va inte de bästa.

Men Oskar klarade årsprovet. Han va dock lite över intresserad öv en höglöpande tik som också skulle göra årsprov. Men de gick =)

Så nu får han jobba ett år till =)

Men vilken dag... Ibland blir de inte som man tänkt sig...

Fattar inte vad jag gjort för fel i mitt förra liv som gjort att jag fått så mycket otur i detta. Men en sak vet jag och de är att jag måste varit ett svin!!!

Ni som följt mig här på bloggen vet ju att jag fått höj och sänkbart kök insatt nu i somras. De som byggde köket lovade till en början att de skulle ta max 1 vecka att sätta in, men de slutade med att de tog över 4 veckor.

Nu igår har de hänt de som inte får hända.

Jag satte på diskmaskinen och gick ut för att röka och prata i telefon.

Satt i telefonen ute i ca 40 minuter då jag vänder för att rulla in. När jag ska trycka koden till dörren händer de ingenting. Jag har el öppning så att dörren öppnas med hjälp av en kod.

Jag tittar in i lägenheten och upptäcker att de är strömavbrott och de gör ju att dörren inte går att öppna med kod. Så de ända sättet var att öppna med nyckel men den var ju innaför dörren.

En go grann pojk fick klättra in genom fönstret som var öppet till kattburen. De var vatten över hela golvet i köket.

När jag kommer in tillslut tittar jag på alla proppar och inget är fel. Så jag ringer sicuritas som kom hit väldigt fort. Han tittar på de och får tillslut igång de. Jordfelsbrytaren hade slått ifrån.

Vi står och pratar och han ska titta på vattnet. Då sprutar de vatten under diskbänken. Jag fattar snabbt att de är från biskmaskinen så jag stänger av de fort. Då tittar han in under bänken där de hänger skivor som ska täcka rören. Då har skivorna hakat fast i rören som går till diskmaskinen och knäckt ett rör. Jag har inte märkt något när jag höjt och sänkt bänken. Så de har sprutat vatten där medans jag suttit ute och pratat i telefon. De har läckt vatten genom väggen och in i gästrummet. Tack o lov kom och min bästa väns pappa som kan fan ta mig allt!! Han skruvade av skydds skivan och sätter ihop rören. Och sedan va de bara att torka vatten. De är massor av vatten under gaderober och under golvmattan.

Så nu står jag där med vatten läcka och förstörda saker. Fan ta Peab som har dåliga hantverkare.

Fick just tag på dom och de kommer först i morgon. Så underbart stressigt de kommer att bli då jag även skall göra årsprov med Oskar i morgon!!!

FAN!!!!

Måste berätta om händelsen i lördags när jag skulle åka till Partille på hundutställningen.

Chaffören va som vanligt väldigt sen. Men när vi väl va påväg till Partille satt vi och pratade hela vägen. Jag sa till honom att de ligger mellan Furulund och Landvetter. Jag har aldrig varit där tidigare men jag har sett skylte ett flertal gånger när jag skulle till Landvetter.

Men när vi börjar närma oss Partille kör han till andra sidan stan! Jag funderade på vart vi var på väg men tänkte sedan att he har väl flyttat sedan jag åkt där senast.

Efter en stund stannade han i ett radhusområde och började öppna bildörren. Han sa att jag var framme!!

Jag fattade ingenting!! Jag sa genst till att de inte stämde så han fick ringa västtrafik och se vad som blivit fel. Jag tänkte för mig själv att jag skulle behöva köra permobilen med Oskar hela vågen till utställningen. De är säker 1½ mil.

Men efter att parat med västtrafik fick han order om att köra mig till rätt ställe.

När vi var på väg upp sa han att han va väldigt osäker eftersom jag sa att de låg i furulund och de stämde inte alls med adressen han hade fått.

Då frågade jag varför han inte fråga mig igen och sedan varför vi inte åkte dit direkt.

Då fick jag upp slängt i ansiktet att han får inte lyssna på vad jag säger för han kör sjuka människor och dom är inte friska i huvudet.

Jag blev vansining och frågade om han tyckte jag verkade förståndshandikappad när vi har suttit och pratat i över en halv timme.

Så sa han att han inte får lita på mig enligt lag!!!

Bara för att jag sitter i permobil betyder inte de att jag är förståndshandikappad!!! Fy va arg jag var. Tårarna bara rann och jag kände att jag inte va värd ett skit!!!

Så först komer han försent, sedan kör han fel och efter de säger han till mig att jag är sjuk i huvudet!!!

Hur fan kan man säga till en annan människa att man är sjuk i huvudet!!!

De var den värsta resa jag någonsin gjort...

Så igår ringde jag västrafik och frågade om de finns lag på att de inte få lyssna på resenärerna. Hon svara klart nej!! De ska lyssna på oss sa hon och hon skulle genast ringa till chaffören och ge han en tillsägelse. Och hon skulle skicka mig ett skriftligt svar på vad han hade sagt.

Men fy vad arg jag är och kränkt!!!