Jag har tänkt mycket på de där med ryggmärgstimulator.

Smärtläkarn skickade en remiss till den bästa nevrokirurgen som opererar in sådana. De går ut på att man lägger in elektroder i ryggen som ger ut nervimpulser för att bryta smärtan. Jag har i flera år pratat med smärtläkarna om att jag vill ha en sådan och de har inte varit aktuellt eftersom jag haft morfin pumpen, men den har jag ju inte kvar.

Jag hade hoppats på att de skulle vara ett alternativ så jag slipper att ta massa narkotika preparat.

Jag fick svaret nu i torsdags att nevrokirurgen hade tittat i mina journaler och uteslutit de direkt. Jag hade inte den typen av smärta hade han menat på. Och de beror på hur jag beskrivit min smärta.

De finns inget svårare än att beskriva sin smärt. Räcker de inte att man säger att benen känns som om dom skall explodera!!!

Vad skall jag säga så de blir rätt?? Varför kan de inte testa??

Jag hade hoppats att få träffa denna läkaren och prata med honom. Istället läser han bara journalen och avskriver de...

Varför inte ge de en chans?

Jag får bara svaret att du kommer aldrig att bli smärtfri. Och de vet jag, men jag kan fan inte ha de så här.

Är de inte värt att sätta in en ryggmärgstimulator och testa, än att inte göra någonting alls? De är ju mitt liv och min kropp. Jag skall leva med skiten. Och jag vill bara ha livet tillbaka.

Snälla ge mig de!!!!

Oskar ligger snällt och väntar på att vi skall bli klara på vårdcentralen 

Hälften av agrafferna tagna

Sedan vet jag inte om sköterskan va rastlös, men hon satten en väldigt massa tejp =)

Dagarna går och jag har tyvärr blivit sämre.

Jag har kännt mig jättebra fram tills i måndags kväll. Börja med att ryggen svullnat upp och jag har blivit jätte trött och fått mycket mer ont. Jag misstänker att de är en infektion på gång i ryggen.

Igår var jag på vårdcentralen som tog prover och tempen och båda var förhöjda. Inget alarmerande men jag fick ändå åka till akuten på Mölndal. Kommer dit och de klämmer lite på ryggen och konstaterar att jag har inflamation i muskelfästerna. Får två kortisonsprutor med bedövning i som skall hjälpa med en gång. Problemet va barar att de har inte hjälpt över huvudtaget utan jag får bara mer och mer ont.

Sedan skulle jag dra bort pumpen idag. Men tack och lov jobbade den bra smärtläkarn och han tyckte den skulle få sitta kvar men att vi bara stängde av den. Ut ifall de skulle bli katastrof.

Jag har bestämt mig för att klara de, men just nu känns de för jävligt.

Jag har så ont att jag inte vet vart jag skall bli av.

Så nästa steg är nu att dra bort den helt på tisdag och då skall jag även på upp följning hos ortopeden.

De som är värst nu är nervsmärtorna ner i benen. De känns som dom skall explodera. Och vad ska jag göra.

Smärtläkaren gav mig även beskedet om att de inte tänker sätta in en ryggmärgsstimulator som ger nervimpulser för att distrahera smärtan. Läkaren som sätter in sådana hade läst mina journaler och konstaterat utan att träffa mig att de inte var något för mig.

Jag känner bara att de har gett upp, de ger inget en chans..

Men de är mitt liv, min kropp. De är jag som skall leva med denna smärta hela livet. Sedan kommer alltid de upp att "Du kommer aldrig att bli smärtfri" Och JAG vet de!!

Men jag kan inte ha de som jag har de nu... Hur länge skall man orka?? Eller rättare sagt hur länge kommer min kropp orka??

Jag är HEMMA!!!

De var länge sedan jag känt sådan lycka som jag gjort de senaste dagarna.

Efter mycket om och men kom jag ju hem i onsdags.

Jag blev upp mött av min assistent och en mycket glad Oskar. Han visste inte till sig av lycka. Han klättrade försiktigt upp i knät, men upptäckte en massa slangar och då backade han sakta ner igen. Han är ju van att få komma upp i knät och ge mig en puss =) Men denna gången va de lite annat. Jag hade en hård korsett, en morfin pump och en kateter. Hm.. Mycket märkligt. Fast de va så skönt att vara hemma igen.

Igår va de dax att ta agrafferna på ryggen och även katetern skulle bort så jag satte klockan tidigt för att få ringa till v-centralen. Jag hade redan en tid inbokad för att ta agrafferna kl. 15 men jag behövde även dit på morgonen för att ta katetern. Jag kände att de va så onödigt att åka dit för att dra den, något jag kan göra själv då jag jobbat som undersköterska och satt och dragit många katetrar. Så när jag kom fram och fick prata med sköterskan lyckdes jag övertala henne till att jag skulle dra den själv hemma. Hon hade aldrig tidigare fått frågan så hon va väldigt fundersam =) Men jag fick prata lite sjukhus termer så hon fattade vad jag pratade om och då gick de bra.

Jag kände bara att de skulle vara så jobbit för ryggen att åka två vändor på en och samma dag och även spara massa resurser. Jag kan ju. Så efter hon pratatmed en läkare fick jag klar tecken att ta den. Hurra!!! Så som jag väntat. Och allt gick kanon. =)

Sedan på eftermiddagen var jag där och tog agrafferna "så kallade stygn" de var ca.40-50 st så de tog lite tid. Sedan fick hon för sig att tejpa de också. Och bara de tog en halv timma. Men nu är snart allt i sin ordning igen.

Nästa steg nu är att trappa ner pumpen på måndag. Så kl 9.30 skall jag vara på Shalgrenska och sänka dosen och sedan på torsdag stängs pumpen av och plockas bort. Då måste jag tyvärr ligga där i 4 timmar för att de blir ett litet hål på ryggmärgskanlen som kan läcka när dom drar ut slangen. Och ligga där i 4 timmar känns just nu som en evighet precis när man kommit hem. Men men jag gör gärna de så länge jag blir av med de =)

Sedan har jag varit på första kurstillfället i systemkamera kursen. Och OJ!!!! Jag fattar ingenting!! Och då menar jag inget =) Men jag har 5 ggr till på mig att lära mig något på. Vore roligt att använda annat än autoläget =)

Och idag har Oskar premiär badat för i år. Han var helt salig. Som en liten valp som skutta runt. Helt varm i själen blev jag.

Men nu skall jag vila i helgen för dessa dagar jag varit hemma har varit späckade. Så de är på tiden jag trappar ner lite och vilar =) Så jag säger Ha en underbar helg allihop!! Och skriv gärna en hälsning under kommentarer så jag vet vilka ni är som följer mig =)

Skall åka hem idag är de tänkt. Men då börjar hemsjukvården att strula.

Jag har ju en pump med ryggmärgsbedövning och morfin som ligger i med en slang i ryggen. De gör att jag får väldigt dålig känsel i benen. Sedan känner jag inte av när jag blir kissnödig så jag måste bära kateter. Hm... Inte så trevligt men jag måste.

I nästa vecka kommer jag bli av med pumpen och då även katetern. Men under tiden finns de ingen som kan sköta detta. Hemsjukvården vägrar ta i pumpen och även inte ta ansvar för katetern om den skulle strula. Så nu finns de ingen som kan ta hand om de, så min hemgång hänger löst...

De försöker nu få tag på någon på vårdcentralen som kan ta tag i katetern, men pumpen måste skötas från shalgrenska med omläggning och sådant.

Blir fundersam varför hemsjukvården finns när de inte änns kan sköta en kateter???

Så nu skall jag tillbaka till SU på måndag för omläggning och nertrappning av pumpen, sedan även på torsdag för att stänga av och ta bort den. Fan här har man nyss opererat ryggen och skall behöva flänga fram och tillbaka till shalgrenska massa gånger på 1½ vecka. Orkar inte...

Så nu sitter jag här och väntar på ett besked om hur allt ska skötas och när bårtransporten behagar att komma.

Nu va de de där igen!!! Tror dom inte man har ett liv????

Hoppas de löser sig snarast så jag kommer här ifrån!!!!

Nu kan den ju inte heta Ryggoperation nr. 8 längre så nu är den bytt till så fiffigt som Ryggoperation nr. 9 =) haha

Man gör inte mycket annat än att äter när man ligger in lagd. Fast idag slog jag på stort och beställde thaimat och de va så gott!!!!

Annars har de inte hänt mycket i helgen. Eller jo!!! Jag min klumpige fan gick och ramlade igår. Handfallet rakt bakåt, small ner i golvet med huvudet och jälva va ont de gjorde. Nacken fick sig en regäl smäll och jag blev liggande. Tack o lov hade jag hunnit få på mig korsetten, men jag kände de som om hela ryggraden blev ihop tryckt.

Jag blev lyft upp i sängen och fick inte röra mig tills dess att läkaren varit där och tittat på mig. Men de som va de komiska i de va att läkaren tittade bara på benen och inget annat. Men de var ju nacken jag hade ont i inte benen. Men i morgon kommer min ordinare läkare och då kommer de bli röntgen kan jag tänka. Får han reda på att jag ramlat och slått i ryggen kommer nog inte han bli så glad =(

Annars är ju planen den att jag skall flyttas till Alingsås lasarett i morgon. Men först ska de ändra korsetten för den skaver och sedan måste rullstolen ställas in för jag har fått en ny sitt ställning.

Men funderar på varför jag skall dit! Eller jag de är klart jag vill komma dit för då kommer jag närmare hem, men jag har ju inte tänk att stanna där hur länge som helst. Så i slutet av veckan ska jag hem!!!!

Men undra hur de kommer kännas att ligga på sin gamla arbetsplats :s Men jag har ju inte jobbat där på över 8 år nu så de är nog inte många kvar. Fast man tänker ju alltid på hur de är när man kanske behöver hjälp med lite mer privata saker. Men de är bara att acceptera sitsen man sitter i.

Men nu skall jag snart byta om till natt skruden för personalen har kommit in här nu på rummet och skall börja pyssla med alla patienter, och så lika mig =)

Så natti natti för denna gång så får vi se vart jag befinner mig nästa gång jag skriver om de är kvär på Shalgrenska eller om de är på Alingsås lasarette.

Ha de gott!!!

Fan de finns inget värre än att ligga här i sängen och svetten bara rinner....

Eller jo en sak till och det är att korsetten fortfarande inte kommit ännu. Och de betyder att jag fortfarande inte får gå ur sängen. Vad hemskt det är att bara ligga här och varenda liten cell i kroppen skriker efter rörelse men jag får inte för att inte den stackars kortsetten kommit ännu.

Jag får komma upp och sitta på sängkanten en jätte kortstund och sedan får jag stå, men de går inte så bra eftersom jag har ryggmärgsbedövning i en pump som gör att benen domnar bort. Men NU måste jag komma ur sängen!!!!! Klarar inte en dag till!!!

Efter de är de sagt att jag skall flyttas tillbaka till Alingsås lasarett och de ska bli skönt att komma närmare hem. Kunna träffa Oskar och mina vänner och familj lite lättare. Men har underfbara vänner här i gbg som ocksåp kommer och hölsar på mig ofta och ytan dom hade de varit olidligt. Så ett stor tack till er <3

Så nu hoppas jag att alla med mig håller tummarna för att korsetten kommer i morgon så jag kan få komma upp. För nu har jag varit sängliggande i 1 ½ vecka!!!! Inte en dag till!!!!!