Fy vad ont de gör på magen. De har nog öppnat upp ca: 8 cm men ändå.... Fy vad de stramar och gör ont. Ryggen känns ju inte i jämnförälse mog detta. Då hade jag visserligenen massa smärtstillande. Men ändå, de stramar....

Har just haft besök av Två underbara vänner med sina vovvar. Så de va så skönt att pussa på lite vovvar, saknar ju min lille pojk så.

Men snart kommer jag väl hem för hoppningsvis och då kan jag pussa på han hur mycket som helst.

Nu kom mamma och min bror!!!

Så ha de bra allihop!!

Klockan 9.30 pkte jag ner till operation. De va smärtläkanr som både sövdemig och opererade mig. Så de va skönt när de inte va massa olika människor inne på operationssalen som de brukar vara. De sövde ner mig fort för jag får så otroligt ont i ryggen av att ligga på de hårda opborden. Ingreppet är ju enkelt och tar bara 30-40 minuter. Så de är skönt för jag slipper få så ont i ryggen efter åt.

Jag va redan uppe på avdelningen igen kl 15 tror jag de va. Sedan har jag sovit fram och tillbaka, men jag smakar fortfarande narkosgas och de är vidrigt.

Så nu har jag ett nytt så på magen också som självklart känns väldigt mycket, i varje rörelse. ONT!!!!

Men nu ska jag slöa framför en film och halvsova lite. Tror jag de blir.

Har just duschat sista gången med hibiskrubb. Och då måste man ha sjuhkuskläder på sig och allt skall vara rent, men att bädda rent i sängen verkar inte vara så noga.

Grann tanten har också duschat två gånger och hennes säng bäddade de rent efter båda gångerna. Jag vet inte om de inte är lika noga med mig... Man börjar ju undra.

Hade en underbar tjej som lång sängen mitt emot som tyvärr bara låg inne i två dagar. Eller för henne va de väl bra, men jag förlorade trevligt sällskap. Men hon uppmärksamade på sin korta vistelse hur illa särbehandlad jag blev. Hon skrev ett brev till avdelningschefen om sin upplevelse av sin vistelse och även hur hon upplevt viss särbehandling på de negativa sättet. De tycker jag är bra gjort.

Jag vågar ännu inte säga något så länge jag ligger inne.

Jag kommer efter denna operation att anmäla hela ortopedverksamheten, både avdelning och mottagning. Jag har blivit så illa behandlad och hotad flera gånger om. Och nu är jag räddd för att säga något fel. Min läkare sa en gång till mig att om jag inte ler nu och ser glad ut så har jag bränt alla skäpp för han är den ända jag har kvar och att all personal på avdelningen avskydde mig. Och då skulle jag ligga på den avdelningen varje gång. Så min oro inför denna operationen va inte skälva ingreppet utan att bli inlagd på avdelningen.

Allt detta är bara en hundradel av vad jag och min familj och vänner har fått stå ut med och höra.

Och nu blir jag liggande ytterligare ett tag till för att ställa in smärtlindringen. Och jag är rent ut av rädd för att ligga här, varför vet jag inte. Men jag är rädd för att höra de ena kränkande efter de andra.

 VILL bara hem!!!!!!

Då får man äta igen. Skönt att slippa ligga och vämta en heldag på att få åka ner till operation. Men från och med 00.00 i natt är de fasta igen. Och inte att för glömma den underbara hibiskrub duschen som skall göras. Men jag vet inte om de skall in i ryggen och ta bort slang resterna som ligger kvar efter att de karvat av den av misstag.

Och enligt de röntgenplåtar jag sett finns de fortfarande slang kvar i ryggen.

Så här ser min pump ut som sitter i magen. Den stora dosan sitter i magen på vänstersida snett brevid naveln. Och den tunna slangen går sedan runt midjan under huden och vidare in i ryggmärgskanalen.

<3 Sedan idag kl. 14.30 är de landskamp med mitt kusin barn på plan =) Och den matchen får man inte missa!!!!! <3

Jag fattar ingenting!! Ena stundern händer de ingenting andra stunden skall man fast. De är planer på att operera ut pumprn idag vad jag tror. De är igen som säger vad som skall göras. Utan jag får gissa mig fram till vad som händer.

Att bli informerad tycker jag är a och o innon sjukvården, men nej inte på denna avdelningen.....

Att man kan ha en så inkompetent sjukhuspersonal som avdelning 16 har är skrämmande.

Eller så kanske de bara är jag som ser bristerna. Visst finns de några underbara i personalen men dom jobba tyvärr inte jämt.

Så vi får väl se om de blir operation eller inte idag då...

Jag har kommit fram till detta idag.

Låg i sängen och hade skit ont och bad om en tablett, men nä de fick jag inte. Inte någon förklaring till varför heller. Jag har ju ordination på medicinen så de ska inte vara något snack utan bara att ge mig de jag behöver.

Men nej fick jag!!!

Jag ringer hem till mamma helt förtvivlad av smärtor och hon bli vansining och ringer upp avdelningen och frågar vad som pågår. De menade på att jag genast skulle få tabletter. Sedan frågade mamma hur planeringen såg ut. för nu ligger jag ju bara här och de händer ingenting.

Jo då säger de till mamma att jag skall operera ut pumpen imorgon och den informationen har ingen gett mig.

Jag kan undra om de är så att jag ser ut som 7 år och inte kan förstå, eller om de är ren jävla dumhet de håller på med.

Smärtläkarn har ännu inte dykt upp och han är helt okontaktbar. Och min smärtlindring jag har nu är fruktansvärd. De är tablett efter tablett utan större effekt.

Önskar så att smärtläkarn bara kan komma imorgon med en mirakelkur och ge mig lite lindring.

Vet inte hur länge till jag orkar med de här nu......

Mimmi är mitt underbara kusinbarn som har ett hjärta av guld. Hon har alltid så länge jag kan minnas spelats fotboll och de har varit hennes passion.

Jag har otroligt dåligt samvete för jag inte varit och sett henne spela så mycket. Men dom gångerna jag gjort de är de en stjärna som spelar på planen.

Just nu är hon nere i Frankrike och spelar i Junior landslaget och de vann sin första macth i dag med 3-0 mot kroatien.

Hon är en tjej som har en vilja av järn och ett hjärta av guld!! Och jag hissar henne till skyarna för de är där hon platsar!!!

Älskar dig Mimmi och tack för allt ditt stöd och varma  ord du alltid ger.

Du tänker på andra och har alltid ett varmt ord över eller en varm hälsning!!!

Mimmi i sin Blå gula uniform!!!! Så Snyggt!!!!

Nu håller vi alla tummar inför kommande macther!!!!!!!!!

LYCKA TILL!!! <3

Läkarna kommer aldrig.... Har inte sett till en läkare på flera dagar.

Jag vill ju veta vad som händer!! Men de verkar inte vara så viktigt.

Kontroll röntgen av ryggen brukar göras efter ett par daagar men de är inte gjort. Bara dagen efter operation.

Sedan vill jag framförallt veta när pumpen skall opereras ut så man har ett litet humm om när man kan få åka hem.

Jag har sån hemlängtan sista tiden. Jag saknar mina underbara vänner. Men vi pratar i telefon varje dag men de är inte samma sak. Jag vill ses och ta en kaffa eller cola ;) och bara mysa och ligga i min säng kommer de att bli och prata skit =)

Jag får ju inte sitta upp så mycket så de blir sängen.

Just nu igger jag med antibiotika dropp och de tar ju en väldig tid... Men jag fick övertalat sköterskan att öka farten på de lite, för jag vill ut i de underbara vädret. För engångskull är de ganska varmt i solen =) Så jag bara ligger och väntar på droppet nu sedan bär de av ut i solen med en caffelatte =)