Jag skulle ju idag sluta med extra medicin för att imorgon byta till nya.

Under hela  för middagen fick de bra, men senare blev smärtorna bara värre och värre. Jag låg och verkligen försökte att tänka på annat men smärtorna var för intensiva.

Jag kräktes och va helt svimfärdig helatiden, men jag kunde ju nu inte ta något...

Smärtläkarn och Ortopeden skulle prata med varandra om jag kunde få ett annat alternativ under detta dygn. men de pratade aldrig med varandra.

Så mamma kom hit raka vägen efter jobbet, Jag rringde på klockan på sköterskan skulle komma, men jag låg en halvtimme och väntade och kippade efter luft. Tillslut fick mamma få till sköterskorna och säga till.

Så dom beslutade att jag inte kunde ligga med dom smärtorna så de gav mig extra tabletter ändå. Den första hjälpte inte för jag hade legat för länge med värk så jag fick senare en till och då släppte den värsta värken.

De va som att vakna upp från en lång sömn eller nått.

Men nu i kväll fick jag tillbaka smärtorna och jag väntade för länge innan jag bad om en tablett så jag svimmade. Jag va tack o lov bara borta i en kvart eller nått.

Men de är jobbigt átt inte veta när de händer.

Så nu har jag förstört allt känns de som. Nu blir allt utdraget en dag till...

Fan jag vill hem......

Smärtläkarn va här idag. Nu skall jag från och med idag inte ta några extra mediciner alls för att i morgon börja med dom nya tabletterna.

Hur skall de gå till... Har så ont att varje andetag är en plåga och jag försöker just nu att andas för mycket. Men de håller ju inte i längden.

Jag är fruktansvärt rädd att jag skall svimma pga smärtorna och förstöra min rygg. De skulle vara förödande att ramla nu...

När jag väl har börjat med dom nya tabletterna så tar de 4 dagar innan de har max effekt.

Jag undrar nu hur mycket jag orkar stå ut med. Jag känner nu vad är livet värt.

Ett plågsamt helvete, eller ett liv i paradiset... Vad väljer man.

Jag har så ont nu att tankarna tyvärr går åt de hållet nu.

Att leva med smärta hela livet, är de ett liv???

Varför skulle de skära av slangen för... Hade de inte hänt hade jag varit hemma nu. och levt mitt gamla liv. De är klart jag hade fruktansvärda smärtor då med men inget mot vad jag har nu.

Jag vet att jag måste ge dom nya medicinerna en ny chans men man skall orka vänta och se om de har någon effekt också. Och tänk om de inte har de. Då har dom ingen plan B...

Man måste ju alltid ha en plan B, men nej inte denna läkarkåren

Känner mig helt tom....

Någon har tagit minsa två coka cola ute i patient kylen!! Hur fan kan en människa vara så oärlig. De är vidrigt....

Jag hade skrivit med svart sprit penna på dom med mitt namn, men ändå kan dom inte låta bli.. FY!!!

Jag skrev en stor lapp och satte upp på kylskåpet.

"Du som tagit mina två coka cola 0,5 l lämna genast tillbaka dom till Louise på säng 7:3" Jag ville ha med lite fula ord men man får ju tänka på barnen =P

Men detta kommer jag att älta, de vet jag. Hahaha

Annars har de varit en fruktansvärd dag. Har haft så ont att jag inte kunnat andas knappt. Imorgon skall jag få träffa ortopeden och smärtläkarn. Skall bli spännande och se vad de har att säga. Min känsel i benet blir ju sämre ibland, men aldrig bättre... Varför? Benet bara viker sig, och känner inget.

Och smärtläkarn ska få förklara för mig hur de har tänkt att jag skall först trappa ut morfinet helt för att sedan gå över till dom andra tabletterna. Hur skall jag klara den ner trappningen när jag redan knappt vet vart jag skall ta vägen pga smärta. Hur tänker dom.... Inte på mig, de är ju en sak som är säker!!!

Jag vet inte om tiden går fort eller om den står stilla...

Jag kan ibland känna att de va en evighet sedan jag opererade ryggen, men de har bara gått en månad.

Kan känna nu att smärtorna ökar och jag skall försöka att inte ta några extra mediciner. Läkarn va uppe idag men jag missade honom, så självklart...

Men enligt sköterskan hade han inte sagt så mycket mer än att jag skall dra ner på morfintabletterna, men jag undrar ibland hur de tänker. Jag har just fått en morfinpump ut opererad och skall nu försöka att inte ta något alls tills de satt in metadonent. Hur skall jag över leva tiden i mellan där? Fattar inget.

Mina smärtor i benen är fruktansvärda och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera de. Jag försöker vara uppe helatiden för att få annat att tänka på men de gör att jag får ännu mer värk.

Vad gör man... De står still

Idag har jag legat här en månad och de känns just nu som de kommer bli en till. Hur ska jag orka, hur ska jag hålla humöret uppe.

Träffar helatiden nya människor som tyvker de är så otroligt att jag kan vara så positiv helatiden och vara så pigg och framåt.

Men ingen fattar att allt bara är en fasad, Ibland undrar jag om jag vet hur jag skall vara mig själv för utom för mina nära och kära. Jag tror inte jag kan de.

Men de är ju fortfarande jag, men jag kanske inte visar hur jag igentligen mår.

Nu skall jag lägga mig och se på film. Varit uppe hela dagen så jag måste ligga en stunde nu om jag skall klara mig utan extra tabletter. Men de kommer bli en jobbig dag. Men de skall gå!!! Jag skall ju hem någon gång!!!!!!

Haft underbart besök av en kompis och hennes kille. Så skönt vi satt ute i solen helatiden och de va underbart!!!

Har haft fruktansvärt ont idag så jag har försökt underhålla mig genom att sitta i solen och titta på folk. Fy jag måste distrahera mig helatiden för att få annat i huvudet än smärta. De är tufft.

Men nu ligger jag helt utslagen i sängen och har tagit en tablett för jag måste vila...

Kroppen orkar snart inte mer. Men nu ska jag börja trappa ut tabletterna för att jag skall kunna börja med nya. Fattar inte hur de ska gå...

Nä nu måste jag vila en stund!!

Tack för underbart sällskap idag!!

Trött efter en tur i skogen =) Min lilla pojk <3

Måste ju bara ha något i munnen när man blir klappad. Då hittar man lite pengar på bordet att hålla i =)  

Börjar känna mig ensam igen. Saknar Oskar....

Tänk hur man kan älska ett djur så mycket att de gör ont i själen och de känns som om hjärtat gått i bitar.

Jag skaffade oskar när han va 8 veckor och de va efter en period jag legat här på sahlgrenska i ca 1 år och jag hade gått ner mig otroligt mycket psykiskt och jag såg inget ljus över huvudtaget. Jag hade helt enkelt gett upp. De va den gången jag försökte ta mitt liv, de har aldrig hänt efter de. Men man har tänkt tanken många gånger när man har som värst ont.. Men de skulle aldrig hända idag.

Min familj och vänner stöttade mig massor men jag såg fortfarande ingen framtid i de liv jag levde, på sjukhus.

Men då kom vänd punkten mamma och pappa insåg att de som skulle hålla mig kvar i livet va att skaffa en hund. Jag hade alltid pratat om hund hela mitt liv, de va min stora dröm.

I samband med att de bestämdes att jag skulle få en hund blev de även beslutat att jag skulle skrivas ut och att smärtlindringen skulle vara tillräklig. Så allt allt blev kanon.

Jag hittade en underbar kennel och beslutade mig för min lilla Oskar. Jag låg fortfarande inlaggd när man fick ska komma och hälsa på för första gången. Oskar va då 4 veckor och kallades för Elof =)

Jag va mycket besviken och ledsen för att jag inte kunde åka med, men mamma och pappa åkte dit och uppfödan hade samlat alla köpare och hade information. Så när mamma och pappa kom till mig med kort och en lång lista med info. Blev jag så glad. Mamma och Pappa är väl inga hund människor men de va underbara som ställde upp så.

När Oskar va 6 veckor fick jag permition under dagen för att åka och titta på min bebis. Och de va kärlek.

Jag belv senare utskriven och jag fick hem min lilla Oskar. Tyvärr varade inte lyckan länge. Jag hann vara hemma i ca 3 veckor tror jag innan jag va tvungen att bli inlaggd igen pga smärtorna.

Oskar blev kvar hos mamma och pappa som inte visste något om att sköta en hund. Men vad va allternativet, de fanns inga. Min underbara vän Maria hade Oskar ibland för att avlasta lite grann.

Men nästan varje helg va de på sahlgrenska och hölsade på med Oskar. De va en otroligt tuff tid att vara ifrån honon. Då låg jag inne i ca 9 månader.

Jag såg hur Oskar växte och jag fick ingen möjlihet att binda någon relation med honom. Personalen på avdelningen sprang i omgångar ner för att hälsa på honom. Så de har följt honon hela första året nästan.

Men när jag kom hem och skulle börja träna honom va han ju en vilde utan dess like. Ingen fostran över huvudtaget första 9 månaderna. De va tufft.

Men han har fortfarande endel olatheter kvar och de får jag leva med.

Men jag älskar honom över allt annat och skulle jag förlora honom idag vet jag inte hur länge till jag hade orkat.

Han har räddat livet på mig. Så Oskar min pärla Matte kommer snart!!!!

 Här är mitt tillfälliga hem =(

Alla droger som häll mig någorlunda smärtfri

Om inte annat ganska borta ;)

Tack o lov behövde de inte öppna upp hela vägen. Så såret blev inte så långt. Man jag gillar inte att de satte agraffer som de kallas de där häfft klamrarna. De blir inte lika fina ärr av de. Men de ansåg väl att jag hade öppnats upp så många gånger innan så vad gör de med ett fult ärr.

Säger bara till alla som kan LÄMNA BLOD annars hade inte jag levt idag. Jag har nuom bytt mitt blod flera gånger om efter alla operationer.  

    Här är den jä..a CVK som gav mig blodförgiftningen!!!!

Första turem uppe i rullstol och ska självklart ut och röka. Och vad snygg jag är dess utom ;)

Sitter och halvsover med cigg i ena handenen och kaffet i andra :s Ser inte så stabilt ut =) Men ut ska man!!  

Min nya Cvk som jag hoppas bli av med nu i dagarna, Och den har ännu inte skapat några problem. Jag är så otroligt svår stucken därför får jag alltid cvk inatt för att de både skall kunna ta blodprover och de dropp

Min nya rygg!! Man kan se hur de har fäst stagen ner i bäckent , så nu har jag ingen rörlighet alls kvar i ländryggen. Och jag tror de är vad är som behövt göras för länge sedan. För ryggen har alltid rört sig på ett ända ställe och de skapar en otrolig smärta och förslitning. Så jag hoppas detta ska bli bättre.

Sedan måste nalle brumm få visa upp sig lite. De har blivigt en sak mamma gör. För varje gång jag ligger inne så får jag en ny nalle =) Så jag har väldigt många nallar stora som små. Denna gången blev de en stor. Vet inte om de va för stt de va ett stort ingrepp jag skulle göra. Men de är alltid något hon kommer med vid första besöket de är en nalle. Och just denna nalle har fått va min gråt nalle många gånger denna tiden. Speciellt när jag tänker på Oskar och hem längtan. Så han har fått många duschar =)