Jag har den senaste tiden haft en fruktansvärd känsla.

För snart 2 veckor sedan gjorde jag något riktigt dumt!!!! I ren ilska böjde jag mig hastigt fram och de small till i ryggen. Jag blev för ett kort tag av med känseln i benen ch fick fruktansvärt ont. Jag kände direkt tt nogåt måste gått sönder i ryggen. Men efter som jag har gått igenom så mycket med ryggen så har jag försökt att förtränga de och intala mig själv att de inte r någon fara.

Men nu måste jag nog gör något... Smärtorna bara tilltar och min känsel kommer och går mer ofta nu. Igår upptäckte jag en stenhård knöl vid sidan om ryggraden och de är ingen svulnad utan en stenhård klump. De känns som om de kan vara en skruv

Jag har vid flera tillfällen tidigare när stagen losnat känt detta och  nu har de nog häänt igen. Men jag vill inte!!!

Jag har i flera dagar funderat på att ringa till Sahlgrenska men drar mig för de. Senaste gången stagen gick av ringde jag de och jag fick ett spydigt svar om att jag skulle åka in och röntga mig för att lugna nerverna. Dom tyckte inte jag var klok som kune få för mig att stgen kunnat gå av en 3 :e gång.

Men jag känner de jag känner. Jag vill bli motbevisad, mer än gärna.

Vad är de som gör att stagen lossnar så lätt??? De va inte mycket jag böjde mig fram så jag fattar inte. Då stagen gick av va de likadant. Jag böjde mig fram jätte lite och de small till.

FAN!!!! Vet inte hur mycket man ska orka med!!!!!!

Vågar inte ringa för att få redan på sanningen, jag kan ju ha fel förhoppningsvis!!

FRÅGAN ÄR HUR KALLT SKA DE BLI??

Varför ska man behöva ta så mycket beslut hela tiden?!

Lss handläggaren ringde just för att fråga hur jag vill göra med min tillfälliga utökning av assistans. Jag fick efter operationen utökning av min assistans med 4 timmar. De har varit kanon för att jag har kännt mig tryggare. Men efter nyår går de ut och jag går tillbaka till mina 13 timmar om dagen.

De har varit så skönt att veta att man inte behöver gå och lägga sig kl 22 och sedan ligga kvar där. Jag har jätte svårt att sova pga att jag har så mycket med värk på kvällen. Jag har svårt att ligga still och måste upp ibland och röra mig. Men är jag själv är de riskabelt för jag ramlar så lätt.

De har ofta hänt att jag trillar och kommer ingenstans. Ofta kan ju Oskar hjälpa mig upp, men de beror ofta på hur känslen är i benen.

Så jag vet inte hur jag ska göra.

Ska jag leva med oro eller ska jag söka mer timmar? De är frågan.

De är också otorligt jobbigt att aldrig vara själv också. Men de är tufft att inte göra som man vill.

Vill jag vara uppe till kl. 24 så kan jag inte de för jag har ingen som kan hjälpa mig. Kan ibland känna mig som ett barn som måste gå och lägga sig när mamma säger till. Och de är ingen rolig  känsla.

Så jag får fundera på vad jag ska göra...

Nu va den här.. förkylning =(

Jag skall vara tacksam att de bara är vart annat år. Men när den väl kommer kommer den med besked.

Igår låg jag och sov hela eftermiddagen och hela natten. Hög feber knäcker den bästa.

Hoppas bara de hinner gå över innan fredag. Då ska vi ha gruppträff på Liseberg med Servicehundarna. De är jättemysigt att gå på liseberg med alla lampor.

Så nu håller vi tummarna.

Annars har man ju inte mycket ork nu. Att de kan ta knäcken på en så.

Jg skulle idag på 3 månaders kontroll efter rygg opertionen, men jag fixade de inte tyvärr. Så nu är de bara att vänta och se när jag får en ny tid.

Igår orkade jag ta mig ut i skogen en runda med Oskar. Kaffe va ner packat och massor av kläder på.

De är så underbart att sitta i en snödriva med en kopp kaffe i skogen och se Oskar rulla runt i en snö driva. Juvligt!! Men fy va de tog på krafterna, men de va de värt.

Full fart!!!!

Han kan räcka ut tungan :P 

Igår va jag på Sahlgrenska och träffade smärtläkarna. Båda två va med på mötet. Jag hade även bett min mamma att vara med för att jag känner mig mycket tryggare när jag har med mig någon

Jag får ju alltid ta massa skit om jag kommer själv, så de försöker jg undvika nu.

Mötet gick bra. Vi diskuterade hur framtiden ser ut och hur jag ville ha de.

Jag ville att vi skulle höja metadon dosen från 15 mg till 20 mg morgon och kväll och de tycket dom också eftersom jag har kännt av den senaste ökningen. Sedan pratade vi om att de vore bra om jag kom till någon rehabilitering som är inriktad på smärta. De finns på Östra sjukhuset men de har inte så man ligger inne och jag klarar inte av att åka fram och tillbaka varje dag i några veckor. Så de måste bli en plats där jag ligger inne. De pratade något om att de fanns i Uppsala, men de skulle kolla runt lite och se vad som fanns.

Men de var nog första gången jag gick från smärt mottagningen utan att gråta. Så de känns som de lyssnade på mig för en gång skull. Sedan skulle de även skicka remissen till nevrokirurgen om ryggmärgsstimulatorn så jag får komma på en bedömning. De är bara att vänta och se. Men nu händer de nog inget mer innn jul utan de kommer noh i januari.

Men snart ska jag ju till ortopeden på 3 månaders kontrollen, får se vad de blir av de.

Men idag va jag ute på en långrunda i kylan Kaffe termosen va ner pckad och jag hade massor av kläder. De är så skönt att komma ut så. Jag bara älskar de.

Jag var ju hos veterinären med Oskar för han fäller så otroligt mycket. Så jag bad dem ta prover på honom. Och han va så duktigt, inte ett ryck han gjorde.

Men väntan på provsvaren va lång och jobbit, men resultatet kom och han va frisk som en nötkärna. Son s att man kunde tro han va en unghund om man tittde på provsvaren och huller =) Jag känner mig stolt!!

Han fäller massor för de varit lite mycket för honom nu. Jag har varit bort länge och de har varit jobbit för honom. Men nu är matte hemma igen =)

De blev bestämt igår att jag ska få ett nytt kök. De kommer att ta bort alla underskåp så jag kommer in med rullstolen under diskbänken. Sedan blir de också hissar på överskåpen, så när jag sitter ner så kan jag hissa ner skåpen så jag kommer åt allt. Och de kommer även att byta ut spisen så jag kommer att få en spishäll och ugnen flyttar dom så den kommer högre upp.

De kommer underlätta otroligt mycket men fy vad jobbit de kommer bli att leva allt detta. Köket ligger mitt i lägenheten så jag måste pasera den vad jag än ska ta mig i hemmet.  Men tack o lov blir de inte föränns i januari, för jag kan inte keva i allt detta damm i juletid =) För då ska de pyntas!!

Sedan tittade de även på ytterdörren och där kommer de komma upp en dörrknapp med kodlås så jag slipper hålla på med nycklar och även dra upp dörren. e är fruktansvärt jobbigt för ryggen att dra upp den så de ska bli skönt att slippa de. Jag måste försöka ändra de som kan ändras för att kunna spara krafterna till andra saker.

De blir lätt att man tar ut sig på vardagssaker så som att fixa och dona, men de har jag slutat med för att i stället ex. orka gå en promenad med Oskar.

Jag har ju nu personlig assistent all vaken tid och de är min räddning. Hade jag gjort allt själv hade jag inte klarat av att vara uppe ur sängen mer än max en timme om dagen. Men de kan vara väldigt påfrestande att ha någon vid sin sida helatiden men jag vet att jag inte klarat mig annars, så de är bara att gilla läget =) Men ibland vill jag bara vara SJÄLV!!

Imorgon ska min far komma hit för att snygga till sängförhöjningen. De blev lite akut innan jag skulle opereras så nu ska de bli snyggare och inte bara funktions duglig =)

Idag ringde smärtläkarn. Blev väldigt förvånad att han bara ringde och skulle kolla läget. Han tycket jag skulle höja metadonet ytterligare så nu har jag en höjning både morgon och kväll. Hoppas nu att de hjälper bättre. Jag känner att de blev lite bättre efter höjningen som jag gjorde på morgonen, så jag hoppas.

Sedan så skall jag träffa honom nästa vecka och diskutera hur vi ska fortsätta som han sa. Jag undrar så vad de tycker och tänker!!! Han börja prata om att komma till Östra sjukhuset. Dom har en smärtmottagning där också och jag har varit där två gånger innan.

När jag va där en av gångerna så träffade jag en sjukgymnast som skulle böja och bända på mig för att se i vilka lägen jag fick ont. Då förklarade jag för henne att jag misstänkte att stagen hade lossnat och att jag hade jätte problem med detta. Men då tryckte hon ner mig fort och sa att de kan inte ha lossnat minsan och de ska knarra och knaka i ryggen för de är ju skruvar och stag i ryggen. Så hon trodde inte på mig överhuvudtaget.

En vecka senare gjordes en CT röntgen och där visade de sig att stagen hade lossnat. Och de värsta jag vet är att inte bli trodd och nu vill smärtläkarn att jag skall träffa dom igen. Hm.... Vet inte om jag är så pigg på de

Sedan har även folk från vuxenhabiliteringen varit hemma idag och gått igenom min habiliteringsplan som jag måste göra årligen. Man skall se om måen man satte förra året har blivit uppnådda. så som att sitta bra i rullstolen eller hur jag kan använda köket. Och vad jag kom fram till har inga mål uppnåtts. Eller jo kanske imorgon kommer bostadsanpassnings kvinnan från komunen och ska se hur köket skall byggas om.

Känns skönt att få ett bra kök. De kommer att bli ett höj och sänkbart, sedan kommer alla underskåp bort så jag kan sitta i stolen när jag håller på i köket. Skåpen skall kunna hissas ner och så kommer ugnen att flyttas. Så de är ett jätte projekt.

Men jag får vänta tills imorgon innan jag vet mer om hur de bli. Fast nu är de nog dax att försöka sig på att sova om jag skall orka med en förmiddag med massa ritningar på kök =)

GODNATT!!!