Ursäkta men jag måste! Faaannnnn!!!!

Dagen har varit katastrofal. Vaknar och tittar ut och ser SNÖ!!! Trodde våren var påväg nu, men nej inte då...

Efter de va kaffet slut när jag va jätte sugen på morgon kaffet. Sätter sedan på datorn och efter 5 min blir den svart och sedan kommer de massa text som man inte hinner läsa. Och dator lägger av.

De stod bara att jag inte hade behörighet och jag kunde inte göra något.

Jo just!! jag satte i telefonen för att ladda den och de slår över och den synkroniserar!!! Nej!!! Allt va borta i telefonen!! Har ingens telefon nummer.

Varför!! Jag orkar inte med sånt...

Jag är ingen data expert men tack o lov har jag en bror som är de. Så jag fick honom och han räddade mig, förutom att jag blev av med alla mina kort. Men de är en ny dator så jag har inte hunnit få dit mer än 50 kort max och dom klarar jag mig utan =)

Men ibland undrar jag va fan jag har gjort för fel....

Datorn fungerar igen så nu är de "bara" alla kontakter i telefonen som saknas.

De som är värst är ju alla direkt nummer till läkare och skäterskor som svider mest att jag förlorat. Alla mina vänner kan jag ju alltid få tag på.

Men nu ger jag mig för idag...

Imorgon ska jag ringa Sahlgrenska och se om Ortopeden har kommit fram till något. Jag vet vad jag kommer att få för svar, men jag måste ändå ringa.

De jag kommer få veta är att " Han har tagit papprena och ska titta på de, men du har ju ett återbesök i slutet på april"

Men kan fortfarande inte vänta tills april...

Efter jag har ringt dom skall jag åka till vattenpalatset i Lerum och bara sitta i en bubbelpoll och bada bastu. Hoppas jag klarar de. För jag måste ha värme för lederna nu.

Ska bli underbart!!!!!!

Ja de är sant dom ringde!!!

2 gånger av 10 håller sahlgrenska vad dom lovar, och de gjorde dom denna gång.

Men vad gav de?! Inget!!!!

Skolios sköterskan hade berättat för ortopeden om min rygg och att den knarrar. Men jag tror inte hon berättade allvaret. Om vilka smärtor jag har och hur svårt jag har med att röra mig.

Så läkaren hade tagit mina papper igen och skulle fundera... Men vad är de att tänka på?

Sedan sa hon att vi får vänta och se. Jag skall ju på återbesök till ortopeden i april menade hon på. OM 3 MÅNDER!!!

Jag fick en chock!! Jag förklarade för henne att jag inte vet hur jag ska klara denna veckan. Men hon sa bara att jag får vänta och se vad han gör och händer de inte så får hon sätta upp mig på en telefon tid.

Men hon hade ingen tidsram att ge mig.

Hur jävla svårt ska de vara att fatta!!!!!! Dom förstör mitt liv!!

Men de skiter dom i. De dom inte har ont av bryr aom sig inte om.

De jobbigaste är att jag visste att detta skulle hända. De är aldrig något som gått rätt någonsin när de gäller min rygg och sahlgrenska.

Jag orkar inte kampen om min rätt till att leva ett någorlunda liv.

Jag vet att jag kommer få leva med smärta hela livet eller att jag kommer få använda rullstol/permobil jämt. Men jag vill inte leva med en rygg som är av, som skapar en jävla värk som bara gnager sig fast i kroppen.

Jag känner mig som en belastning, som en igel som suger energi ur allt och alla. 

Jag vill vara den där glädjespridaren som ger energi åt folk inte tar.

Men nu är allt som de är. Jag gör så gott jag kan...

Imorgon skall dom höra av sig från Sahlgrenska om dom kan hålla de.

De har hänt vid ett fler tal tillfällen de har varit så att man väntat och väntat. De är nästan ett under att de kommer ihåg att ringa.

Skolios sköterskan skulle prata med min ortoped imorgon för att se vad kommit framtill. De båda ortopederna som opererade mig skulle ha en diskution för att se vad som kan göras. Så jag hoppas hon ringer imorgon!!!!

Jag vill att de lägger in mig akut och opererar mig med en gång. Vill bara ha de gjort nu för jag står inte ut...

De kanske värkar sjuk att vilja operera sig, men nu vill jag de.

Vid varje rörelse eller andetag flyttar sig stagen och kotorna. De gnider mog varandra och  fan vad ont de gör.

Tänk att bara ha de klart nu och kunna börja gå vidare i livet. Nu står jag bara och stampar.

De hade underlättat för alla om jag hade fått de gjort så snart som möjligt för de är inte bara mig de tär på. Utan min familj och mina nära vänner. Och jag vill inte vara anledningen till att folk inte mår bra. Så nu får de vara bra...

RING NU!!!

Klockan börjar närma sig 05 och jag kan bara inte sova...

Stängde av tv runt kl. 01 och sedan dess bara legat och stirrat i taket. Men nu gav jag upp!!!

De finns inget värre än att ligga i sängen och veta att man måste sova för att orka med morgon dagen. Kroppen värker och är helt utan ork, men hjärnan vill något helt annat.

Tankarna far runt.

Jag var på smärtmottagningen i torsdags och fick träffa båda doktorerna. Blev imponerad att den ena läkaren kom fast han inte skulle varit där.

Jag berättade hur de va och förklarade att de va ohållbart.  Jag förklara hur de lät i ryggen.

De blev väldigt uppröds över hur ortopeden hade skött allting. Så de skulle genast kontakta dom för att se till att de gör något. De kändes så skönt att prata med någon som brydde sig. Tack äntligen!!!

Så nu ska dom höra av sig på tisdag från skolios mottagningen.

Bara att börja vänta igen...

Men nu är mitt stora problem att jag inte kan sova. Oskar tycker inte alls om att jag är vaken så jag får försöka igen.

GOD NATT!!!!!

Skulle till vårdcentralen idag för att be en läkare lyssna på ryggen och sedan kontakta Sahlgrenska. Men vaknade idag och ryggen knarrar inte...

Då va de ingen mening med att gå dit så jag fick avboka tiden. Jag ringde istället skolios sköterskan och pratade med henne om de. Hon skall nu imorgon prata med min läkare för att se vad dom skall göra.

Han sa på senaste återbesöket att han skulle prata med den andra läkaren som vad med under operationen, för att se vad han tycker de skall göra.

Men självklart hade han inte gjort de ännu. Jag fattar inte vad de är som ska vara så svårt!!!

Och de värsta är att han bara skall vara där imorgon, sedan är han inte där på hela februari. Och då händer ingenting.

Men hon sa att om de inte händer något imorgon får jag åka in och sätta mig på akuten. Men fy vad jobbigt!! Träffa nya läkare som inte vet något, som aldrig vet hur dom skall hantera de hela.

Fasen!!!

Men annars har de varit en lugn dag. Grannarna var inne på en kopp kaffe. Jätte trevligt!! Jag älskar att träffa nya människor.

Nu skall jag äta lite mat och sedan ta en runda med Oskar. Sedan är de sängen resten av dagen!!

Har haft fruktansvärt ont idag så de blir en väldigt tidig kväll!!!

Startade dagen med en härlig långpromenad i skogen men Oskar och pappa, Kaffe termosen och hemma bakade muffins va självklart med =)

Oskar älskar att skutta runt i skogen. De finns en väg i skogen som jag kan köra permobien så jag måste gå samma vä tillbaka. Men på vägen in la jag ett spår som fick ligga och gotta till sig. Vi gick vidare och satte oss i solskenet och drack kaffe. De va helt underbart!!!

På vägen hem igen såg vi ett par som hade med sig ved och satt och grillade på en bergstopp. De så så mysigt ut och jag har nu bestämt att de blir grillning nästa vända till skogen =)

När vi gick ´hem hade vi glömt av att vi lagt ett spår, men oskar snappade upp de och då kom jag ihåg de. Pappa tog med sig Oskar och gick spåret och han va kanon duktig!!!

Sedan bar de av till sommarstugan för att titta till den. Massor av snö kvar, de är som att komma till ett annat landskap. De tråkiga var att hela växthuset har rasat in. De har bara stått i 1½ år så jag kan inte fatta hur de bara kan rasa in. Metallen är förvriden och har gått av på flera ställen. Rena måndags exemplaret!!!

Så nu har jag fotat de och skall kontakta tillverkaren och fråga vad de är för skit de säljer... Tråkigt för de va en 60 års present av hanns syskon.

Imorgon skall jag till vårdcentralen för att träffa en läkare. Jag ringde dit i fredags för jag hade så ont så jag nästan inte kunde röra mig. Men fick svar av dom att "vad vill du vi ska göra??" Jag bad om att få träffa en läkare för att han skulle kunna höra hur de låter i ryggen och sedan kontakta sahlgrenka. För dom bryr sig inte. Men jag får väl se vad dom säger imorgon. Jag hoppas så att jag får träffa någon bra som kan hjälpa mig.

Håll tummarna!!!!

Tråkigt!!!

Dagnarna går.. Jag för vissa, men inte för mig.

De känns som om tiden stod still och allt annat bara rinner ifrån mig.

Stagen i ryggen är verklígen inte bra nu. Vid varje rörelse jag gör knarar och knakar de. Jag kan känna hur kotorna förflyttar sig i ryggen och ibland kommer nerverna i kläm och jag skriker som en stucken gris.

Har idag försökt att få tag på någon på sahlgrenska utan resultat. Sedan ringde jag vårdcentralen för att se om jag kan få komma dit och träffa en läkare sim kan lyssna och känna på ryggen. Så kan han sedan kontakta min skolioc läkare och meddela att de inte är som de ska.

När jag va på återbesöket sa han att de hörs ju inget och de syns inget på röntgen plåtarna så vi väntar och ser.

Men nu LÅTER de!!!! Folk som står brevid mig hör de. De är inget som är diskret direkt.

Så nu ligger jag i sängen och kan inte göra något utan att de knäcker och gör fruktansvärt ont.

Jag är inte den som gråter i första taget men nu kan man fan inte stoppa de ibland.

Men vad ska man göra när de inte lyssnar... Känner mig så fruktansvärt makt lös..

Kommer inte att klara mig till återbesöket om 3 månader. Och jag vill inte åka och sätta mig på akuten för att träffa en AT-läkare som inte har en aning om vad dom skall göra. 

FAN!!!! Blir bara så trött på allt.

Förbannad och ledsen!!!!!!!!

Kan ingen bara lösa de åt mig, för min ork är slut....

Då va de fredag ännu en gång. Jag saknar fredagens betydelse. Att veta att man jobbat färdigt inför helgen. Att man fick lov att ta de lungt.

Nu känns fredag som vilken dag som helst. Tycker de är så fruktansvärt tråkigt att gå hemma. Tänk att få jobba, känna sig behövd. Jag har inte jobbat sedan min första rygg operation hösten 2003. Innan dess jobbade jag som undersköterska på lasarettet och jag stortrivdes. Jag älskade mitt jobb och de betydde allt för mig.

Jag skulle kunna göra vad som helst för att få jobba igen om de så bara va någon timme.

Men min kropp vägrar... Om jag inte va så noga med att ha en fritid, inte brydde mig om hygienen, eller va nöjd med att bo i sängen och inte ha ett liv så hade jag kanske klarat av att jobba någon timme i veckan. Men när de ibland är ett heltidsjobb att duscha vet jag inte om de är så bra.

Men jag vill bara känna mig behövd. Känna att jag kan göra en annan människa glad. Jag vill vara uppskattad...

Just nu känner jag mig som ett ner fallet löv som dras med i vinden, fastnar i en massa buskar och slår stenhårt in i en trädstam då och då. Och bara väntar på att förmutna. Men de går inte så fort så de är väl bara att göra de bästa av vad man har.

Men jag har just nu bestämt att de blir frukost i skogen imorgon. Med kaffe och en god macka. Och de är inte illa. Ska se om jag kan fånga Oskar på bild =) Han springer om en tok i skogen så de är inte de lättaste att få bra bilder på honom då.