Jag vet inte längre vad jag känner eller hur jag mår. Orkar inte tänka efter längre.

Allt skiftar från timme till timme. Ena stunden har jag så ont att jag inte vet vart jag ska bli av och andra stunden är de så jag kan orka sitta uppe en stund eller ta en lite promend med Oskar.

Jag kan vara ute på promenad och bara som att vända på en hand får jag så ont att jag nästan blir medvetslös. Men men...

Nu har kallelsen kommit för 3 månaders kontrollen efter operationen. Den 30 nov ska jag träffa min läkare och även röntgen. Jag är så nyfiken på vad röntgen visar, för tidigare gånger har man inte sett att de börjat läka något när de bra gått 3 månader. Men man kan ju hoppas att de börjat läka nu för de borde börj läka.

Tyvärr har värkar de som min rygg läker mycket långsammare än vad de borde göra. Men hoppas!!

Idag kom första snön och jag va ju bara tvungen att ta mig ut i detta underbara väder!! Min kropp va inte så jätte pigg på de, men de va Oskar och mitt hjärta =)

Jag älskar snön och så även Oskar. Så de va på med massor av kläder och du i yrvädret.

Oskar stortrivdes med att rulla runt som en stor snöboll. Han är så söt när han lever upp så och man ser glädjen i ögonen. Han får ju tyvärr inte lika mycket stimulans nu som innan operationen. Jo han får ju jobba flitigre med att hjälpa mig, men han får inte lika mycket "fritidsaktivitet" som innan.

Jag får lägga lite spår inne i lägenheten eller använda aktiveringsleksaker. De är lite roligare att träna med han nu för han har äntligen blivit en mat glad hund som gör vad som hälst för lite godis =) Och de har jag saknar under alla år vi tränat nu. Men de gäller att vara noga nu så han inte blir en rund liten boll, för han har lagt på sig lite undertiden jag legat inne.

När jag är ute med han blir de mycket spring brevid permobilen, så de blir lite annat när jag inte orkar.

Men han är ju bra så underbar. Hade jag inte haft honom hade jag inte varit här.

Jag är evigt tacksam att jag fick tag på denna underbara guldklimp. Tack Anne!!!

Han är allt mattes lille Goldzack Eton John =)

Så skönt att de har varit en hyffsad dag idag. Behövde få lite andrum nu för krafterna va slut. Hoppas nu att de håller i sig!!

Idag har famljen varit hemma och vi har firat mamma och pappas födelsedagar. Dom fyller med en dags mellan rum. Mysigt att bara sitta ner med familjen och prata och umgås, men de är ändå någon man gör alldeles för sällan.

Imorgon vet jag inte vad som händer, jag har inte planerat in något ännu.

Jag har svårt att planera in något för jag vet inte hur jag kommer att må i morgon. De är tråkigt att aldrig kunna planera något.

Men vi får se bad morgondagen har att erbjuda =)

Nu har jag legat i sängen sedan i torsdags eftermiddag. Kan nästan inte röra på mig. Min bröstkorg och rygg gör något så fruktansvärt ont att de blir jätte svårt att andas Varje andetag är plågsamt och jag får ta små andetag.

Jag undrar varför de börjat göra så otroligt ont.

Jag har arit inne på om jag skall åka till Sahlgrenska för de här är inte hållbart, men jag kan inte ligga på båren i ambulansen. Risken är att jag blir medvetslös när jag ligger där på grund av smärtorna. Så än så länge har jag valt att stanna hemma.

Men fortsätter de så här måste jag åka in. Men jag VILL INTE!!!!!

Fast kan man inte gå på toaletten eller nästan inte andas så har man inget val.

Lite nervös för att jag skall ha fått någon infektion i ryggen. För jag har nog feber och smärtan på de, sedan har jag ingen ork alls. Och hoppas inte blodförgiftningen kommer tillbaka.

Men än fixar jag inte att åka in och kolla upp de. Så jag får ligga här...

De är underbart väder ute och jag ligger i sängen =( Hoppas medicinerna hjälper snart så jag kan ta mig upp. Men upp ska jag!!

Jag måste snart komma ut lite mer. Att bara ligga i sängen hela dagarna kan ju t knäcken på den bästa,, så som jag ;)

Nä, jag måste till affären och handla lite mat kylen gapar tom.

Jag måste få känna av solen lite och få energi, mitt lager är slut.

Just nu håller jag på att försöka mig på i att få tag i en smärtläkare. Och de går så där. De blir en annan läkare än min ansvariga som ringer. Hoppas han kan hjälpa mig!!!

Vet inte hur länge till jag fixar detta..

Undra om han kommer göra något åt min medicinering eller om de blir den vanliga kommentaren " Kan inte ändra ngot för jag är inte din ansvariga läkare"

Fy jag börjar kunna detta nu... Men snart vet jag vad som händer.

Blir de ett fortsatt liv i sängen eller inte?! 

Idag firar mina föräldrar 30 år tillsamman!! De är väl drömmen man har. Att leva lycklig ihop med sin man hela livet. De är så vackert när kärlleken finns kvar.

Så vill jag ha de! Men först kan de va bra att hitta den rätta innan man börjar tänka i dom banorna.

Fast mitt stora problem är att jag inte släpper in någon i mitt liv. De är dumt men jag tänker att om jag släpper in någon i lvet belastar jag ju honom med mina problem och de känns så fel.

Men jag kan ibland även önska att jag hade någon att kunna dela allt med, så hade de kanske inte känts så tungt alltid.

Men men vad gör man.

Nu önskar jag bara mor och far fortsatt lycka och kärlek <3 <om två år firar de 30 årig bröllopsdag!! Och då ska de firas ordentligt =) Något ska jag fixa till =)

Idag är de sista dagen på denna månaden. Tänk va tiden går fort.

För första gången på 10 år har jag missat att gå ljus i alingsås. Är väldigt besviken... Men de blir ju att ta igen de nästa år. Får väl gå två gånger då =)

Ja de händer ju inte mycket nu. Jag ligger i sängen, går upp och tar en kopp kaffe och cigarett sedan är de tillbaka i sängen igen. Så mina dagar är inte så spännande =(

Idag va min far här och hjälpte mig fixa ordning i extra rummet. De va väldigt rörigt men nu kan jag ju ta mig in där. Så de är skönt att de har hänt något idag.

Men annars är dagarna otroligt långsamma.

För en stund sedan gick min bästa vän. De är så underbart att få dom här små besöken. Jag orkar ju inte sitta uppe så länge. De är skönt när man har personer runt omkring sig som förstår att man kanske inte kan sitta uppe mer än 10 minuter. Jag har svårt att säga ifrån att ex. nu måste jag gå och lägga mig. Jag kan sitta och kämpa till svetten rinner i pannan för jag har så fruktansvärt ont. Jag kan sitta och bita mig i kinden tills blodet rinner.

Jag måste lära mig att säga ifrån!!!

Därför är de så skönt när jag får besök av min bästa vän som ser i mina ögon att nu är de bra. Jag behöver inte kämpa.

Jag älskar att träffa vänner och jag önskar att jag hade orkt ta mig ut mer och träffa alla.

Men nu är de som de är och jag får acceptera de.

Jag är helt slut!!! Som människa...

De börjar bli riktigt jobbigt nu med värken nu. Har inte orkt någontin på flera dagar. Är så trött på detta nu. De känns så ensamt...

Men jag fick besök av två vänner idag, så skönt att träffa lite annat folk än assistenterna. Vi tog en kopp kaffe och sedan satt vi och pratade minnen.

Jag känner att mitt sociala liv blivit lidanade, men jag orkar inte. Kraften att orka sitta upp längre än tio min finns inte.

När ska den komma tillbaka?!

Jag känner mig helt slut...

De har varit världigt mycket igår och idag. Igår va de soff bytar dag =) Mio tog tillbaka den gamla soffan och gav mig en ny pga att tyget var felproduktion, de blev så nopprigt. Så nu hr jag fått en helt ny. Va väl inte riktigt den färg jag hade tänkt mig. Men de blev bättre när den kom in och va installerad =) Så de va skönt.

Sedan under tiden mio killarn montera ihop soffan kom husvärden och skulle fixa lite i lägenheten. Så de blev lite mycket. Och jag satt upp alldeles för mycket, så ryggen har gjort jävligt ont.

De blev bra!!

Idag har jag varit hos min rehab läkaren. Hon skriver intyg som jag kan behöva ha till försäkrnings kassan. Och nu är de dax att ansöka till nu aktivitetsersättning. Men just nu känns de helt otroligt att de skall behövas för jag känner mig helt kass. Men de är klart dom skall ha sitt intyg.

Fast allt blir så jobbigt när kroppen inte orkar att behöva på med massa kläder och ge sig ut i skit väder för att träffa läkarn.

Så nu kommer de inte bli annat än sängen de närmate dagarna.