De är så skönt att äntligen vara fri!!!

Första gången på flera flera år som jag idag för första gången känt mig helt lycklig inom mig. Och att jag äntligen fått mitt självförtroende tillbaka som jag saknat sedan gymnasiet.

Tänk att de kan bli så...

Jag kan känna mig hängig och dålig utan att behöva visa en fasad för att skydda andra. Slippa hålla ihop mig och tänka på allt jag sänger hela tiden för att inte behöva få höra att man är de ena och de andra.

Och om de nu skulle vara så så kan jag skaka av mig de och gå vidare. För de har JAG gjort.

Så nu har min facebook blivit ränsad för att bara ha människor där som jag vet vill ha kontakt med mig och att veta att de inte finns baktankar och åsikter om allt.

Tyvärr kan ju vissa bli lidande men de är vad de är. Jag blev lidande och känner man mig väl sedan innan har jag alltid tagit åt mig åt precis allt!!

Men nu är de inte så. Jag kan nu tänka ett steg längre och eftersom de är väldigt roligt att skriva om vad jag gjort och inte gjort så måste jag betydigt mycket för vissa människor eftersom man lägger ner tid på att bry sig om mitt liv.

Men de är roligt att man kan bidra till roliga samtal och många disskutioner =)

Men för min del tog de stop idag. Nu är jag klar och jag har alldeles för mycket omkring mig för att lägga mer tid på de. Så jag är klar tack o lov =)

Annars har de varit toppen sista tiden. Jag har valt att inte skriva på länge av massa orsaker. Men nu är jag igång igen.

De senaste månaderna har varit full späckat!!! Både bra och dåliga saker har hänt och de kommer att komma en tid då jag berättar om allt.

Men jag har kortfattat opererat mitt knä då min knäskål hoppade urled närmare 15 ggr. Så idag va de första återbesöket efter operationen. De stramade upp ledband och korsband så jag måste fortfarande ha benet rakt. Och de är ju pga att jag läker dåligt. Men nu har jag lärt mig att köra runt med ett långt ben i vädret och jag har klarat att ha mina hundar utan problem trotts min sjukdom.

Men man lär sig att hantera de och de är djuren som går i första hand så därför flyttade jag fram operationen för att hinna gå klart unghunds kursen.

Och jag har även fått ställt ut lilla Frasse två ggr och de har gått kanon!!! Han är en otroligt duktig kille som redan hjälper mig att plocka upp saker och har lite lätt börjat träna honom på att dra av strumporna. Eftersom jag är väldigt mån om att han ska hållas bra i höfter så vill jag inte ut och gå några långa rundor utan vi kör korta rundor och mer hjärngympa. Min tanke är att inte gå för fort fram utan låta honom mogna och även låta allt smälta in efter både valpkurs och unghundskurs.

Jag vill inte stressa utan ta lite i taget. Men han är väldigt träningsvillig och följsam.

Så allt kunde inte bli bättre!!! Så skönt, jag njuter!!

De sista dagarna har varit riktigt tuffa.

Jag har varit på hundkurs både måndag och onsdag i göteborg.

De är väldigt långt att åka men jag storm trivs att gå på hundens hus så de är de värt!!

Men efter att åka dit blir ju kroppen helt slut. Det känns som om kroppen har sagt upp sig ;)

"Jag vill inte vara denna kroppen mer för du sliter ut den alldeles för mycket!!" ;)

Jag försöker varje dag att lära mig att lyssna på kroppen, men de är väldigt sällan jag sköter de. Under flera år har jag försökt att lära mig de. Men de är nog något som tar väldigt långtid.

Denna veckan har varit väldigt rolig om jag bort ser från värken.

Valp kursen har varit otoligt givande trotts att jag vet nästan allt som tas upp där. Men man lär sigändå alltid något nytt. Och Frasse får träna med störning. Och sedan bara titta på hundar.

Han skötte sig exemplariskt under praktiken. Han lyssnade jättebra på mig. Men under teorin när han bara skulle ligga stilla va han så övertrött så han skulle bara tugga på rullstolen och tugga på mig.

Jag blev otroligt förvånad för de gånger vi har varit och tränat passivitet i byn har han bara lagt sig brevid min rullstol och somnat. Så detta va inte likt honom.

Alla andra valpar somnade utom Frasse =)

Instruktören fixademed toarullar med godis i och mjölk kartonger med godis i allt för att han inte skulle bita på rullstolen.

Han va ett litet monster ;p haha

Men han är mitt lilla bus frö och jag älskar honom!!!

Från en sak till en annan.

Imorgon spelar mitt kusin barn Mimmi Löfwenius EM Final mot Spanien. De är så roligt att de går så bra för henne. Jag minns så väl när hon va liten och jag passade henne. Jag va ofta och passade henne och hennes bror. Vi busade och lekte. Och tänk vad tiden gått fort. Nu är hon 18 år och vuxen.

Jag kan inte fatta de. Jag hittade ett kort för ett tag sedan på henne och mig när vi hade målat så vi hade färg i hela ansiktet. Nu spelar hon fotboll nästan på heltid och där imellan går hon i gymnasiet. Nu spelar hon för kopparberg/göteborg i allsvenskan och även i landslaget.

Hon va duktig fotbollsspelare redan som liten och vi va ofta och tittade på matcher.

Hon är min lilla gull unge även om hon nu blivit vuxen. Hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta <3

Så nu ska de hejjas i morgon. Jag har tyvärr inte eurosport 2 som matchen visas på. Men jag får titta på play kanalen på datorn istället. De kostar visserligen 59 kr men de är de värt!!!

Så kom igen nu tjejer!!  Kämpa på!!!!!

I måndags va de dax för första tillfället på hundkursen.

Jag går på Hundens hus i Göteborg. Pappa hade lånat ut sin bil till mig så assistenten kunde köra.

De är så krångligt när man ska ta färdtjäns när man har tider att passa.

Så vi åkte. På vägen ner blev hon fotad av en fart kamera. Hon körde mer är 20 km för fort. Direkt när de hände säger hon till mig att jag ska be min pappa att säga han inte visste de va som körde bilen. Hur jävla du får man vara.

För de första ska inte jag prata med pappa om de utan hon, och för de andra ska jag be min pappa att ljuga.

Jag vägrade och sa att hon fick prata med honom. Då blev hon vansining och sa att de va på grund av mig detta hände för hade de inte varit för att jag skulle på kurs hade de aldrig hänt. VA!!!!

Sedan så skyllde hon på att bilen gick så fort och att hon har ett speciellt tryck när hon kör sin bil så därför fattade hon inte att de gik så fort som de gjorde.

Men vad har man hastighetsmätaren till??

Sedan sa jag inte ett ljud. Under tiden kursen va pratade vi som inget hade hänt.

Men på vägen hem började samtalet igen. Jag va elak som inte kunde vara tyst om vem som körde.

Varför kan man inte bara så för vad man gjort??

Hon ska vara glad att de inte fotade henne när hon körde 100 på 50 väg...

Men tillslut när vi började närma oss hem frågar hon mig om jag trodde hon va någon jävla pass upp. Jag bara sa hela tiden hämta de, hjälp mig med de...

Men hon är ju min assistent, min högra hand. Ska hon inte hjälpa mig då?? Eller ska jag gå ner på knä och be snällt.

Snälla du skulle du kunna vara snäll och hjälpa mig lite snabbt!!!

Nä!! Nu är jag glad att jag slipper henne mer. Hon hade bara prov anställning och de fungerade uppenbarligen inte.

Man tack o lov har jag andra underbara assistenter som inte klandrar mig för allt som går fel.

Tack till er!!!

Så idag är de kurs igen och idag behöver jag inte oroa mig =)

Nu har jag varit i stugan i snart en vecka. De är anledningen till att jag inte skrivit på ett tag. Här ute har jag väldigt dålig mottagning på internet så de går inte att skriva. Men idag fick jag låna mina föräldrars mobila bredband så nu går de bättre!!

Den senaste veckan har varit den bästa på länge!! Jag va och hämtade hem min lilla valp i torsdags förra veckan och att har gått jättebra sedan dess. Han är super lätt att ha och göra med och jag har fått ny energi.

Värken i kroppen har hållt sig lugn tack o lov. Och tårna känner jag knappt av längre. Jo kanske om jag råkar slå till dom så gör de jäkligt ont!!!

Men annars flyter de på. Oskar är väl inte super glad att de kommit in en valp i huset, men han gör ingenting. Han bara ligger och tar allt när lilla Frasse kommer och tuggar på honom. Men jag hade inte väntat mig något annat =)

De senaste två dagarna har de varit fint väder. Kroppen mår så mycket bättre av värmen och jag kan röra mig mer. Fast väder omväxlingarna känns och jag hoppas snart att värmen är här för att stanna.

Igår va jag och hundarna ute på årets första svamp runda. Vi hittade ganska mycket sommar kantareller och Frasse ville gärna vara med och plocka. Han va framme och luktade på dom och hoppade sönder dom. Ett par gånger fick han tar på påsen med kantareller och sprang iväg med dom överlycklig för sin fina skatt han hade hittat =)

Så de som blev kvar i påsen va liter sönder trasade små svampar. Men men de ska han få ge igen när han blir större och lärt sig söka kantareller ;)

Men just nu får han göra nästan vad han vill för han är lika söt ändå <3

Tänk att djur kan ge en sådan livsglädje och energi. Bara genom att titta på dom får en att orka med nästan vilka helvetes dagar som helst.

Men igår va de en tufft dag. De strulade med mycket igår. Men de är bara att glömma och gå vidare!!

Fast de kan vara väldigt svårt ibland.

Men nu är de en ny dag med nya utmaningar. Och idag har allt bara varit skönt!!

Just nu ligger Oskar nere vid fötterna på mig och lilla Frasse ligger i knät <3 De kan inte bli bättre än så här!!

Efter en tuff tid efter operationen i tårna har de börjat vända. Första tiden låg jag bara och skakade av smärta. Man förstår ju varför de gör ont när dom knäckt benen i tårna och spikat ihop dom igen. Fast jag kan inte minnas att de gjorde lika ont förra gången. Men tack o lov förtränger man de värsta.

Och nu är de på bättringsvägen.

Förra veckan va jag på vårdcentralen och la om de. Men de på operation hade nog inte tänkt till när de la om de efter operationen för de hade först tejpat runt varje tå och efter de lindat in dom med kompresser. och eftersom de blöder mycket efter operation hade allt satt sig stenhårt så sköterskan hade först fått blöta upp allt för att få bort de och sedan dragit bort tejpen. De va ingen härlig upplevelse!!

Sköterskan sa att jag såg ut som frankenstiens monster och de va ju trevligt att höra. Nog för jag snart är gjord av stål men de där va ju att ta i ;)

Så nu är de bara 4 veckor kvar tills spikarna ska tas. Stygnen ska jag ta på onsdag så de blir skönt. Men jag bävar för spikarna. Fast de är något som måste göras..

Sedan va jag hos ortopeden förra veckan och fick klar tecken att sluta med antibiotikan. HURRA!!!

Nu har jag nästan ätit antibiotika i 1 års tid. Så nu hoppas jag verkligen att infektionen inte kommer tillbaka. En infektion i ryggen kan vara svår att få bukt med, men nu ska de vara bra har jag bestämt!!

På torsdag åker jag upp till Stockholm för att hämta hem valpen. De ska bli så underbart!!!

Jag kommer åka till stugan och vara där med valpen för att de bara ska vara vi. Inte en massa människor omkring oss helatiden.

Valpen är vald och kommer vara en följsam lyhörd liten kille.

De kommer äntligen bli liv i huset och Oskar kommer få sig en lek kompis.

Så nu faller alla bitar på plats äntligen.

Men nu får jag säga godnatt för de är upp tidigt imorgon!!

Nu har jag varit hemma ett tag. De är otorligt skönt!!

Under den sista tiden på sjukhuset hade jag gått ner mig otroligt mycket. Jag slutade höra av mig till folk och jag valde bara att va själv. Mycket av anledningen till de är att skona andra från att höra på mitt gnäll. Dag ut och dag in. Men vad gjorde de... Jo de gjorde att jag förlorade massor av de som stod mig nära.

Att bara höra hur jobbigt man har de kan ju ta knäcken på vem som helst. Jag vet sedan innan att folk som varit omkring mig tyckt de varit väldigt jobbigt så därför har jag lärt mig. De bästa är att le och se glad ut eller bara fly som jag gjorde denna gången.

Fly från alla som jag inte kunde hålla uppe masken för. De slutade med att jag bara förstört för mig själv.

Varför undanhålla saker för mig? Varför aldrig fråga om jag kan hjälpa till? Varför får jag aldrig finns där?

Varför vill en del att man ska vara en hjälte som klarar allt? Och varför kan jag aldrig bara få vara jag?..

De är så många frågor jag har som jag aldrig kommer få svar på. Ljug inte för mig för jag vill veta sanningen.

Men men jag kan inte vara någon annan än mig själv. Jag kan inte vara med människor som jag aldrig har gillat. De är inte jag. Jag vill trivas i de sällskap jag är i.

Jag vill vara med folk som vill vara med mig för den jag är och inte min fasad.

Så nu är de bara att släppa taget och hoppa. Sluta anklaga mig själv för något som inte finns.

Jag har de så bra som jag har de nu, men de finns ett svar som jag vill ha. Varför??

Något annat =)

I torsdags fick jag äntligen opererat mina tår. De är en operation jag skulle gjort redan för 3 år sedan men ryggen har sagt stopp hela tiden. Senaste kallelsen fick jag i februari men då hade stagen gått av. Men nu är de gjort. Jag kan äntligen lägga de bakom mig och hoppas på att jag blir av med den jäkla värken i fötterna. De är aldrig något jag pratat om så eftersom ryggen har varit de stora problemet hela tiden, men de har varit riktigt tufft. Tårna har som mina fingrar legat dubbelvikta så jag har trampat på dom varje steg jag tar. Såkallad hammartå på alla utom stor tån. 

Men nu är de äntligen gjort. De bryter leden på några ställen och kortar av tån så sätter de sedan stift rätt in för att tårna ska läka rakt. Stiften ska nu sitta i 7 veckor och de första dagarna har varit för jävliga. De har gjort ondare än vad jag väntat. Så nu ligger de i hög läge för att svullnaden ska lugna ner sig. Om en vecka är de nog lugnt =) Bara vänta och se =)

Nu har jag varit i Perstorp sedan i onsdags. De är sådan lycka när jag kommer hit.

De började för några årsedan när jag träffade Erika min tvillingsjäl på inprovningen till servicehund. Vi hittade varandra direkt bara genom att titta på varandra. De kändes som vi känt varandra sedan länge.

Jag jag glömmer aldrig första gången jag skulle åka och hälsa på. Jag va jätte nervös för att jag skulle träffa alla i släkte. Erikas mamma skulle fylla 50 år.

När jag väl kom ner va jag panikslagen för att de va dax att gå på 50 års fest.

När jag väl kom dit va de som jag känt alla sedan innan. Alla tog emot mig med öppna armar. Jag va på bara några timmar en i familjen.

Efter ett par år förlorade vi Erika. Hennes epilepsi tog hennes liv och min värld rasa samman.

Men jag förlorade tack o lov inte min extra familj. De är en del av mig som jag vet alltid finns.

I alls smärta och i alla motgångar vet jag att jag bara kan ringa och prata en stund. De lyssnar alltid.

Nu försöker jag åka hit några gånger om året. De är som min fri stad.

Men när jag kommer hit blir jag alltid påmind igen om att Erika inte finns mer. När jag är hemma kan jag inbilla mig att hon bara är bortrest. Men när jag väl åker förbi hennes gamla lägehet så vet jag.

De första jag gör när jag kommer hit är att lägga blommor på graven och sitta där en stund.

Nu denna gången har vi tagit de lugnt och bara umgåtts med familjen. Små pojkarna är så goa att busa med, spela spel eller bara titta på tv:n ihop med.
De här är en del av mig och kommer alltid att vara. Så även Erika <3

Nu är helgen över och min syster dotter har åkt hem. Hon har varit här hela helgen och de har varit jätte mysigt.

I lördags var vi på stan och de märks att jag varit borta länge för jag träffade massor av folk jag inte sett på länge. Många ville stanna och prata för att fråga hur de är. De är härligt att veta att folk tänker på en när de är som värst.

Så efter en mysig dag på stan blev de spa kväll med melodifestivalen.

Under dagen idag har hon hjälpt mig att klippa gräs och städa av inne. De är så otroligt jobbigt att inte kunna göra de själv. Jag tycker de är mysigt att ligga och fixa i landen, men de går ju inte längre.

Och idag firade vi mamma på mors dag. Min bror, mamma, pappa och syster dotter va här hemma hos mig och de blev smörgåstårta och jordgubbs tårta =)

Men nu är jag helt slut. De har varit en intensiv helg så kroppen har gett upp helt.

"Allt gott som inte har något ont med sig" Eller hur säger man ;)

 Imorgon blir de planering inför Stockholms resan. Valpen är leverans klar 21/6 Och jag tänkte åka upp redan den 19 för att se mig lite omkring när jag ändå är där.

Men nu den 7/6 ska jag in och operera tårna äntligen och denna gången ska de bli av för jag har väntat i över tre år. Jag skulle gjort de redan i februari men då hade stagen gått av så de blev ingen. Så nu ska de göras för jag vill ha allt avklarat för att sedan kunna gå vidare.

Men nu ska jag bara hitta en assistent som kan åka med till Stockholm. De kommer bli en jobbig resa och hem vägen kommer inte bli lättare när man har en valp med sig. Stanna och ut och rastas lite titt som tätt. Men vad kul de ska bli för då är han MIN!!!

Så nu tycker jag veckorna kan gå så jag får pussa lite på honom. Och utan alla som ställt upp med bidrag till valp hade jag aldrig fått uppleva detta. Så jag vet aldrig hur jag ska kunna tacka!!

De som återstår nu är 2000 kr jag håller på att försöka få ihop till. Och sedan är de min lilla pojk jag kommer hem med.

Valp kursen är redan bokad och kommer starta på sen sommaren. De ska bli så roligt!! De känns som jag fått nytt liv igen. Vore de inte för mina hundar så hade allt varit väldigt tungt. Men de är alltid glada och älskar mig oavsätt jag har en dålig dag och bara är ledsen eller jag är på toppen humör.

Så ännu ett stort tack till alla som gör detta möjligt <3