Ja som jag skrev igår så skulle läkarn komma, men han dök aldrig upp. Men jag hade inte väntat annat.

Idag är de samma bud. Läkarnen skall komma och jag ligger och väntar. Men de blir nog inget idag heller.

Hur länge skall man behöva kämpa?! Kroppen orkar inte mer, smärtorna tar knäcken på kroppen och den säger stopp!!

Hur ska jag orka... Vill inte ha dessa smärtorna mer.

Natten har varit väldigt lång. Har en väldigt förvirrad dam brevid mig som har skrikit men tack o lov kördes hon ut vid midnatt och de blev lugnt. Men de va omöjligt att sova pga värken, men slumrade till vid 05. Och den sömnen blev inte långvarig när dem förvirrade damen blev inkörd på salen igen vid kl 05,30. Hurra en halvtimme hann jag sova. Och de va ett fruktansvärt uppvaknande, till ett gall skrik utan dess like.

Men de är ju synd om den gamla damen för hon är väldigt klar ibland men ofta sviker minnet.

Men nu siktar jag på att sova inatt för hon flyttas idag =)

Min gamla ortoped skall komma fick jag höra av sköterskan.

Börjar bli lite rädd nu. Jag blir värkligen rädd när jag skall träffa honom.

Jag har fått ta otroligt mycket skit av honom och har jag inte med mig någon blir de alltid så,..

Fy gillar inte detta att bara ligga och vänta tills han kommer. Och varför kommer han inte in, han va här för en halvtimme sedan och gick i korridoren. Kom in bara så jag får de över stökat!!

Annars inget nytt. Den nya medicinen har jag fortfarande ingen efftekt av ännu.. När fan ska den komma då?!

Men nu skall jag ifråga sätta varför de inte öppnade upp hela vägen och tittade vid övrestagfästet. Jag har haft jätte problem sedan ett år tillbaka med domningar i armarna och de känns som bröstkorgen ska explodera.

Men han tog väl inte till sig de som allt annat.

Och efter att de ställde om ryggen så blev de ännu värre. Så de är de som är värst nu.

Har så jävla ont!!!!!

Spanar ut genom Sahalgrenskas fönster

"Nu tar vi kopplet och går för att vara här vill vi inte va"

Min lille kille <3

Hårt arbete på sahlgrenska!!! 

Helt otroligt!! Vad ska jag upp och göra kl. 7,30 på en söndag. Jag hade alla förutsättningar för en god sov morgon, ensam på salen, somnade kl 04 och behövde bara få sova!! Hallå! Varför?

Men allt hänger på vilken personal som jobbar och idag va de en som ja vad ska man säga ogillar mig eller nått åt de hållet. Så de är ju klart hon tycker väl inte att jag behöver sova lite extra.

Morgonen innan fick jag en underbar sovmorgon till kl. 10,30 och då hade de varit kaos på rummet under natten och fyra patienter på salen. Men jag lyckades sova där på morgonen trotts allt ljud.

Idag är en stor dag!! Min lilla Oskar kommer hit och hälsar på, han skall även få lite skönhetsvård så som klo klippning =)

Han har ju inga problem med något så sitter ju bara stilla och tittar med sina vackra bruna ögon. Han är för go min lill kille!!!

Vänskap är bland de bästa som finns!! Utan den hade jag inte kommit långt i allt detta kämpande.

Utan mina vänner hade jag inte varit människa. Jag hade inte sett anledning till allt lidande jag står ut med varje dag.

Jag kan känna mig väldigt ensam ibland i allt detta, men jag vet ju att jag har mina vänner. Men ibland kan de negativa bryta igenom och jag känner total ensamhet och detta är när jag har som mäst ont och ligger ensam i sängen och kan inte röra mig för de gör så jävla ont. Då blir allt så påtaglit om hur de kunde bli om jag inte hade mina vänner.

Jag tror jag hade blivit liggande heladagarna och bara kännt all smärta.

Men tack vare mina vänner som står ut med att vara med mig, för ibland går de lite långsamt eller jag kan inte delta i allt. Men de finns ändå kvar fast jag inte fixar allt, eller ibland får de höra mycket prat om hur ont jag har.

Jag försöker hålla igen så mycket de går men ibland väller de över, tyvärr är de oftast en och samma person som alltid får ta de. Och hon finns ändå vid min sida i vått och torrt. Tack!!!!

Dagen i dag har varit otrolig på många vis.

Min syster och hennes familj va här idag och vi har inte setts på jätte länge. De va här i flera timmar. De hade packat med fika och jag fick massa fina presenter. Men de finaste va breven barnen hade skrivit. De va så personligt och de skrev från hjärtat och så va de kort på dom =) Så underbart!!

Sedan va Emmelie och Kristoffer förbi en snabbis tyvärr samtidigt med min syster så vi fick inte pratat så mycket, men jag vi lördags godis och cola =) Tack ni är så underbara, och förlåt att de inte fanns tid till att prata.

Men för en liten stund sedan ringde jag min underbara Maria för komiparna där hemma skulle ut och festa ikväll. Jag ville självklart ringa och säga hej till alla. Men fy va de va jobbigt när vi lagt på... Allt bara brast...

Hemlängtan bara vällde över mig och tårarna bara rann... Jag saknar alla och hade så gärna varit med.

Men fy vad jag vill hem och jag får inte tårarna att sluta rinna.......

Vänskap är något heligt!!

Och min underbara ängla vän Erika saknar jag något fruktansvärt. Behöver dig nu mer än någonsin. Älskar och saknar dig så!

Tänk att man kan sakna någon så mycket att man inte vet vart man ska bli av?! Och speciellt när man har de som svårast. Behöver dig...

Du vila nu i vår ängla himmel, men kommer aldrig lämna våra hjärtan för där har du lämnat djupa avtryck <3

<3 Mitt hjärta är Ditt hjärta <3

Hur ska de bli kan man undra när de inte vet vad komunikation är..

Man kan ibland undra om de är bättre att varje patient som är klar i huvudet borde ha hand om sin egna journal så de kan bli lite ordning. Hm... jag hade gärna gjort de =) För jag är ju ändå den som samman länkar läkarna och komuniserar imellan dom. Dom frågar mig och jag ställer frågan vidare till till nästa läkare.

Ja dom är ett släkte försig. Hur ska detta sluta?! hahaha

Jag är ju sahlgrenskas försöks kanin och har varit länge nu.

Sedan fattar jag inget av vad smärtläkarna pratar om för de är olika hela tiden beroende på vem man pratar med.

Men nu hoppas jag på att min lilla Oskar kommer och hälsar på i helgen. Måste ringa och övertala mor och far att ta med han på söndag när de kommer =) Så håll nu alla tummar att de lyckas!!! Ska nog ringa nu och se om jag kan prata lite ;)

Oj vilken morron!!

Jag började känna av värken redan vid nio, men ändå skulle jag in i duschen. De va bara ett måste, såg ju inte klok ut i huvet!! Så smärtorna på väg och jag in i duschen.

Efter va de inte speciellt bra...

Efter en lite stund kom ronden och då säger läkaren "Ja Louise du åker väl hem idag?" VA!!!!! De finns ingen komunikation på detta ställe överhuvudtaget. Smärtläkarn sa att jag tidigast åker hem i mitten på nästa vecka, och de sa ha för tre dagar sedan.

Hmm... Börjar fundera på vart man är?!! Är de ett sjukhus detta?

Jag skall skickas hem med extrema smärtor som jag inte kan hantera. Fattar inget!!

Efter läkarn gått bad jag om att få smärtstillande. Efter en halvtimme ser jag sköterskan komma med kaffe och smörgås och ska gå och äta frukost utan att ha varit hos mig med smärtlindring. Okej att de behöver ha rast men jag kunde nästan inte andas för jag hade så ont. De tog en timma och en kvart innan jag fick smärtlindring. Och tack o lov sa jag till om de innan smärtan va som värst Just för att jag inte ville nå smärt toppen för den är så svår att bryta. Men nej jag kom dit innan sköterskan kom.

Sedan efter duschen så lossnade cvk förbandet och de måste vara helt återförslutet för att infektions risken är så stor. Och speciellt eftersom jag just har haft blodförgiftning. Men jag duschade kl. 9 och de har fortfarande inte bytt förband och klockan är nu 12. Sedan hänger den ju löst och de gör väldigt ont när den hänger och dinglar för de drar i styngnen. Den är ju fast sydd på några ställen.

Men men han har väl inte tid... Han står här just nu men har ännu inte nämt något om de. Ska bli spännande och se hur långtid de ska ta.

Forsättning följer!!!

Fy fan vilken dag!!

Har legat och sovit nästan heladagen förutom ett par timmar mitt på dagen, men då låg jag i extrema smärtor... Kunde inte andas nästan och viste inte vilken sida jag skulle ligga på. Jag brukar ivanliga fall hålla på med allt och lite till när jag har ont för att t'nka på annat än värken. Men inte änns de orkade jag. Kunde inte änns röka och då är de illa.... Riktigt illa!!!

Smärt läkarn hade ordinerat sprutor med antiinflam. men han kunde inte skriva in de på ordinatíonslistan. för de behövde en annan läkare göra. Fattar inget.

Smärt läkarn va här på förmiddagen, men ändå va de inte klart när jag legat i fleratimmar med smärtor som höll på att ta livet av mig. Kl, 16,30 fick jag sprutan och då hade jag bett om de sedan kl. 13. Men han sköterskan hade inte försökt att få tag på en läkare försänns då.

Kan inte fatta detta. Sedan är de en medicin som bara används på operation så de finns inte på avdelningen. Så först måste sköterskan fråga avd. chefen för att få ett ok att beställa hem de.

Kan ni fatta!! Man har en patient som fått ordinerat en medicin men ändå måste man få ett godkänt från avdelningschefen innan man beställer hem de.

Fattar inget, vart är sjukvården påväg?!

Men sprutan hjälpte! Så jag blev männiksa igen en stund nu. Men får jag en tablett till av metadonet så stensover jag väl igen.