Under all kretik!! Men får de som en gratis bantningskur. Men de blir förvisso hämtmat en gång i veckan =p Men man kan ju inte svälta =)

Har varit ute och fotat lite idag, men de ör inte mycket att fota vid ett sjukhus. Men en liten blomma eller stople kunde jagballt hitta =)

Jag saknar min underbra Oskar så mycket.... Jag behöver honom nu!!!!!!!!!!!! Han är min styrka, min kärlek, mitt allt. Han är mitt hjärta <3

Fick faffat tag i en hund ägare med två hundar utanför idag och jag va ju självklart framme och fråga om lite klappar =) Han tyvärr inte med så mycket för de skulle iväg, men de va ju lite vovve kärlek.

Men inget slår min Oskar <3

  Men självklart saknar jag min kära Svea <3 Mitt lille bus frö. Men henne kommer jag nog inte känna igen när jag kommer hem efter att bott hos mor och far. För där matas de så de står härliga till. Men hon svälter ju inte och de är de viktiga =p

De är mycket som kommer tillbaka nu. Jag har ju varit sjukt borta i huvudet av både mediciner och feber.

Fik¨ck reda på att jag haft två hjärtstopp när jag låg på intensiven, och de fick tankarna att fara runt. hjärtstopp och blodförgiftning kanske betyder något...

Skall man vara här eller inte???

Man kan få många konstiga funderingar när man bara ligger såhär och ingenting gör.

Men fatta jag har varit död........

Ibland blir de bara för mycket för hjärnan.

Ja då han man klarat första dagliga morgon rundan runt sahlgrenska. De va frörsta gången jag klarat de under denna visstelse på su. Hm.... Känna sig slolt, eller rastlös??

Idag kommer mor och far. Önskar så att jag va så pigg att jag orkat att Oskar kunder förlja med. Men snart så får jag träffa min bebis <3

N nu ska jag nog lägga mig och titta på film som jag somnade ifrån igår kväll. Så ett nytt försök =)

En glädjande nyhet är att jag kan stödja lite gran på mitt ben igen =)

Men ensamheten och deppritionen börjar komma smygande. Hatar att tycka synd om mig själv. Jag vet att jag har massor av underbara vänner, men värken finns där också...

Vänner förstår när man vill vara ifred eller behöver stöd, med de fattar inte värken den är där hela tiden och gnager.

För varje andetag jag tar tänker jag på blodfrögiftning. Nu ska jag har atibiotikadropp i 10 dagar i cvk. Så de blir ju att stanna här. Sedan ska pumpen opereras ur innan jag åker hem.

När kommer jag hem.... Saknar mina djur, familj och vänner och bara att få vara hemma....TA MIG HÄR IFRÅN!!!!!

FFFFAaaaaannnn! kan aldrig något gå åt rätt håll.

Nu har jag legat här i över två veckor och än är de inte bestämt när jag får åks. <de pratar lite lätt om fredag nästa vecka. men de är ju en evighet.

Av min cvk fick jag en kraftigt blogförgiftning som satt sig runt hjärts och lungor så jag har ingen ork till nått.

Här är boven!!!!! CVK

De går en slang långt in mot hjätrt där och de finns risker med de. Men jag har inte mycket val som är svår stucken. Men jag räknade inte med att de skulle drabba mig.  

Ligger här unch funderar€ men jag vet inte på vad.....

Ska man bita ihop ?

Ska man anmäla dom för felbegandling?

Ska jag gå ut ut media?

De finns så mycket hat mot mod. De har behandalat mig ill, familjen men även mina äslaskade vänner och så får man min göra rent jurididkt

Mä nu  har jag betsämt mig efter denns operation kommer jag anmäla dom.

Avdelning, läkare och persochef rubbett.......

Jag fick hörsa senasrt idag av personalschefen att om jag inte håller mig lugn och sansad nu skulle han skriva ut oavsätt vad läkarna säger. Jag skulle få klarara mig själv med all slangar, domnade ben, kateter, en avkapad morfin bump i magen och en smärtlindring som jag har nu som inte som kommer att hålla i längdegden..

Hhahahahahahaha!!!!!!!!!"!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men de kanske blir blit bra så vem vet ;)

Fan jag är bara så jävla arg nu...................................

Om en timma skall jag iväh på en MR som de kallas. Den skall göras för att se om de är någrs skador på tyggmärgen.

Jag har inegn känsel i vänster benet. Men de  börrjar även krypa upp i höger benet, och balansn i överkroppen. Allt detta känna jävligt obehsgligt..... Tänk om jag aldrig kommer kunna stå på benen igen. Jag vet ju att livet inte är slut för de. Men tanken än ändå jobbig.

Jag har alltid tänkt att vem fan vill ha mig.... Ser inte klok ut, sitter i stol och så vidare =)

Men nu ska jag få en spruta stesolid för min kramp. SEdan iväg på MR