Låg och funderade igår kväll.

Varje dag tar jag på mig en mask. Ett skyddsnät som sitter där utan att jag tänker på de. Jag spelar ett spel kanske...

Så fort jag visar mig för någon eller sätter fötterna utanför dörren åker fasaden upp. Jag visar mig bättre än vad de igentligen är. Frågar någon hur jag mår säger jag aldrig sanningen. Men undra varför..

Jag gör de ju inte medvetet utan de bara blir.

Kan de vara för att rädd omgivningen från allt de jobbiga?

Svarar jag att de är bra blir de ju aldrig jobbigt för den personen som jag pratat med. Inga svåra följd frågor, utan de blir ett bra svar.

Fast jag gör de nog mycket för min egen del. Att säga att allt är bra kan jag ju lura mig själv ett tag till och tränga bort de jobbiga.

Att klä upp sig och sminka sig är ju också ett sätt att rädda sig själv, eller i mitt fall är de så.

Ska jag till läkaren försöker jag alltid snygga till mig så gott de går. Men de svåra blir då att dom inte tror jag har de så jobbigt som jag har de. Bara för jag sminkat mig betyder ju inte de att värken har försvunnit, men de kan många människor tro.

Får ofta frågan om de blivit bra nu eftersom jag ser så pigg ut. De är ju både bra och dåligt. Jag har lyckats visa en god fasad, men samtidigt kan jag tänka att varför kan inte jag få se pigg ut bara för att jag har värk.

Jag lever med svåra smärtor dygnet runt och de är nog mitt livlina att jag orkar fixa till mig i bland. Och att fasaden åker upp är nog min räddning också. För att gå runt och vara deppig och gräva ner sig är inte ett sätt att leva på. Man måste göra de bästa av vad man har.

Så jag försöker alltid att vara glad men sedan har jag mina dagar som jag inte orkar hålla den goda minen. Men då håller jag mig oftast ifrån folk så de slipper se hur jobbit de är.

Så mitt svar på frågan är nog "Är de falskhet eller räddar jag mig själv?" är nog att jag räddar mig själv. Jag tycker falskhet är fruktansvärt och skulle aldrig medvetet vara falsk. Men tanken slog mig ändå.

Undra vad folk tycker om mitt sätt att vara?

Jag är ju ändå alltid mig själv när jag är bland människor. Jag är glad när jag är med människor och de är så skönt att bara få vara glad. Jag har min jobbiga tid på kvällen och natten då jag är själv. Då kan jag gräva ner mig och tycka synd om mig själv när ingen annan är med.

Många som lever med en kronisk sjukdom kan lätta bli bittra. Om jag någonsin skulle bli bitter så hoppas jag ni säger till. De är de värsta jag vet. Man får klart ha dåliga dagar, men man måste alltid försöka tänka på de som är bra.

Jag kan ibland tänka på i höstas när mitt hjärta slutade slå flera gånger. Jag kunde varit död. Och då hade jag missat massor som hänt och kommer att hända. Sedan kan ju ibland tanken komma när de är som värst att varför lyckades dom få igång hjärtat. Men de är ju inget konstigt att tänka så, speciellt inte när man har så ont att man bara ligger och skriker och vrider och vänder sig av smästor. Att aldrig få en paus från värken kan göra en tokig ibland.

Men jag försöker då istället tänka på allt positivt jag har omkring mig. Jag har Oskar, katterna, min familj och alla mina underbara vänner som gör att jag orkar. 

Så man får ta varje dag som den kommer och när de är som värst tar jag en timme i taget och ibland en minut. Så njut av de goda ni har och var rädda om er för de kommer ni längst på <3 

 

Kerstin

22 juli 2011 11:40

Vännen
Den där masken känner jag igen, den är ganska bra och ha.
Du vet att här får/kan du visa hur du mår. Kram

Louise

24 juli 2011 00:27

De är jätte skönt att ha den där masken att plocka fram. Men när jag är hos er kan jag bara vara jag och jag älskar de!!

Kommer snart och hälsar på er. Vi väntar lite tills lille man har bott in sig =)
Kramar i massor

 

Catrin

31 juli 2011 23:55

Hej Louise... Masken är många som bär.. Jag är en för varför ge tråkiga besked om hälsan som redan e i botten, känns bara som om man ger alla andra dåligt samvete.. eller är det bara jag som tänker så?? Jag vet inte om du vet vem jag är men jag tror att vi 2 har ätit tacos ihop på Sahlgrenska runt 2003 lr nåt.. Din blogg fick jag av Lena-Britt vi jobbar bägge på Volvo.. Styrka till dig i massor o jag kommer att kolla in dig me jämna mellan rum :)

Louise

4 augusti 2011 09:41

De är just så jag känner. Att man bara ger andra dåligt samvete. Tyvärr minns jag inte dig =( Jag har legat inne så länge på su och i så många omgångar och har träffat massor av människor så tyvärr kommer jag inte ihåg.
Tack och jag sänder massa styrka tillbaka.
Ha en toppen dag =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De är så skönt att äntligen vara fri!!! Första gången på flera flera år som jag idag för första gången känt mig helt lycklig inom mig. Och att jag äntligen fått mitt självförtroende tillbaka som jag saknat sedan gymnasiet. Tänk att de kan bli så....

De sista dagarna har varit riktigt tuffa. Jag har varit på hundkurs både måndag och onsdag i göteborg. De är väldigt långt att åka men jag storm trivs att gå på hundens hus så de är de värt!! Men efter att åka dit blir ju kroppen helt slut. Det...

I måndags va de dax för första tillfället på hundkursen. Jag går på Hundens hus i Göteborg. Pappa hade lånat ut sin bil till mig så assistenten kunde köra. De är så krångligt när man ska ta färdtjäns när man har tider att passa. Så vi åkte. På ...

Nu har jag varit i stugan i snart en vecka. De är anledningen till att jag inte skrivit på ett tag. Här ute har jag väldigt dålig mottagning på internet så de går inte att skriva. Men idag fick jag låna mina föräldrars mobila bredband så nu går de bä...

Efter en tuff tid efter operationen i tårna har de börjat vända. Första tiden låg jag bara och skakade av smärta. Man förstår ju varför de gör ont när dom knäckt benen i tårna och spikat ihop dom igen. Fast jag kan inte minnas att de gjorde lika ont ...