När ska man lära sig att kroppen behöver vila någon gång ibland??

Nu har de gått i ett i flera dagar och jag har ännu inte haft en vilo dag.

Jag måste lära mig att jag bara kan göra saker varannan dag så jag får vila ibland. Hjärnan vill alltid så mycket mer än vad kroppen vill. jag önskar jag kunde göra något utan att behöva lida för de i flera dagar.

Att inte kunna sova, inte kunna sitta och inte änns kunna ligga gör mig tokig. Jag undrar ofta om de är värt de.

Som i måndags var jag på liseberg på eftermiddagen och hela kvällen. De är ju så underbart trevligt att träffa mina härliga vänner där nere så jag måste ju bara dit. Men är de värt de?? Har så fruktansvärt ont i ryggen oh benen så de känns som någon skär en kniv längs med hela benen.

Om jag skall undvika att få så extremt ont måste jag ju ligga helt stilla i sängen hela tiden och absolut inte göra någontig själv. Och de skonar ju mig inte från smärtan ändå.

Men vad är de för liv???

Jag vill ha roligt. Jag vill ha kvar mina vänner. Jag vill ha kvar mitt liv!!!

Allt jag gör är på vinst och förlust.

För gör jag någonting mår mitt hjärta bra men kroppen är skit.

Tänk om man bara kunde få ha en mätare på sig som visar för människor hur ont man har. Som en termometer. De känns som att man inte riktigt kan få människor att veta vilket helvete man lever i dag och natt.

Tänk vad enkelt de hade varit att visa läkarna sin lilla termometer, att så här jävla ont har jag. Fatta de!!!

Men istället skall man försöka förklar på ett sätt så dom tar en på allvar.

Lika så känsel i benen. De får jag ofta förklara att de är som när dina ben somnar som dom kan göra om man suttit konstigt så är mina ben när dom är som bäst.

Ni vet den där sockerdricks känslan, man vet inte om benen håller att stå på eller inte. Men så har jag de när de är bra och när jag har en dålig dag känner jag inget allt. Varje steg man tar är på vinst eller förlust. Håller dom att stå på eller ramlar jag ihop i en hög?

De är bara att gå och hoppas, för ramlar jag kan de gå riktigt illa med ryggen. Men ramla gör jag ju var och varannan dag.

Men livet är tillför att testa sig fram så de är bara att köra på för man vet aldrig vad som händer i morgon.

Men nu skall jag in till vetrinären med Oskar. Han har fått blodöra. Vilket betyder att de samlas blod i öronlappen så de blir som en blod blåsa. Så de är bara att åka dit och se vad dom gör. Troligen tömmer dom ut blodet. Oskar har varit skonad från allt vad sjukdomar heter så de blir första gången min lille kille ska till vetrinären för mer än bara vaccinering. Så ikväll blir de massa gott till min älskling =)