Oskar ligger snällt och väntar på att vi skall bli klara på vårdcentralen 

Hälften av agrafferna tagna

Sedan vet jag inte om sköterskan va rastlös, men hon satten en väldigt massa tejp =)

Dagarna går och jag har tyvärr blivit sämre.

Jag har kännt mig jättebra fram tills i måndags kväll. Börja med att ryggen svullnat upp och jag har blivit jätte trött och fått mycket mer ont. Jag misstänker att de är en infektion på gång i ryggen.

Igår var jag på vårdcentralen som tog prover och tempen och båda var förhöjda. Inget alarmerande men jag fick ändå åka till akuten på Mölndal. Kommer dit och de klämmer lite på ryggen och konstaterar att jag har inflamation i muskelfästerna. Får två kortisonsprutor med bedövning i som skall hjälpa med en gång. Problemet va barar att de har inte hjälpt över huvudtaget utan jag får bara mer och mer ont.

Sedan skulle jag dra bort pumpen idag. Men tack och lov jobbade den bra smärtläkarn och han tyckte den skulle få sitta kvar men att vi bara stängde av den. Ut ifall de skulle bli katastrof.

Jag har bestämt mig för att klara de, men just nu känns de för jävligt.

Jag har så ont att jag inte vet vart jag skall bli av.

Så nästa steg är nu att dra bort den helt på tisdag och då skall jag även på upp följning hos ortopeden.

De som är värst nu är nervsmärtorna ner i benen. De känns som dom skall explodera. Och vad ska jag göra.

Smärtläkaren gav mig även beskedet om att de inte tänker sätta in en ryggmärgsstimulator som ger nervimpulser för att distrahera smärtan. Läkaren som sätter in sådana hade läst mina journaler och konstaterat utan att träffa mig att de inte var något för mig.

Jag känner bara att de har gett upp, de ger inget en chans..

Men de är mitt liv, min kropp. De är jag som skall leva med denna smärta hela livet. Sedan kommer alltid de upp att "Du kommer aldrig att bli smärtfri" Och JAG vet de!!

Men jag kan inte ha de som jag har de nu... Hur länge skall man orka?? Eller rättare sagt hur länge kommer min kropp orka??