Vänner är de som gör att man orkar hålla huvudet ovanför ytan..

Vänner är dom som får en att le och känna lycka!!!

Idag kom mina två underbara vänner hem från sin semester och de känns så underbart!!!! Tänk att man kan sakna någon så mycket bara efter ett par dagar. Jag tänkte inte så när jag var bort rest men när dom åkte va de jobbigt .

Man är märklig. Eller de kanske är att man är lite ego.

Men jag önskade ingen annan mer en resa och semester än dom två!!!!!

Efter Erika gick bort har jag tänkt om. Jag känner en otrolig tacksamhet för dom jag har i mitt liv.

Erika va en underbar vän som gick bort pga sjukdom. Hon va en underbar person som alltid fanns för mig även om vi bodde långt ifrån varandra. Hon fanns alltid ett telefon samtal bort. Och henne pratade jag med allt om.

Så när hon hon gick bort rasa allt samma.

Men de byggs upp igen sakta, med mina fantastiska nära vänner som jag har <3

Älskar er!!!!!

Fy vilken dag!!! Har haft så fruktansvärt ont. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen....

Kurator har varit här idag och vi har pratat om operationen. De är ju lite som ska fixas innan.

Jag måste ha nya intyg till försäkringskassan. Sedan ska jag gå igenom så jag har alla hjälpmedel som behövs efter operation.

De är dynor, sängförhöjning, toaförhöjning m.m Jag får efter operationen inte sitta i mer är 70 grader, så allt måste vara högre och vinklat.

Sedan har även Oskar fått hundmat och massa gott godis. Tony som levererar hundmaten från Husse va här med den. =)

Men min värk har idag varit de som varit för jä..igt!!! Jag försöker hitta på saker att göra för att få annat att tänka på men ibland går de inte....

Och idag va en sån dag =( Ligger i sängen nu och vrider och vänder på mig för att hitta en bra ställning. Just nu vill jag operera mig nu!!! För de kan ju bli lite bättre.

Jag kan få så ont att jag blir medvetslös och de hände för en stund sedan.

De gör mig orolig nu när jag blir ny opererad och svimmar. De är ingen bra kombination. Jag ramlar och slår sönder ryggen... De får inte hända.

Men jag kan inte stoppa de. Ibland känner jag av att de kan vara på gång men oftast hinner jag inte tänka utan de bara svartnar.

De är fruktansvärt obehagligt. För jag hör och känner allt runt om kring mig, men kan inte förmedla mig. Ibland händer de även att jag kräkt och om jag ligger på rygg andas jag in de och kan kväva mig =(

Men de får jag inte gå och tänka på. Att jag skulle svimma av och kväva mig själv... De skulle inte bli roliga dagar då, att ständigt gå runt och vara orolig. Men de är klart att är jag själv och känner att de är på gång kan de vara lite otäkt. Men då går jag och lägger mig på sidan i sängen, ifall jag skulle svimma och kräkas. Då andas jag ju inte in de.

Men man kan inte ständigt gå och oroa sig över saker som kan hända. Livet är för kort för de...