Ibland klarar man av mer än vad man tror och ibland ingenting.

Allt handlar nog om hur mycket man orkar bita ihop.

När man inte orkar mer har tänderna tuggats sönder och man slutar att le...

Än har jag inte kommit dit tack o lov. Men de har jag mina vänner att tacka för de och självklart min familj. Men inte glömma den viktigaste Oskar!!! 

De är tack vare dom jag kan skratta, le och känna lycka. Jag slipper tänka på min värk hela tiden. Jag slipper tänka på hur min framtid kommer att se ut och jag kan få andas.

Tackar dom för att jag finns idag. Utan er är jag inget!!!

Har även idag fått klart med försäkringskassan att jag skall få gå en hundkurs med Oskar. Men de tråkiga är att jag totalt hade glömt av att de börjar redan på tisdag. Och Jag skall alltid av någon konstig anledning till läkaren på tisdager, eller så är de sjukgymnasten.

Men jag får gå dom andra tillfällerna. Om jag hinner få ordning på ryggen fram tills dess.

De är väldigt tråkigt för jag kan aldrig vara med på tisdagsträningarna med servicehundsgänget. Jag saknar alla så. Dom är ett otroligt stöd och underbara vänner. Saknar er <3

Men denna tisdagen missar jag också för jag skall först träffa en ny läkare på vårdcentralen och sedan skall jag på lungröntgen. De är uppföljning efter lunginflamationen eftersom den va så kraftig ska de se så jag inte har fått några skador på lungorna.

Men jag hoppas snart att jag kan vara med sos-gänget som vanligt!!!