Han kan räcka ut tungan :P 

Igår va jag på Sahlgrenska och träffade smärtläkarna. Båda två va med på mötet. Jag hade även bett min mamma att vara med för att jag känner mig mycket tryggare när jag har med mig någon

Jag får ju alltid ta massa skit om jag kommer själv, så de försöker jg undvika nu.

Mötet gick bra. Vi diskuterade hur framtiden ser ut och hur jag ville ha de.

Jag ville att vi skulle höja metadon dosen från 15 mg till 20 mg morgon och kväll och de tycket dom också eftersom jag har kännt av den senaste ökningen. Sedan pratade vi om att de vore bra om jag kom till någon rehabilitering som är inriktad på smärta. De finns på Östra sjukhuset men de har inte så man ligger inne och jag klarar inte av att åka fram och tillbaka varje dag i några veckor. Så de måste bli en plats där jag ligger inne. De pratade något om att de fanns i Uppsala, men de skulle kolla runt lite och se vad som fanns.

Men de var nog första gången jag gick från smärt mottagningen utan att gråta. Så de känns som de lyssnade på mig för en gång skull. Sedan skulle de även skicka remissen till nevrokirurgen om ryggmärgsstimulatorn så jag får komma på en bedömning. De är bara att vänta och se. Men nu händer de nog inget mer innn jul utan de kommer noh i januari.

Men snart ska jag ju till ortopeden på 3 månaders kontrollen, får se vad de blir av de.

Men idag va jag ute på en långrunda i kylan Kaffe termosen va ner pckad och jag hade massor av kläder. De är så skönt att komma ut så. Jag bara älskar de.

Jag var ju hos veterinären med Oskar för han fäller så otroligt mycket. Så jag bad dem ta prover på honom. Och han va så duktigt, inte ett ryck han gjorde.

Men väntan på provsvaren va lång och jobbit, men resultatet kom och han va frisk som en nötkärna. Son s att man kunde tro han va en unghund om man tittde på provsvaren och huller =) Jag känner mig stolt!!

Han fäller massor för de varit lite mycket för honom nu. Jag har varit bort länge och de har varit jobbit för honom. Men nu är matte hemma igen =)