Nu har jag varit hemma ett tag. De är otorligt skönt!!

Under den sista tiden på sjukhuset hade jag gått ner mig otroligt mycket. Jag slutade höra av mig till folk och jag valde bara att va själv. Mycket av anledningen till de är att skona andra från att höra på mitt gnäll. Dag ut och dag in. Men vad gjorde de... Jo de gjorde att jag förlorade massor av de som stod mig nära.

Att bara höra hur jobbigt man har de kan ju ta knäcken på vem som helst. Jag vet sedan innan att folk som varit omkring mig tyckt de varit väldigt jobbigt så därför har jag lärt mig. De bästa är att le och se glad ut eller bara fly som jag gjorde denna gången.

Fly från alla som jag inte kunde hålla uppe masken för. De slutade med att jag bara förstört för mig själv.

Varför undanhålla saker för mig? Varför aldrig fråga om jag kan hjälpa till? Varför får jag aldrig finns där?

Varför vill en del att man ska vara en hjälte som klarar allt? Och varför kan jag aldrig bara få vara jag?..

De är så många frågor jag har som jag aldrig kommer få svar på. Ljug inte för mig för jag vill veta sanningen.

Men men jag kan inte vara någon annan än mig själv. Jag kan inte vara med människor som jag aldrig har gillat. De är inte jag. Jag vill trivas i de sällskap jag är i.

Jag vill vara med folk som vill vara med mig för den jag är och inte min fasad.

Så nu är de bara att släppa taget och hoppa. Sluta anklaga mig själv för något som inte finns.

Jag har de så bra som jag har de nu, men de finns ett svar som jag vill ha. Varför??

Något annat =)

I torsdags fick jag äntligen opererat mina tår. De är en operation jag skulle gjort redan för 3 år sedan men ryggen har sagt stopp hela tiden. Senaste kallelsen fick jag i februari men då hade stagen gått av. Men nu är de gjort. Jag kan äntligen lägga de bakom mig och hoppas på att jag blir av med den jäkla värken i fötterna. De är aldrig något jag pratat om så eftersom ryggen har varit de stora problemet hela tiden, men de har varit riktigt tufft. Tårna har som mina fingrar legat dubbelvikta så jag har trampat på dom varje steg jag tar. Såkallad hammartå på alla utom stor tån. 

Men nu är de äntligen gjort. De bryter leden på några ställen och kortar av tån så sätter de sedan stift rätt in för att tårna ska läka rakt. Stiften ska nu sitta i 7 veckor och de första dagarna har varit för jävliga. De har gjort ondare än vad jag väntat. Så nu ligger de i hög läge för att svullnaden ska lugna ner sig. Om en vecka är de nog lugnt =) Bara vänta och se =)